Det började med en uppdatering på Facebook

EGEN HÄRD... Än så länge bor Denise Lindh i sitt egna 1800-tals hus i Pernå Kyrkoby. Hunden Lucy vilar vid trappans slut. Bild: Kristoffer Åberg

Jag har börjat fundera och grubbla på mitt boende när jag blir lite äldre. Det är inte helt problemfritt att bo ensam.

"Det är ensamt. Finns det människor här på fb som kunde tänka sej att bilda ett vilt kollektiv. Men med stor betoning på egen vrå, egen skrubb, ensamhet också. Vacker omgivning, blommor, konst och god mat, närmat, mycket ljus, mycket musik,,,,eller måste jag flytta, långt bort, till mitt drömland, sos, sos"

Denise Lindh var inte beredd på den respons hennes Facebook-uppdatering i mitten av maj skulle få. Många anmälde genast att de kommer med, de vill också bo i kollektiv som litet äldre. Andra väntade tills de fick Denise mellan fyra ögon och berättade att just så här hade de också tänkt.

– Jag har alltid planerat att när jag blir pensionär så slänger jag rinkkan på ryggen och åker i väg, säger Lindh.

– Då kan man inte leva som jag gör nu, med husdjur och blommor och vattenrör som kan frysa om det blir kallt, en postlåda som måste tömmas. Jag måste hitta en annan boendeform och då känns det lockande att planera för ett liv tillsammans med andra likasinnade i samma livssituation.

– Jag vill inte ligga mina barn till last när jag blir äldre utan hellre bo tillsammans med andra som tänker lika som jag, där vi kunde hjälpa varandra med en del av de praktiska göromålen.

Andra som tänker lika är detsamma som litet äldre personer som alla är måna om sin frihet. Lindh vill inte att boendet ska vara könsbundet, till exempel enbart för äldre kvinnor.

– Singlar och par kan samsas i mitt kollektiv.

EN STUNDS VILA. Motorsågen väntar på att tas i användning. Bild: Kristoffer Åberg

Många former

Johanna Kerovuori är arkitekt och har satt sig in i problematiken kring gemenskapsboende eller kollektivboende.

– Det är mycket mer allmänt till exempel i Sverige än i Finland med kollektivboende, men inte kan man säga att det är en helt allmän boendeform i Sverige heller.

– Däremot har intresset för att bo kollektivt ökat starkt både hos oss och på andra håll under den senaste tiden, speciellt bland dem som är litet äldre.

Det finns många olika former av kollektivt boende. Det finns höghus som ser ut som vilka andra hus som helst, med helt egna privatägda lägenheter, men samtidigt med en del gemensamma utrymmen till exempel på bottenplanet. Det finns så kallade seniorbostäder som möjliggör också riktigt tunga vårdformer, när det behövs. I andra kollektiva boendeformer satsar man mycket mer på det gemensamma.

Kerovuori har varit med och planerat för Mummokommuuni i Tammerfors.

Det handlar om ett större egnahemshus med sex enskilda rum. Gemensamt förfogar de sex invånarna över ett stort kök, badrum, och vardagsrum. De som bor i Mummokommuuni betalar hyra.

– De sista invånarna flyttade in alldeles i början av juni, säger Kerovuori. Den yngsta invånaren är 40 år gammal, resten är över 50. Kvinnorna är i majoritet.

– Det visade sig att det tar åtminstone ett halvår för dem som planerade att flytta in att ta sina beslut. Man måste noga tänka igenom ett sådant steg.

Det borde vara på landet, för där är det billigare. När man bor på landet har man tillgång till naturen och kan ha en stor trädgård till exempel.

Stort hus på landet

Denise Lindh blir pensionerad om fem eller sex år. Det finns alltså tid att planera och hitta de rätta personerna att dela bostad med. Och att hitta det rätta huset.

– Det borde vara på landet, för där är det billigare. När man bor på landet har man tillgång till naturen och kan ha en stor trädgård till exempel.

– Det är lättare att ta sig från landet in till stan, när det behövs, än att från stan ta sig ut till blommorna och skidspåren.

– Dessutom är det lättare att hitta tillräckligt stora hus på landet. Det finns tomma skolhus och lägergårdar bland annat. Renoveringen ska göras med smak i tummen.

Lindh räknar med att bo tillsammans med andra i samma ålder som är rörliga och aktiva. Som får trygghet av att bo tillsammans, men ändå har möjlighet till stor integritet. Man ska kunna stänga sin dörr, vara ensam.

– Det får inte vara så att man alltid är tillsammans, inte stora gemensamma jular eller gemensamma resor, fy, nej.

– Inte Mariekex och kaffe tillsammans varje eftermiddag, absolut inte, säger Lindh.

Kerovuori håller med.

– Det brukar vara så att gemenskapen går igenom olika skeden. Ibland vill man vara mer tillsammans och ibland vill man hålla sitt liv helt för sig själv.

Gemensamt kök?

Denise Lindh bor nu i ett gammalt hus från 1800-talet, på landet i Kyrkoby i Pernå. Hon är inte rädd för att jobba med händerna, hon använder motorsåg när det behövs. I sommar bygger hon ett riktigt stort nytt växthus. Grunden är redan gjuten, med egen cementblandare.

– Att bo tillsammans med andra ska inte innebära att man förväntar sig att kollektivets karlar ska ta hand om de tyngre göromålen eller att kvinnorna ska sy i alla knappar. Alla kan göra allt, men ändå hjälpa varandra.

Tanken på ett kollektivt boende började kanske mer på skämt, nu har det så småningom blivit ett allvarligt alternativ.

– Det kinkiga kan vara att avgöra hur stor del av livet man vill leva tillsammans. Ska det till exempel bara finnas ett stort, gemensamt kök, eller hur ska man ha det?

– Samtidigt vet jag ju att man inte ska planera alltför mycket. Livet har sin gång, och hittar ibland oväntade vägar.

Jag är innerst inne fatalist. Jag vill inte oroa mig för ålderdomen, jag tror nog att det kommer att ordna sig.

Långt liv med passiv inkomst

Blir ofta billigare i anskaffning än många egna lägenheter.

För personer med samma värderingar kan huset vara en lyckträff.

Det är tryggt med gemensamma uppgifter och att man känner alla andra i huset.

Men, personkemin kan bli ett problem efter en tid.

Den som behöver professionell hjälp, vid sjukdom eller annan krämpa, måste skaffa den själv utifrån.

Ibland kan man märka att man inte är så social som man först trodde.

Källa: Senioriinfo.fi

Ett gemensamt boende för personer som lyfter pension, som med Denise Lindhs ord ännu har ett långt liv med passiv inkomst, bereder också för den tid när man inte mer klarar sig på egen hand. I ett kollektivt boende blir det lättare och billigare att skaffa hjälp utifrån.

Lindh har sett många olika slag av så kallade traditionella äldreboenden.

– De kan vara riktigt bra, men allt beror på personalen.

– Det finns servicehem där man redan när man stiger över tröskeln märker att det här är ett riktigt hem, där hjärtat är med. Där finns det blommor och konst och personalen trivs.

Lindh kan bli litet uppgiven av att det ofta bara är viljan som saknas.

– Det finns ju möjlighet till vad som helst, också på serviceboendena. Jag har själv många gånger uppmanat ledande vårdare vid olika boenden att söka bidrag från fonderna för teater, utställningar och konserter för invånarna. Ofta blir svaret att man inte har tid. Men i verkligheten tar det högst en halvtimme att fylla i ett formulär.

– Jag är innerst inne fatalist. Jag vill inte oroa mig för ålderdomen, jag tror nog att det kommer att ordna sig.

En undersökning gjord 2012 visar att över hälften av alla tillfrågade finländska 70- och 80-åringar ställer sig positivt till gemensamt boende. 28 procent av dem vill själva bo i ett hus tillsammans med andra i samma ålder, i ett hus där invånarna kan umgås i gemensamma utrymmen och där man tillsammans kan sköta vardagssysslor.

Den kommunala bostadsförmedlingen i Stockholm marknadsför seniorboende både som bostadsrätt och som kollektivboende på hyra. Ännu har vi en liten väg dit.

Mer läsning