Det tog trettio år innan ebenholtsen böjde sig för Winfrid Zakowskis vilja

Sibbokonstnären Winfrid Zakowski, känd bland annat för sina skulpturer i vrakträ, har breddat repertoaren. På Gumbostrand Konst & From har det saltätna grå fått sällskap av kolsvart ebenholts och sommarljus björk.

Utställningen går under namnet Eld-vatten-jord, och det är ett i högsta grad passande tema för en utställning där grundelementen är fysiskt närvarande i små och större skulpturer. När Östnyland senast träffade Winfrid Zakowski för två år låg fokus på saltvattenstinna trästycken från det sjunkna segelskeppet Vega.

Fartyget förliste i Sibbo skärgård och på 1960- och 1970-talet bärgade Zakowski vrakek och vrakdelar som han lade på tork hemma i pannrummet i Kalkstrand. Men det som skulle bli skulpturer blev i stället möbler och andra praktiska föremål som familjen använde på daglig basis, och det tog trettio år innan konstnären Zakowski återvände till sin bärgade träskatt.

– Vrakek är ett material med stor personlighet. Det är ett så starkt laddat material att det bestämde vad jag skulle forma av det och inte tvärtom. Jag vågade inte ändra på så mycket, säger konstnären när vi träffar honom på Gumbostrand Konst & Form.

Vilande trä

Den här gången handlar det mindre om vrakträ men likafullt om trästycken som legat och väntat på att bearbetas i nästan femtio år. Redan på 1970-talet importerade och handlade företaget Mahogany med möbler i ädelträ. Affärshallen på Drumsö brann ner och en vän ringde upp Winfrid Zakowski och föreslog att de skulle åka västerut och kolla vad som eventuellt dolde sig i askan.

ÖGON. Som den största konflikten i sitt skapande beskriver Winfrid Zakowski den ständigt pågående kampen om att lyckas tvinga sina idéer på materialet. Här har han kombinerat ebenholts med Gustav Klimt-aktia rundlar i ek. Bild: Kristoffer Åberg

 

Det visade sig vara ett lyckat drag.

– Vi hittade stora stycken av ebenholts som bara brunnit delvis. Träslaget har så hög densitet elden bara ätit sig in ungefär en halv centimeter i träet innan den slocknade. Trästyckena hade hamnat på soptippen så vi tog dem tillvara. Jag försökte mig på några små arbeten men respekten för materialet blev för stor, säger han.

Rara egenskaper

Ebenholts är en raritet, ett mycket hårt och svart träslag, som tidigare användes bland annat som material för svarta pianotangenter och som fortfarande utnyttjas för detaljer på moderna stråkinstrument. Numera är kommersen med ebenholts starkt reglerad och det är endast tillåtet att köpa upp certifierat trä, men det var alltså inget problem för Winfrid Zakowski som pantade på en svart träskatt – till vissa delar med den ljusa, nästan vita barken intakt.

Jag försökte mig på några små arbeten men respekten för materialet blev för stor.

Ebenholtsen starka personlighet gjorde det nästan omöjligt för honom att dominera och domptera det.

– Det tog helvetes lång tid innan jag igen vågade ta itu med ebenholtsen men jag bestämde sig till sist – nu eller aldrig.

Winfrid Zakowski gick i närkamp med det benhårda, svartglimmande träet och bestämde sig den här gången för att inte låta sig kuvas: han skulle inte låta materialet diktera hur skulpturen skulle se ut.

– Ebenholts är ett fantastiskt material, och nu gav jag blanka fan i träets vilja.

Spännande struktur

Utställda på Gumbostrand Konst & Form finns en samling utsökta pjäser, skulpturer där ebenholtsens blanksvarta yta samsas med halvt brunna, skrovligare partier. Nyste nytt är några skulpturer där Zakowski bestämt tagit herraväldet över sitt material. Han har forcerat ebenholtsen yta, fogat in ljusare rundlar av ek med runda svarta detaljer i cirkelns mitt – som ögon. Till exempel skulpturen Nyfiken kommer med en Gustav Klimt-aktig ornamentering.

Ebenholts är ett fantastiskt material, och nu gav jag blanka fan i träets vilja.

I stark kontrast till den blanksvarta ebenholtsen står Zakowskis ljusa skulpturer i gran och björk. Inte heller här har han nyttjat färskt trä. Björkstycken har han låtit ruttna i viss grad och han har också välkomnat svampangrepp med intressant resultat. Exempelvis i skulpturen Water spirits har rötan och svampen skapat ett mönster som är förvillande likt marmorns ådring.

– Här gäller det att inte låta förruttningsprocessen gå för långt, då blir träet obrukbart.

NÄRBILD. Winfrid Zakowski ställer också ut några fotografier som är förvillande lika tavlor. Han har fastnat för vattenmolekylernas spel i bäcken som rinner förbi hemmet i Kalkstrand. Bild: Kristoffer Åberg

 

Uppslag på lut

Winfrid Zakowksi sitter på en oändlig mängd idéer för kommande skulpturer – varje dag skissar han ner tankar och uppslag i en liten bok som han vär med sig.

Till all lycka är hans träskattkammare hemma i Kalkstrand ingalunda tom.

– Jag har trästycken på lager för flera livstider framåt.

I Gumbostrand visar Zakowski upp också sin fotografiska sida. I fyrtio års tid har han betraktat den lilla bäcken som flyter förbi hemmavid, och fascinerats av vattnets spel och hur vattendraget skiftar enligt väder och vind. Nu har han fotograferat vattnets krumsprång på riktigt nära håll och resultatet är försvinnande likt tavlor.

Utställningen Eld-vatten-jord presenterar även verk av konstnärerna Kaiju Haanpää och Minna Räsänen. Utställningen pågår till och med den 13 januari 2019.