Det kissas i buskarna på Kaplansgården – Sirkku Rosi motar höstrusket med en grönskans och köttets karneval

Att kliva in i Sirkku Rosis utställning Lummig, levande i Galleri Gamla Kaplansgården är som att förflyttas tillbaka till en varm och grönskande sommardag – med köttsliga undertoner.

På väggarna i Kaplansgården hänger Sirkku Rosis (f. 1987) sommarsköna akvareller som med sin illustra färgvärld får känslan av solvarm hud och myggsting att infinna sig. Som för att ytterligare förstärka den somriga känslan har hon placerat ut glasflaskor- och burkar med gröna sticklingar här och var i galleriet; ibland står de samlade som till ett litet växtmöte, ibland står de ensamma för sig som pendang till något motiv.

– Jag ville få in så mycket grönska som möjligt i galleriet, som en livgivande kraft i höstmörkret, säger hon om utställningen Lummig, levande .

I Rosis akvareller kommer människan naturen nära. Riktigt nära. Så att hon i vissa av motiven rentav blir ett med naturen. Konstnären själv beskriver de facto utställningshelheten som en hyllning till kroppen – som en kroppslig karneval – vilket också märks i flera av akvarellerna som är sinnliga och köttsliga i hög grad.

PINK SJÖ. Purppurainen järvi är en del av Sirkku Rosis grönskande karneval i Kaplansgården. Bild: Kristoffer Åberg

 

Naket

Det är mycket naken hud, kvinnor och män utan en tråd på kroppen. Sirkku Rosi målar in sina individer i situationer där människans nakenhet blir en del av naturen, till exempel i form av sensuella famntag där lusten spirar i takt med grönskan.

– För mig är det viktigt att behålla en underliggande lätthet i motiven, säger Rosi.

Och visst ser man det karnevalistiska draget i flera av akvarellerna. Ta till exempel det som visar sig vare en manslem inbäddad i pubeshår och grönbuskage, eller kvinnan som lättar på trycket i det gröna. Rosi lyfter fram det ritualistiska i vardagliga gester och, i förlängningen, i deras absurda poetik.

Jag ville få in så mycket grönska som möjligt i galleriet.

– Det handlar mycket om attityder. Ingen höjer på ögonbrynen åt män som pinkar lite här och var i det fria, men en kvinna som sätter sig på huk för att kissa, det är något oerhört förvånande. Varför är det så?

Ett än viktigare tema i just motivet Flower power är tanken om naturens kretslopp: Urinen fungerar som gödsel och ger växtkraft och det snillrika system som naturen utgör. Tangerar temat för också tavlan Paska där en blomstrande växt ser ut att växa fram ur människans bakdel.

DRAG. Sirkku Rosi målar gärna in berättelser i lager på lager, i en kombination av lättsamt och tungt. Installationen Sykli formas av glaskärl med gröna sticklingar, och den ändras under utställningens gång. Här står den framför tavlan Naara. Bild: Kristoffer Åberg

 

Feminint

Sirkku Rosis till synes glättiga tilltal döljer också djupare budskap. Fruktbarhet, kvinnlighet och feminism löper som en underliggande tråd genom verken. Så har hon också en feminin tankegång som hela tiden följer henne i skapandet: "Är femininitet det som antas vara feminint och som potentiellt finns i oss alla, eller är det vad som helst som finns i varje individ som antas vara kvinna.".

– Den här associationsbanan finns med som små, underliggande berättelser i mina tavlor. De kommer fram i flera olika lager där alla skikt är lika sanna eller lika påhittade, säger hon.

FAKTA

Lummig, levande

Sirkku Rosis ställer ut akvarellmålningar i Galleri Gamla Kaplansgården fram till den 25 november.

Galleriet är öppet tisdag-söndag klockan 10–16.

Sirkku Rosi är inte ute efter att provocera med sin grönskande och köttsliga karneval, snarare hoppas hon att akvarellerna väcker tankar – förutom att de med sin sommarskimrande färgvärld bjuder på en stunds räddning från höstrusket.

Rosi fick sin magisterexamen från Aalto-universitetet år 2015 och arbetar för tillfället mest med akvarell och performans. Utställningen Lummig, levande på Kaplansgården omfattar till största delen nyare verk varav en del ställts tidigare i år, som en del av andra utställningshelheter i Åbo respektive i Tammerfors.