Det andra guldet

Bild: Flickr - Visit Lakeland

Skogen i Finland verkar ha sin nya guldålder. Men många förtecken nu är nya.

Finländsk skog byter flitigt ägare just nu. Storskiftet är betydande. De stora skogsindustribolagen säljer ut skog och inhemska investerare som OP-gruppen, Taaleritehdas och United Bankers köper aktivt upp den. Också investeringsfonder i Tyskland och Frankrike köper.

Ett generationsskifte sker också slutgiltigt på landsbygden. De stora årsklasserna lämnar gamla hemgårdar och ska, enligt all erfarenhet och matematik, efter hand lämna jordelivet och ärvas.

Hela 52 procent av vår skog ägs av privatpersoner, familjer och jordbruk. Ytorna är i snitt små, kring 30 hektar, vilket inte blir en särdeles lång stövelmarsch när man besiktigar ägorna.

Ägarbytena har kommit i gång under de senaste åren, intressant nog redan innan de nya biofabrikerna blev aktuella. Skogen började säljas som investeringsobjekt när industrins UPM och Stora Enso bolagiserade ut sina marker i företag, som säljer skog, strandplanerad fritidsmark och vattenområden.

Skogssektorn uppmanar nu småägare och skogsarvingar att bilda samfällda skogar. Sådana finns knappt alls i Nyland – 19 hektar på ön Svarta hästen i Sibbo är den enda kuriositeten. Nyländskt skogsägande är konservativt. Få vill sälja och priset är över 4 000 euro per hektar; i Kajanaland och Lappland börjar priset oftast med en etta.

Bland dem som bor kvar på landet rör det också på sig. Många skaffar sig gärna mera skog när bya- och rågrannar är beredda att sälja. Det bevarar förmodligen ett visst skogsbruk som tar hänsyn till byar och bygder.

De nya fondinvesterarna sägs snabbt ha tagit tag om affärerna. Med nya storfabriker som kräver mängder av råvara, och med anonyma fonder som ägare, kan nya miljöhänsyn i skogen bli aktuella.

Den nya bioindustrin skapar nytt välstånd på landet, men möjligen också en "nygrön" våg av naturaktivism och försvar för hotade skogsmiljöer.

Jan-Erik Andelin Reporter, jobbar i HBL:s Nordenteam

Mer läsning