"Den vite mannen är inte skapelsens krona"

Nykolonialism. Matti Linnavuori debuterar på Lilla Teatern med en pjäs där han vänder på invanda frågeställningar.Bild: Leif Weckström

Matti Linnavuori recenserade över tusen pjäser under sina aktiva decennier som teaterkritiker. Nu är han själv aktuell som pjäsförfattare.

I en ofta citerad artikel, publicerad 1897, kallade britten R. B. Cunninghame Graham finnar och basker för vita negrer. Citatet finns med också i Sven Lindqvists bok Utrota varenda jävel.

– Citatet är roligt, horribelt och avslöjande, säger kritikern och journalisten Matti Linnavuori.

– För drygt hundra år sedan ansågs Finland inte alls som ett civiliserat och rikt västerländskt land.

Det exotiska och underutvecklade Finland lockade i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet till sig expeditioner från bland annat Italien, England och Frankrike. En av dem som kom var den franske blivande kung Ludvig Filip I. Han hade självaste Lars Laestadius som guide under sina äventyrligheter i norr.

På två målningar som finns i Versailles dokumenteras Ludvig Filips eskapader. Han deltar i forsränning på Muonio älv och han sitter i en kåta tillsammans med en liten gosse. Pojken Erik är hans utomäktenskapliga son och resultatet av Ludvig Filips romans med Beata Caisa som var syster till prästhustrun i Muonio.

I min pjäs får expeditionen både ett politiskt och ett ekonomiskt syfte

Inspirerad av alla dessa exotiska expeditioner från andra delar av Europa skrev Matti Linnavuori pjäsen Ta mig till er ledare – en pjäs han själv beskriver som en komedi om nykolonialism.

– I pjäsen försöker jag vända på dagens frågeställning. Jag ber publiken försöka föreställa sig läget om finländarna tvingades vara på flykt.

– Det är ingen omöjlig tanke.

Ludvig Filips expedition till Lappland i sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talen finns inte med i pjäsen. I stället bygger pjäsen på en annan historisk fransk expedition – en gradmätningsexpedition till Lappland 1736. Gruppen leddes av Pierre de Maupertuis och målet med resan var att fastställa om jordklotet är platt vid polerna eller vid ekvatorn.

– I min pjäs får expeditionen både ett politiskt och ett ekonomiskt syfte, säger Linnavuori.

Profil

Matti Linnavuori

Ålder: 60 år.

Familj: Min ursprungliga familj som jag växte upp med.

Karriär: Frilansande teaterkritiker 1978-2014. Journalist.

Aktuell: Har skrivit pjäsen Ta mig till er ledare som har premiär på Lilla Teatern 31 mars. Pjäsen är ett av två vinnande bidrag i Vivica Bandler-pjästävlingen.

Pjäs jag gärna minns: Madagaskar, skriven av den litauiske dramatikern Marius Ivaskevicius och regisserad av Rimas Tuminas. Pjäsen utspelar sig under tiden mellan världskrigen och handlar om planerna på att flytta Litauen i händelse av en stor katastrof. Myndigheterna hade kommit fram till att Madagaskar var en bra plats att evakueras till.

Matti Linnavuoris pjäs utspelar sig 1805, alltså långt efter Maupertuis, och nämner Maupertuis expedition som en dimridå för att dölja sina verkliga mål.

På tal om kolonialismen konstaterar Linnavuori att vi ofta brukar beundra kostymdramer, typ alla de tv-serier vi matas med av BBC. Men historiska pjäser är ofta bara illustrationer av kläder och rekvisita – själva människan blir en karikatyr.

Detta är, säger Matti Linnavuori, kolonialism av historien.

– Vi ser oss gärna som höjdpunkter och som bättre människor än de som levde för hundra år sedan och fördömer dem för brister vi inte längre anser oss ha.

Man måste kunna berätta en historia där karaktärerna inte förstår varandra

– Men om man gör ett tankeexperiment och byter folk mellan kontinenter går det inte att säga att den vite mannen är det bästa skapelsen har lyckats åstadkomma.

Lyxig position

Efter att i nästan fyrtio år ha varit frilansande teaterrecensent har Matti Linnavuori nu trappat ner och nöjer sig med ett par recensioner per år.

Sin egen pjäs behöver han naturligtvis inte ens reflektera över att recensera.

– Det är en lyxig position. Jag kan sitta i salongen och titta på min pjäs utan att behöva ta ställning.

Hur syns influenserna från din kritikerkarriär i ditt eget skapande?

– Jag har sett många östeuropeiska föreställningar som inte väjt för Östeuropas svarta historia. Nu smickrar jag mig själv med att det finns ett visst inflytande från detta i min pjäs, säger Linnavuori och förtydligar sig.

– Det handlar alltså om ett intellektuellt sätt att närma sig ett tema. Man bryter upp det och går kallblodigt in i det.

Känslor utan kunskap

Vi pratar vidare om finländsk dramatik och om utbudet på våra scener i dag. Matti Linnavuori är inte helt nöjd.

– Karaktärerna på scenerna tycks ha gott om känslor men det är inte mycket de vet om världen.

– Det är bara Laura Ruohonens karaktärer som är kunskapsberedda.

Ta mig till er ledare är en tvåspråkig pjäs. Expeditionen talar franska (som alltså låter som svenska) och den finska urbefolkningen talar finska.

– Man måste kunna berätta en historia där karaktärerna inte förstår varandra, tycker Linnavuori.

– Det var först när jag insåg att jag kunde berätta min historia tack vare tvåspråkigheten som jag kom i gång med skrivandet.