Det mesta om Kråkö finns nu i bokform – berättelserna ger kryddan

Ska människor orka läsa en historik behövs berättelser. Kråköhistorikens andra del är fullspäckad av sådana. Som när Bertil Liljeberg under krigsåren råkade möta guldsmed Alm och fick två säckar silver att gömma undan. Eller då Torsten Thuneberg stod på huvudet i förfärliga gasångor och byggde öns första glasfiberbåt.

Annika och Kaj Åkerberg på Storgård har ställt sitt vackra hem till förfogande då det är dags att lansera boken Kråkö Båtbyggarön. Gården är en viktig del av öns historia och har varit i parets ägo sedan 2001.

FAKTA

Kråköhistoriken, del 2

Skriven av Marianne Green.

Kan köpas på Sjötorp söndagen den 9.12 klockan 16-18.

Då presenteras också det rikliga bildmaterial som samlats in.

Efter söndagen kan boken köpas i Tarttis kiosk, i Luckan i Grand och i Lovisa bokhandel.

Man kan också gå in på Kråkö bygdeförenings Facebook-sida eller skicka e-post till krako.bygdeforening@gmail.com.

Priset är 40 euro.

Många samtal

Vid lanseringen ses enbart glada och nöjda miner. Nu är båda delarna av Kråköhistoriken klara och både utgivaren, Kråkö bygdeförening och författaren Marianne Green kan pusta ut.

– Visst känns det lite tomt just nu, men jag är nöjd med resultatet, säger hon.

Att lilla Kråkö ger stoff till två historiska, tjocka böcker kan först verka märkvärdigt, men den som bekantar sig med den tudelade historiken noterar snabbt att ön är ett finländskt samhälle i miniatyr. Bok nummer två fokuserar främst på båtbyggeriet, men ger en bra bild av 1900-talet som helhet.

Då Green 2015 tog emot skrivuppdraget av Kråkö bygdeförening, som tillsatt en historikarbetsgrupp för projektet, anade hon knappast hur engagerad hon skulle bli.

– Arbetsgruppen gjorde från början klart att historiken ska ha två delar eftersom materialet är digert. Önskemålet var också mycket bilder.

Hon började läsa och forska och insåg väldigt snabbt att det viktigaste är att dokumentera berättelserna. Under årens lopp har mötena med öborna blivit många och hon har fått ta del av de mest fantastiska historier.

– Jag blev överraskad av hur lätt det var att komma i kontakt med folk och hur villiga de är att berätta.

I sista minuten

Hon är glad för att samtalen fördes nu, eftersom det ännu varit möjligt att träffa personer som har egna minnen av olika händelser. Hon hann också intervjua sådana som inte längre är vid liv.

– Det var alltså rätt tid för historiken, säger hon.

SAMARBETE. Glada över boken är uppe från höger Birgitta Steffansson, Gunnar Grönblom, Rea Sjöblom och Kaj Åkerberg. I nedre raden sitter från höger Christina Lindblad, författaren Marianne Green, Ann-Kristin Stenstrand och Annika Åkerberg. Paret Åkerberg hör inte till historikgruppen men ställde Storgård till förfogande för lanseringen. Bild: Tora Mattheiszen

Kråköhistorikens andra del tar vid där första delen slutade, det vill säga 1917. Marianne Green har intervjuat över 60 personer och hon medger att arbetet varit omfattande.

– Jag har ändå haft ett stort stöd i historikgruppen, vi har litat på varandra.

Då första delen skrevs på cirka två år, har andra delen på över 260 sidor har fötts under ett enda år.

Boken börjar med inbördeskriget som delade ön i två läger. Historiken går in på passagerartrafiken till sjöss, utvecklandet av vägnätet, sandtransporterna med mera.

Båtbyggeriet beskrivs grundligt. För Kråköborna var det tidigt naturligt att bygga egna båtar eftersom ön var omgiven av vatten. Härifrån utvecklades en båtbyggarverksamhet, som gjort ön vida känd. De flesta båtar byggdes i trä, men glasfibern tog småningom över.

Då båtbyggarmuseet öppnades i Girsnäs 1989 sade Thure Lindström att förr slöjdade man båtarna, nu bakar man dem.

På en cirka tre kilometers kuststräcka från Bondbacken till Kristenäs har det funnits totalt 22 båtbyggerier. Som mest har 16 varit verksamma på samma gång.

Fint samarbete

I arbetet kring båtbyggerierna har Bengt Sjöström varit till ovärderlig hjälp. Marianne Green säger att också Magnus Johansson spelat en viktig roll.

– Han har läst igenom och kollat allt jag skrivit om båtbyggeriet och skaffade också fram en massa bilder.

I boken får också föreningslivet plats, samma gäller skolan, butikerna, sången och musiken, den kyrkliga verksamheten, idrotten, teatern med mera.

I samband med historikprojektet har man dessutom utrett hur många öbor som stupat i krigen och en förteckning av dem finns i slutet av boken. Det visar sig att fem personer fått sätta livet till.

– Det har varit lätt att samarbeta med Marianne, säger Gunnar Grönblom, en av medlemmarna i historikarbetsgruppen.

Gruppen består i övrigt av ordföranden Ann-Kristin Stenstrand, Vivan Antman, Christina Lindblad, Rea Sjöblom och Birgitta Stefansson. För layouten svarar Pamela Westerlund. Kråkö bygdeförening är utgivare.