Dilemmat med att profilera sig

Bild: Karl Vilhjálmsson

Det har varit mycket fokus på "livskraft" på sistone. De östnyländska kommunerna lyckas i olika grad.

Med jämna mellanrum dyker nya modeord upp när städer och kommuner skriver ner sina strategier för hur man ska få nya invånare och företag – ord som "företagarvänlig", "värdegrund", "innovativ" och "synergier". På sistone har ordet livskraftig varit aktuellt, som i Lovisa där man på stadens hemsidor konstaterar att "Livskraftiga företagsnätverk erbjuder synergifördelar till företag inom bl.a. bygg-, metall-, sjöfarts- och kreativitetsbranschen.".

Lovisa vill vara en livskraftig stad, och man konstaterar att man har "en livskraftig kuststad". Dilemmat är att också Borgå och Sibbo vill vara det. Till exempel får Borgås stadsdirektör Jukka-Pekka Ujula ganska många poäng i modeords-bingo i ett pressmeddelande som publicerades i går (16.4): "Det som ger Borgå särskild konkurrensfördel är den höga sysselsättningsgraden och den låga arbetslöshetsgraden samt den utmärkta ekonomiska försörjningskvoten. Dessa är de viktigaste indikatorerna för livskraften."

De östnyländska kommunerna har lyckats olika bra med att förverkliga sina mål. En närmare titt visar att Lovisa tappat i invånarantal ganska rejält och nu riskerar gå under 15 000-strecket. Det är ett tapp på 500 personer på två år. Borgå ligger på drygt 50 200, alltså ganska nära nivån år 2016. Sibbo gick från under 20 000 år 2016 till nästan 20 400 på ett par år.

Dilemmat för kommunerna är att alla är ute efter samma sak: företag, invånare och arbetstillfällen. Det är konkurrens som gäller, och i konkurrensen gäller det att profilera sig.

I Östnyland ser profilerna ändå ganska likadana ut. Såväl Sibbo som Lovisa poängterar det naturnära, billiga tomter och att Helsingfors ligger nära. Förvisso har kommunerna en del specifika saker som gör dem unika, som i Lovisa där man valt att satsa på byskolorna. Det har ännu inte gett avkastning, något som förvisso kan bero på att man lät bli att marknadsföra saken tills nyligen.

Utmaningarna är också ungefär desamma: befolkningen blir allt äldre, och det är svårt att locka barnfamiljer. Undantaget är Sibbo med sina 250 nya invånare per år, till stora delar barnfamiljer.

I Borgå har man lyckats vända trenden, där man i slutet av 2015 hade under 50 000 invånare. Man har också lyckats nå framgångar med sysselsättning, inkomster och företagande. Staden kommer tvåa – efter Helsingfors – när man jämförde de så kallade C21-städernas livskraft.

Här är sedan problemet att centrum uppfattas som för dyrt av många barnfamiljer, och att den som väljer att bo på landsbygden lika väl kan välja någon helt annan kommun om det ändå inte är centrumboendet som är det viktiga.

Det som gör en kommun "livskraftig" utöver ekonomiska markörer är ganska svårt att peka ut – och kanske ännu svårare att återskapa med strategier och politiska beslut. Risken är att man skapar marknadsföring med bara yta och ingen substans. Hur levande en stad egentligen är är summan av företagen, arbetstillfällen, invånarna och beslutsfattarnas satsningar. Politiska beslut att skapa till exempel ett kulturcentrum är avsevärt svårare än att understöda något som växt fram under flera år, något som Konstfabriken i Borgå är ett bra exempel på.

En livskraftig och levande stad uppstår inte enbart av medvetna beslut – det är något som växer fram organiskt tillsammans med aktiva invånare som skapar evenemang, kultur, händelser, gemenskap och föreningar. Kort sagt allt som får en stad att verka levande. Om den biten saknas kommer ordet "livskraftig" att framstå som bara ett tomt marknadsföringsord.

Frågan är vad Sibbo gör rätt. Ett besök i Nickby för att titta på byggkranarna är en ögonöppnare för de flesta.

Max Nyberg Reporter