Det högaktuella plastskräpet

De förändringar som krävs för att rädda miljön måste göras på beslutsfattarnivå. Individer har ändå åstadkommit mycket bra på sistone.

Visionerna var stora när plasten började dyka upp på 1950-talet: man hade hittat mirakelmaterialet som hade oändliga möjligheter. Plasten skulle revolutionera våra liv, och utan tvekan till det bättre. Förvisso uppmanades samvetsgranna seglare då också sätta sina sopor i en papplåda, fylla lådan med stenar och slänga lådan i havet. Så de ekologiska insikterna var kanske inte på samma nivå som i dag.

Till en grad hade man ändå rätt om plastens inverkan på samhället. Materialet har fört med sig en lång rad produkter som gjort livet klart bättre, med matens hållbarhet som bara ett exempel.

Myntets andra sida blev tydlig först mycket senare, och i dag är det knappast någon som har missat den globala diskussionen om skräpet: plast i haven, plast i djurmagar och plast på stränderna. För att inte tala om mikroplaster som sakteligen kryper upp i näringskedjan och till sist hamnar i maten som vi äter.

Diskussionen verkar ändå ha haft effekt i och med att allt fler försöker göra något åt nedskräpningen. Det senaste exemplet kommer från Pellinge där en grupp miljövårdande öbor beväpnade med sopsäckar och grepar på måndagsmorgonen gav sig ut i skärgården för att rensa bort skräp (ÖN 24.7). Resultatet blev drygt 700 enstaka plastbitar som forslades bort. Jan Ekebom, specialsakkunnig i havsmiljöfrågor på miljöministeriet, noterade i en annan artikel i ÖN (15.7) att diskussionen har lett till resultat och att det finns klart mindre skräp i naturen kring Finska viken. Han nämner också trenden med "plogging" i Sverige, alltså att man plockar skräp på joggingrundan.

Om man tänker tillbaka bara ett par årtionden har läget med sophantering allmänt taget blivit klart bättre. De flesta minns säkert "Mätäjärvi" i Borgå, den stinkande sophögen som innehöll allt från matrester till tvättmaskiner och cyklar och som numera är Domargårds avfallsstation. Samtidigt har Rosk 'n Roll testat utvidgad sopsortering hos ett antal testhushåll i Borgå det senaste året, något som förhoppningsvis utmynnar i ett välfungerande system.

Dilemmat med plast är på många sätt kopplat till det andra stora miljöproblemet, klimatförändringen. Bägge är direkt bundna till konsumtion och hur vi lever våra liv. Vår törst efter allt från elektronik till energi och köttprodukter leder till en jord som mår allt sämre – speciellt när resten av världen sakta men säkert får ett allt större intresse för samma produkter. Att samhällssystemet främjar dåliga och lätta val gör det inte heller bättre. Väldigt få individer har energi och intresse att leva ett plastfritt liv eller att välja bort köttet.

Faktum är att vår nuvarande konsumtionsnivå sakteligen kommer att leda till katastrofala följder som, om inte förhoppningarna om teknologiska lösningar förverkligas, bara drastiska förändringar kan förhindra. Det betyder att köttkonsumtionen borde minska, att vi borde använda färre plastprodukter och att en allt större andel av energiproduktionen borde bli kolneutral.

Individers insatser räcker sannolikt inte långt i den stora helheten, också om veganer och eldsjälar som plockar skräp gör mycket gott på lokalt plan.

De verkliga förändringarna måste göras av beslutsfattarna, även om det inte är lätt. Det krävs stora och svåra beslut för att rikta människors och industriers beteende in på rätt väg. De flesta inser behovet, men hur många är beredda att acceptera de förändringar som krävs?

Det finns ändå hopp. Världen har också tidigare diskuterat sig samman till beslut som varit svåra men nödvändiga. Tänk bara på freoner och ozonlagret.

Fotnot: Den gamla soptippen väster om ån hette Mätäjärvi. I folkmun kallas också det som fanns på Domargårds område för Mätäjärvi. Här syftas på Domargårds föregångare.

Max Nyberg Reporter