Det prasslas friskt på Postbacken

HELFESTLIGA. Kim Gustafsson (t.h.) som kåta minister Krook och Katarina Stolt som ministerns fru bildar en suveränt komisk duo i Postbackenpjäsen Hotelliggaren.Bild: Petra Lind

Teatergänget på Postbacken ligger verkligen i för att få publiken att vrida sig av skratt i sommar. Så heter årets pjäs också Hotelliggaren, en fullblodsfars av den högre skolan.

Det drar ihop sig till ministermöte på Heikko gård utanför Borgå. Vi skriver 1960-tal och hotellrummen är tidsenligt inredda med funkisfåtöljer, blanklackade träbord, tidskrifter i tidningspapper, bumliga telefoner med nummerskiva och som pricken över i – broderade dynor i samma stil som de som brukade trona i mormors soffa. Receptionen följer samma mönster och, som för att visa vilken klass det är på etablissemanget, har man inrett med grönväxtnymodigheten svärmorstunga.

Postbackens sommarteater har förlagt Ray Cooneys fars Hotelliggaren till ett visuellt sett tacksamt årtionde, vilket kombinerade scenografen och regissören Katarina Stolt förvaltat väl. Stolt står också för kostymerna som bjuder på en verklig nostalgitripp till sammetskavajernas, fodralklänningarnas, teverutbrillornas och de frodiga frisyrernas årtionde.

Vackert så.

Det fina är att dekoren och krusidullerna blir tvåa: Det är skådespelarprestationerna som lyfter sommarens Postbackens pjäs till en skrattfest som heter duga. Eller skrattpiller borde man kanske säga, åtminstone om man tänker på den hösnuvedrabbade ministern Rick Krook (Kim Gustafsson) som hinner få i sig både en och annan tablett under pjäsens gång. Med konsekvenser förstås.

Skådespelarprestationerna lyfter sommarens Postbackens pjäs till en skrattfest som heter duga.

Möte med förhinder

Men tillbaka till Heikko gård. Viktigt regeringsmöte i all ära, den gode minister Krook har bestämt sig för att ta allt ut av hotellvistelsen och förena nytta med nöje – det vill säga toppa mötet med några heta timmar i armarna på älskarinnan Juni Bris (Sarah Haglund), för övrigt riksdagskollegan Mikaela Mylanders assistent.

Nu vill det sig inte bättre än att ministerns fru (Katarina Stolt) åker med från Lappträsk vilket i sin tur betyder att älskarinnearrangemangen landar i famnen på ministerns assistent, den nervöst lagda mammasgossen Greger Pigg (Jermo Grundström). Bra att vända papper är han säkert, men när det gäller att hitta på saker – som ett fingerat namn då han ska boka ett extra rum åt ministern för två och en halv timme – är det sämre ställt, i varje fall till en början.

Mot slutet av farsen är Grundströms karaktär (och alla hans heltokiga alias) en fullfjädrad storljugare som ställt diagnoser, agerat sexdåre, hållit audition, kommit ur skåpet, golvat äkta män på kryckor ("hur har ni riktigt bonat golven här!?") och satt på ministerfrun. Eller åtminstone försöker duon närmast ministern få till lite "hoppsistarallaa" men, som det brukar sig i farser, är avbrotten många och missförstånden ännu fler.

Dubbeltydigheter

Samma gäller de amorösa försöken i rummet tvärs över korridoren där ministern och hans älskarinna håller till. Eller ja, vem som håller till i vilket rum och med vem, är svårt att hålla reda på ju längre pjäsen lider. Rör om i soppan gör också riksdagskvinnan och sedlighetsministern Lilian Shaas (stramt spelad av Annica Kellgren) som tycker att alla borde "ha en ståndpunkt när det gäller pornografi".

Som det brukar sig i farser, är avbrotten många och missförstånden ännu fler.

Det mesta som händer i Hotelliggaren sker, som redan pjästiteln antyder, med lite eftermiddagspippande som primärt mål. Och visst är det ett tacksamt att roa publiken till rodnade öronsnibbar och gapskratt med alla hisnande förvecklingar, förväxlingar och dubbeltydigheter. Farsen är belönande, men den är också en krävande genre. Det är lätt hänt att det hela tippar över och blir taffligt snarare än underhållande.

FAKTA

Hotelliggaren

På Postbackens Arenateater.

Manus: Ray Cooney. Engelsk titel Two Into One, översättning av Sven Melander.

Regi, scenografi & kostym: Katarina Stolt.

Skådespelare: Kim Gustafsson, Katarina Stolt, Oliver Rosenberg, Karen Lindholm, John Whitesmith, Annica Kellgren, Jermo Grundström, Abdullah Ahmed, Charlotta Liitiäinen, Sarah Haglund, Julian Turunen Forsbäck.

Musiker: Arthur Eriksson.

Premiär: 18 juni kl. 18, spelas totalt tolv gånger.

Biljetterna kostar 18/12 euro och kan bokas via 045–168 6097.

Arrangör: Borgåbygdens ungdomsförbund.

Proffsigt spel

Den fallgropen klarar man galant på Postbacken tack vare de fina skådespelareinsatserna, däribland Katarina Stolt i komisk högform. Kim Gustafsson ses i en lite annorlunda roll; han spelar den prydligt klippta, kostymstrama, helkåta, hysteriskt flabbande ministern på uppåttjack, och gör det med bravur. Jermo Grundström är helfestlig som ministerns helprilliga assistent och bjuder på osviklig komisk tajmning och obetalbar mimik under halvhippiebehåringen.

Riktigt bra är också John Whitesmiths nyfikna servitören som levererar dubbeltydigheter vad han hinner, och samma gäller Karen Lindholms receptionistpinuppa som nog inte lär ha fått jobbet tack vare sina kunskaper i stenografi, om vi säger så. Plus ger också pianisten Arthur Eriksson som pjäsen igenom hjälper till att sätta stämningen med välvalda stycken på piano.

Det är ett proffsigt gäng som spelar teater på Postbackens i sommar och det märks. Söndagens premiärföreställning klarade man av utan större nervdaller och efter en trevande inledning satt de raljerande och rappa replikerna där det skulle. För publiken var kvällen tuffare – sällan sätts skrattmusklerna på prov så effektivt som under två timmar i Hotelliggarsällskap.