Det lönar sig att titta in hos grannen

Förstaklassarna i Albert Edelfeltin koulu är på upploppet med sitt läsarbete inför Runebergsdagen då det andra Runeberg Junior-priset någonsin delas ut. Ännu har de ingen klar favorit.

De har lyssnat noggrant. De har studerat illustrationerna med skarpa ögon. De har begrundat och satt ord på sina åsikter. Eleverna i klass 1A i Albert Edelfeltin koulu har helt enkelt närmat sig sitt uppdrag som läsjury inför Runeberg Junior-priset med en seriositet som motsvarar en regelrätt litteraturkritikers.

– För barnen är det här ett hedersuppdrag, säger klassläraren Reetta Kalliokoski. Ettorna tycker väldigt mycket om högläsning och i och med Runeberg Junior har vi satsat extra mycket på läsning.

Högläsning i klassen bjuder eleverna en skön stund. De får lyssna och kanske samtidigt teckna någon bild som den aktuella boken rör upp i fantasin. Enligt Kalliokoski är det lättare för många av barnen att stilla sig för en längre stund om de samtidigt har någonting för händerna. Inte för att det är så strikt under lässtunderna.

– Eleverna kan plocka fram mjuka kuddar från vår lilla läshörna och slå sig ner på ett bekvämt ställe i klassrummet. Jag uppmuntrar överlag till läsning och i läshörnan har vi allt från Kalle Ankor till bilderböcker som eleverna får bläddra i.

Och läsa i får man väl tillägga. Samtliga 24 förstaklassare har vid det här laget knäckt läskoden och det är någonting som Reetta Kalliokoski kommer att fira tillsammans med dem i form av en läsfest.

Bokmagi

– Förstås måste vi fira att alla är läskunniga, säger hon. Men trots att eleverna kan läsa själva tycker de nog fortfarande också om att få böcker lästa för sig. Det finns magi i böckerna.

Kalliokoskis ettor har vid det här laget hunnit med tre av fyra Runeberg Junior-nominerade böcker. En snabb fråga visar att samtliga av de sinsemellan väldigt olika böckerna, har fallit eleverna i smaken. Det gäller också Riina Katajavuoris Mennään jo naapuriin med illustrationer av Salla Savolainen.

– Den här boken är jättebra, det är så roligt att se hur familjer från andra länder har det, säger Edith Niemelä.

– Vissa av familjerna var intressantare än andra, funderar Elsa Lietosaari.

Katajavuoris bok är en släkting till Sanna Manders Finlandiaprisbelönade Nyckelknipan: också här får läsaren en möjlighet att titta in hos folk och se hur de lever och bor. I Mennään jo naapuriin är det nioåriga Vellamo som gör en hemma hos-runda och hälsar på hos en rad olika familjer, de flesta med mångkulturell bakgrund.

Likheter

Via henne får läsaren – utan pekande finger – märka att människor och familjer i grunden är rätt lika varandra, oberoende av varifrån de kommer. Det gäller också barnen, vilket till exempel Veikka Lavonen lagt märke till.

– I en av familjerna hade de en likadan bilmatta som jag har.

Salla Savolainens visuellt starka illustrationer har fångat elevernas intresse under läsningens gång. En stor hjälp där är att Reetta Kalliokoski projicerat bilderna på duk, så att alla samtidigt kunnat överblicka uppslaget som är på gång.

– Bilderna är jättefina. Det är roligt att få se hur det ser ut hemma hos andra familjer, säger Ella Pynnönen.

– Vissa av bilderna är nästan som fotografier, funderar Edith Niemelä.

Tatu Espos favoritkapitel i boken är det om 11-åriga Ahmed och hans familj från Irak. På omvägar, efter en lång resa med buss, tåg, båt och till fots, kämpar de sig genom Europa och till sist hittar de sig ett hem i Finland. Eleverna i 1A förundrar sig: tänkt att det kan ta 34 dagar att göra en sådan resa och tänk att Ahmeds familj ofta rört sig på natten, bärande på alla sina ägodelar.

– Flera av familjerna i boken bor trångt. Många av eleverna har till exempel funderat på att Ahmed delar rum med sin pappa och sin bror, berättar Reetta Kalliokoski.

Barnen funderar också en stund på hur otryggt det varit i Irak, så farligt att Ahmed fortfarande blir rädd om han hör plötsliga smällar.

– Boken har imponerat på eleverna. De har fastnat både för det intressanta ämnet och för de fotorealistiska illustrationerna, säger Reetta Kalliokoski. Dessutom har vi barn i klassen som kommer från liknande familjer.

Mennään jo naapuriin kommer med små faktaboxar om de olika länderna som avhandlas; det kan vara i form av några ord eller lite allmän information om ett folk eller ett språk.

Stickig favorit

Ett omtyckt inslag – kanske det allra bästa – i boken är ändå den lilla igelkotten som dyker upp på varje uppslag. Än gömmer den sig längs uppe i en våningssäng, än tronar den intill soffan, än gömmer den sig under bordet.

– Igelkotten är världens bästa, säger Hilla Häyry och får medhåll bland annat av Elina Beqiri, Outi Mäenpää och Eelis Idström, som tyckte om att få söka rätt på kotten under läsningens gång.

Också Reino Lindblad, som annars tyckte att boken var rätt tråkig, gillade igelkottens äventyr på boksidorna.

Inka Lindroth däremot tyckte att Mennään jo naapurin var lätt att lyssna till och får medhåll från både höger och vänster.

– Det här är en tacksam högläsningsbok. Längden på de enskilda berättelserna är lämplig och i och med att de bildar egna små helheter i ramberättelsen så kan man avbryta läsningen utan att bli mitt i storyn, säger Reetta Kalliokoski.

FAKTA

Runeberg Junior

7

titlar tävlar om Runeberg Juniorpriset 2018.

En förvalsjury bestående av Mia Grönstrand, Oskar Silén och Pia Vuorio har valt ut sju kandidater som läses av åtta barnjurygrupper, fyra svenskspråkiga och fyra finskspråkiga.

Det är barnen som utser vinnaren av Runeberg Junior-priset 2018.

Runeberg Junior-priset instiftades i fjol av Tidningen Östnyland och Borgå stad.

Priset på 10 000 euro delas ut på Runebergsdagen den 5 februari.