Det behövs bättre kommunikation

Det finns fler som delar oron för vården av de äldsta i Borgå. De ansvariga uppger att man följer alla nationella direktiv.

Näse avdelning 3 har för en tid sedan beviljats status som specialenhet för palliativ vård där läkare kan avlägga utbildning för specialistkompetens inom palliativ medicin, där målet inte är att bota, utan att lindra smärta och andra symtom.

Men enligt Nationella rådet för palliativ vård i Sverige ska den palliativa vården inte bara lindra den fysiska smärtan utan även erbjuda psykologiskt, socialt och andligt/existentiellt stöd för patient och närstående.

Det finns anhöriga i Borgå som upplever att varken de eller deras döende närstående erbjuds något sådant stöd. Många är nöjda, uppger ändå Nina-Maria Tigerstedt ledande geriatriker och anställd av Doctagon. Hon leder läkarvården i Borgå för alla äldre som bor på servicehem, på anstalt eller hör till hemvården.

– Vården i livets slutskede har fått väldigt bra feedback både i vårdhemmen, i Näse och i hemsjukhuset, säger Tigerstedt. De absolut flesta anhöriga är väldigt nöjda.

DNR leder till vanvård?

Men också de som inte är nöjda måste bli hörda och Erik Lönnqvist är inte ensam. Många har ringt till ÖN, bland annat om läkarbeslut där klienten förvägras både mat och dryck. Ingen har ändå tidigare vågat ställa upp och ge sin förtvivlan offentlighet.

Ett förbud att återuppliva tycks kunna leda till att vården inskränks, att man slarvar med vätskningen, att man inte sköter infektioner och att man begränsar läkarkonsultationerna, och det är helt fel

Att frågan är aktuell just nu visar också fullmäktigeledamot Marianne Korpis, SDP, insändare i den finska lokaltidningen, om DNR-beslutet. Do Not Resuscitate är ett förbud att återuppliva, det vill säga att försöka få ett hjärta som stannat att slå igen, med hjärtmassage eller med defibrillator. Många äldre personer med svåra grundsjukdomar har ett DNR-beslut.

– Ett förbud att återuppliva tycks kunna leda till att vården inskränks, att man slarvar med vätskningen, att man inte sköter infektioner och att man begränsar läkarkonsultationerna, och det är helt fel, skriver Korpi. Hur ser det ut i Borgå, vilka regler följer man här?

Korpi har ännu inte fått något offentligt svar.

– Däremot har jag fått e-post av anhöriga. De är oroliga och tackar för att jag lyft fram problemet.

Många obesvarade frågor

Borgås tf social- och hälsovårdsdirektör Ann-Sofie Silvennoinen, Doctagons Tigerstedt, stadsfullmäktiges ordförande Mikaela Nylander, stadsstyrelsens ordförande Jaakko Jalonen och social- och hälsovårdsnämndens ordförande Tapani Eskola har fått ta del av Erik Lönnqvists berättelse. De två sistnämnda har inte kommenterat ärendet.

Silvennoinen och Tigerstedt ger en gemensam kommentar.

– Vi kan inte föra en offentlig diskussion om en enskild människa, men vi konstaterar att patienter i Borgå sköts enligt nationella god medicinsk praxis-rekommendationer.

– Under de senaste åren har staden jobbat speciellt mycket med vård i livets slutskede. Det är en väldigt känslig och alltid unik situation, som väcker många känslor. Det kan vara svårt för de anhöriga att acceptera vetskapen om att en nära anhörig är obotligt sjuk, vilket är mycket förståeligt med tanke på den kris man genomgår. Ibland är slutskedet inte heller som vi önskat, trots att vi gjort vårt yttersta för att lindra symtom.

Ibland är slutskedet inte heller som vi önskat, trots att vi gjort vårt yttersta för att lindra symtom.

Silvennoinen och Tigerstedt säger att en döende människas kropp inte vill ta emot vätska. Den samlas lätt i vävnaderna och lungorna, och orsakar svullnader, obehag och andnöd. Tvångsmatning är inte möjligt och kan orsaka illamående och smärtor.

– Det är väldigt sorgligt att läsa hur den anhöriga upplevt vården och det är tydligt att många frågor blivit oklara. Under vårdperioden kan anhöriga med patientens samtycke vara med på läkarronderna och annars också diskutera med både läkare och vårdpersonal. Anhöriga får gärna även senare ta kontakt om det är något man ännu vill reda ut. Vi kan ännu förbättra kommunikationen med de anhöriga och erbjuda ett större stöd för alla berörda.

Mer dialog

Fullmäktigeordförande Mikaela Nylander betonar också att frågan måste diskuteras.

– Dialog mellan berörda parter är det bästa sättet att reda ut frågan. Att tillsammans gå igenom vad man har olika uppfattning om och varför.

Rent allmänt vill jag konstatera att varje människa är värd en lugn och värdig död

– Upplevelser är alltid subjektiva och då är det viktigt att man respekterar och lyssnar på hur man uppfattar olika vårdsituationer. Och att vårdpersonalen får motivera sina beslut. Ingen vill att anhöriga mitt i sorgen dessutom ska känna att slutet inte var så värdigt det kunde vara.

– Rent allmänt vill jag konstatera att varje människa är värd en lugn och värdig död, säger Nylander.