Det stora beslutet

Loviisan puolesta - För Lovisa r.y. hör till de ytterst få medborgarföreningar, som arbetat för och förstått industrins behov.

Den 29 juni 1966 beslöt stadsfullmäktige i Lovisa enhälligt att sälja den av Lovisa stad ägda Hästholmen i Strömfors kommun åt Imatran Voima, för att där på holmen uppföra Finlands första kärnkraftsanläggning för kommersiellt bruk. För tillfället byggs två kärnkraftsanläggningar, en i Olkiluoto och en i Pyhäjoki. Lovisa var med och tävlade om att bli förläggningsort för dessa båda anläggningar. Dessutom kom Lovisa på andra plats i kampen om slutförvaret, som också det gick till Olkiluoto. Som ordförande för Loviisan puolesta - För Lovisa r.y. åren 2001-2012 har jag således på nära håll fått följa med hur kärnkraftsmotståndet vuxit och hur över huvud taget den negativa inställningen till större industrianläggningar, särskilt i Svenskfinland, tilltagit, samtidigt som den gröna rörelsen i landet vuxit. Loviisan puolesta - För Lovisa r.y. hör till de ytterst få medborgarföreningar, som arbetat för och förstått industrins behov. Annat var det förr. Då var det viktigt med arbete åt alla.

Den 29 juni 1966 beslöt stadsfullmäktige i Lovisa enhälligt att sälja Hästholmen med ett därtill hörande 65 hektar stort markområde på fastlandet och ett 250 hektar stort vattenområde ytterom Hästholmen för 1,1 miljon mark åt Imatran Voima. Stadsdirektör Gunnar Wahlström andades ut, strömmen av finlandssvensk ung arbetskraft till Sverige, skulle upphöra, trodde han. Vid utgången av år 1965 fanns det 65 arbetslösa unga i Lovisa. I slutet av år 1966 hade siffran tredubblats. Orderstocken hos Rauma Repolas Lovisa-fabriker var nästan noll och Nordström-rederiet stod på ruinens brant. Efterkrigstidens stora årskullar (födda 1944-1948), då i tjugoårsåldern, flydde Östra Nyland till Sverige för att få jobb. Alla som kunde någon svenska dög för de riksvenska värvarna.

Det tog tre år, ända till den 9 september 1969 innan Imatran Voima och det ryska Tekhnopromexport undertecknade föravtalet om leverans av ett atomkraftverk till Lovisa. Det slutliga avtalet undertecknades den 6 juni följande år. Byggandet av Finlands första kärnkraftvek kunde börja. Folk strömmade till Lovisa från inlandet, men de som flyttat till Sverige hade rotat sig där och återvände inte. Lovisa förvandlades under byggnadstiden av kärnkraftverket från en stad med svenskspråkig majoritet till en stad med finska som huvudspråk. Officiellt invigdes Lovisa I av president Urho Kekkonen tillsammans med Sovjets premiärminister Alexej N. Kosygin 23.3.1977. Lovisa II togs i bruk i maj 1980.

Magnus Rögård Nurmijärvi ordf. för Loviisan puolesta - För Lovisa r.y. åren 2001-2012