Det är inte storleken som räknas

HJÄLP. Timo Noroviita från Loviisan seudun eränkävijät hjälper Roosa Niemelä (t.v.) och Nea Törn med metspöna under den nationella fiskedagen för skolelever som ordnades i onsdags. Bild: Kristoffer Åberg

Spänningen låg i luften då cirka femtio Lovisaunga i onsdags samlades för en förmiddag i fiskets tecken ute på Sågudden. Metspön, mask och expertis bjöd Loviisan seudun eränkävijät på.

– Ååååå, jag har fått en fisk!

Det är med skräckblandad förtjusning som sjundeklassaren Roosa Niemelä lyfter metspöet ur vattnet och svingar en sprattlande fisk upp bland stenbumlingarna på Såguddens yttersta ände. Timo Noroviita från föreningen Loviisan seudun eränkävijät kommer till undsättning och kollar upp situationen.

Det blir mera rop.

– Hallå vi behöver krokutdragaren här, hojtar han till Vesa Peltoluhta som står en bit bort.

– Va? Har någon fått kroken i fingret, ropar Peltoluhta förskräckt tillbaka.

Men så illa är det inte. Gärsen på sju, åtta centimeter som Roosa Niemelä fångat är av den glupska sorten och har svalt hela kroken. Därav behovet av krokutdragaren.

Fiskelycka

Niemelä och klasskompisen Nea Törn brukar inte syssla med fiske annat än i undantagsfall. Men glädjen över att ha lyckats i fiskafänget är påtaglig den här onsdagsförmiddagen – till och med fast firren på kroken är en tumstor gärs, såsom den som Törn fiskat upp.

En bit bort står Valtteri Saarinen, också han från Harjurinteen koulus sjunde klass. Han är inte heller någon storfiskare på fritiden, men visst händer det att han drar ut på fisketur tillsammans med sin pappa.

– Napp!

Saarinen drar upp en blänkande fisk ur vågorna och efter en stunds betänketid tar han modigt loss den från kroken.

– Vad är det för en fisk du har fångat? frågar Vesa Peltoluhta.

– Kolla på de orangea ögonen, det är en säker markör, tillägger han pedagogiskt.

Efter en stund kommer Valtteri Saarinen fram till att det är mört han fångat, och efter att ha fått en ny mask slänger han ut metreven i vattnet igen.

Nationellt jippo

Det är inte första gången som den Lovisabaserade vildmarksföreningen ordnar fiskedag för traktens skolbarn

– Det här har vi gjort redan i tiotals år, säger Vesa Peltoluhta. Men jämfört med toppåren då vi hade 300 barn här och fiska samtidigt så är vi i dag bara runt 50.

Fiskedagen drogs ursprungligen i gång av riksdagens fiskeklubb och mynnade ut i en återkommande nationell kampanj som ordnas av Finlands fritidsfiskares centralorganisation. Årets tema är "Ut och fiska med hundra i glaset" och med det vill organisationen göra det möjligt för unga att bekanta sig bland annat med olika fiskeredskap och fiskesätt.

En poäng är också att lära dem känna igen olika fiskarter och att kunna behandla fångsten rätt.

Vad brukar det komma för fisk här?

– Våren har varit kall och det är kallt nu också, så det kommer antagligen att märkas på fångstmängden. Annars brukar här komma mest mört, björkna, braxen och gärs, säger Vesa Peltoluhta.

Det luktar tändvätska och grillkol på Sågudden. Men det är inte skolungdomarnas dagsfångst som ska grillas, utan korv som arrangörerna haft med sig. För säkerhets skull liksom – fiskelyckan kan man ju aldrig veta med.

Loviisan seudun eränkävijät ordnar fem fiskejippon under sommaren. Föreningen sköter spön, maskar och expertråd medan deltagarna själv får sköta fiskafänget.

Finlands fritidsfiskares centralorganisation håller i trådarna för det nationella fiskedagsevenemanget.

66

jippon i anslutning till fiskedagen ordnades i fjol. I dem deltog 14 304 personer varav 11 655 var barn och unga.