Diktarhemmet får ny invånare i vinter – först ska huset renoveras

I sommar står Diktarhemmet tomt sedan Christer Kihlman flyttat ut. Nu ska ytorna renoveras invändigt och ett nytt kök sättas in. I höst ska urvalskommittén grunna på hur den nya invånaren ska utses.

Ytterdörren mot gatan knarrar lite när den öppnas. Knarrar gör också golven, precis som de ska i ett hus som har drygt 250 år på nacken. Väggarna i Diktarhemmet på Flensborgsbrinken invid domkyrkan är målade i ljusa nyanser, och det gör att huset inte verkar så mörkt som det kunde vara, med tanke på att det är lågt i tak, ytterväggarna är tjocka och fönstren inte är speciellt stora.

Strax till vänster om entréhallen ligger gröna rummet, vars väggar pryds av porträtt av alla husets invånare sedan 1920-talet, då huset blev ett diktarhem. Alla tavlorna i rummet hör till huset, förutom porträttet av Bertel Gripenberg, det målades av Albert Edelfelt och ägs av Borgå museum. Tavlan förvaras hos museet under renoveringen.

I en fönstersmyg står två byster, en av Hjalmar Procopé och en av Jarl Hemmer. Den senare bodde i huset på 1940-talet och slutade tragiskt sina dagar för egen hand, enligt sägnen skedde detta i husets kök, som ligger i bottenvåningen.

FAKTA

Invånare

Hjalmar Procopé 1923–1927.

Bertel Gripenberg 1928–1932.

Jarl Hemmer 1933–1944.

Rolf Lagerborg 1945–1959.

Rabbe Enckell 1959–1973.

Lars Huldén 1973–1993.

Christer Kihlman 1993–2017.

Tre våningar

Huset är byggt i tre våningar, med sällskapsrummen och biblioteket i entréplan, flera sovrum på övre plan och kök, matsal och badrum på bottenvåningen.

Ytrenoveringen inleds troligen redan före midsommar. Sjuttiotalsköket är daterat och byts ut helt och hållet, men i övrigt blir det bara kosmetiska förbättringar.

UTSIKTSPLATS. En byst av Diktarhemmets första invånare Hjalmar Procope blickar melankoliskt genom fönstret mot Domkyrkan. Bild: Kristoffer Åberg

– Vi tog över fastigheten 2001, och då var huset bebott, så det har inte gjorts några större renoveringar sedan dess, förutom en badrumsrenovering för tio år sedan, berättar Hans Wiljanen, fastighetschef på Svenska litteratursällskapet, som år 2001 fick huset som donation av Finlands svenska författareförening FSF.

Husets fasad och rumsindelningen är skyddade av Museiverket, men i övrigt finns det inga stipulationer om till exempel färgval på väggarna.

– Vi håller oss till liknande nyanser som förr. I övrigt är huset välskött, det löpande underhållet har skötts under alla år.

Vi håller oss till liknande nyanser som förr.

SLS använder sig av lokal arbetskraft.

– Vi anlitade en Borgåfirma när plåttaket förnyades för ett par år sedan. Sommarens renovering sköts av ett Sibboföretag som vi anlitat också tidigare, säger Wiljanen.

Möbleras med egna möbler

Den som ska bo i huset ska fylla 350 kvadratmeter med möbler. Det är bara enstaka föremål som hör till huset, som författarporträtten, ett antikt möblemang och ett taffelpiano som står i stora salen.

Huset värms av en oljepanna, men de lena, knarrande plankgolven är säkert dragiga om vintern. Eldstäderna kan ge välkommen tilläggsvärme. På översta våningen, där sovrummen ligger, finns en eldstad som nästan smälter in i väggen, men i sällskapsutrymmena på entréplan finns två målade kakelugnar.

BEKANT FASAD. Diktarhemmet är en välkänd del av stadsbilden och fotograferas ofta. Nu renoveras huset invändigt, men fasaden gör man inget åt i detta skede. Bild: Kristoffer Åberg

– Vi vet inte hur gamla de är, men knappast från husets byggår, säger Jonas Lång, kanslichef på SLS.

– Vi vet inte heller om de går att använda, men det ska vi testa i sommar, fortsätter Wiljanen och bläddrar i sin mapp med information om fastigheten.

På tomten, som sluttar brant ner mot ån, ligger också en 40 kvadratmeter stor skrivarstuga och fastighetsskötarens hus. Syrenerna blommar rikligt och utsikten mot väster är betagande.

Vem blir nästa invånare?

Renoveringen av huset beräknas bli klar till hösten och kommittén, som ska utse nästa invånare, har sitt första möte i september.

– Då ska de bestämma på vilket sätt invånaren ska utses, om det blir på basis av ansökningar eller om potentiella kandidater tillfrågas skilt. Det är inte heller säkert att det bara är skönlitterära författare som kan komma ifråga, säger Jonas Lång.

Då ska de bestämma på vilket sätt invånaren ska utses.

Den som utses får bo i huset så länge den önskar, och SLS står för alla utgifter för boendet, som uppvärmning, underhåll, fastighetsskötarens lön och sophämtning.

– Det är en belöning för någon form av livsverk, inte ett konstnärsresidens för kortare sejourer, påpekar Lång och fortsätter:

– Det finns också en förväntan på att invånaren på något sätt blir delaktig i kulturlivet i Borgå, även om det inte står skrivet någonstans. Att bli en del av kulturlivet i staden kan betyda olika saker för olika personer.

Urvalskommittén består av tre representanter utsedda av SLS och tre utsedda av Finlands svenska författareförening: Henrik Meinander (ordf.), Clas Zilliacus, Kristina Malmio, Peter Sandström, Thomas Wulff, Mikaela Strömberg. Två sekreterare: Jonas Lång (SLS) och Merete Jensen (FSF).