Den svåra Afrikahjälpen

Det är en mission impossible-situation Patricia Bruun hamnar i som biståndsarbetare i det väldiga Kongo-Kinshasa 2011. Utan cynism men med frustationen som ständig gäst berättar hon om hur det är att arbeta med nödställda när det råder brist på i det närmaste allt.

Patricia Bruun är etablerad författare och journalist som slog om och utbildade sig till sjukskötare. Det hon upplevde under ett biståndsprojekt i Kongo-Kinshasa, Den demokratiska republiken Kongo, 2011 bottnar dels i hennes upplevelser, dels i några fiktiva inslag som ger mera kött på benen åt vissa av berättelserna.

Bruuns uppgift blir bland annat att kartlägga epidemier. I samtal på först knagglig, men småningom allt bättre franska med landets läkare försöker hon under svajiga telefonförbindelser redogöra för hur koleran vandrar från stad till stad och från by till by. Problemen är uppenbara. Teori och praktik kolliderar obönhörligt på primitiva sjukhus och hälsomottagningar, där det varken finns vaccin eller sprutor.

Resurserna överallt är knappa, för att inte säga obefintliga, medicinerna är på upphällning, maten otillräcklig, hygienen skral, hettan kvävande och fattigdomen enorm. Ändå gäller det att bita ihop och att försöka sitt bästa.

Större perspektiv

Det som ger romanen djup är händelser som tilldragit sig i landet tidigare och som Patricia Bruun ringar in i ett större perspektiv.

Här stöter läsaren för det första på upptäcktsresanden Henry Morton Stanley (1841–1904) som tog sig till de centrala delarna av Afrikas hjärta och blev imperiebyggare för den belgiske kung Leopold II:s räkning under dennes så kallade gummiterrorvälde. Ett nästan totalt ignorerat skräckvälde, utsugning och medvetet mördande som bedrevs av det belgiska kungahuset under Leopold II för att tvinga lokalbefolkningen att leverera kautschuk från gummiträden.

Mellan åren 1885 och 1908 ägde kungen personligen Fristaten Kongo, dagens Demokratiska republiken Kongo. När han kommit över all kautschuk som behövdes hade 10 miljoner människor strukit med.

För det andra läser författaren om Baptistmissionären Edvin Vilhelm Sjöblom (1862–1903), svensken som såg och registrerade all den ondska lokalbefolkningen utsattes för och som till sist fick opinionen att kantra över så att Leopold II blev tvungen att avstå från Kongo.

Stormdrabbat

Bruuns föregångare drevs inte sällan av ekonomisk vinning och exploateringslystnad. I dag är hjälpbehovet enormt och verksamheten inriktad på att hitta dödliga sjukdomar såsom mässling eller blödarfeberepidemier med sjukdomar vid namn Ebola, Marburg och Lassa. Vaccin heter hjälpen men var få fram den – om den finns – i rätt tid när "koleran vandrar längs vattendragen och mässlingen rör sig snabbt som tanken".

Bruun deltar tillsammans med en grupp läkare och logistiker i en riktad hjälpinsats till den avlägsna orten Tshikapa, nära gränsen mot Angola. Där har en förödande storm dragit fram med tiotals döda och hundratals sårade som följd.

Bruuns frustration är stor när hon inser att ett sjukhus står tomt trots en massa patienter utanför. För att de inte har råd att betala för sig. För hennes del blir det att se över förråden av mediciner, verka som mottagningssköterska, sköta ronden med läkarna och städa upp.

Det är ett arbete utan slut och med dåliga odds till förbättring. Inget man kan göra något åt, funderar Bruun, eftersom hennes grupp snart ska resa vidare och nya människor ska träda till.

Bladvändare

Med sitt medryckande och levande språk har Bruun skrivit en bok svår att lägga åt sidan, alla mörka undertoner till trots.

Hennes känslor och möten med människor längs vägen är genuint intressanta och inte alltid enbart mörka.

När vännen och hennes förtrogna Papa Calé kavlar upp ärmarna lyckas man verkligen rädda några liv. Den afrikanska vardagen har liksom vår egen sina glädjeämnen. Ett mera fiktivt inslag består av berättelsen om lilla Akuta och hans familj. En på marken upphittad liten sten, i själva verket en diamant, ska för dem öppna dörren till ett bättre liv.

Så länge det finns liv finns det hopp, verkar författaren tänka. Och det som dör till sist är ju som bekant just hoppet.

FAKTA

Efter stormen i Thsikapa. En berättelse från Kongo-Kinshasa.

Författare: Patricia Bruun. Född 1957. Tidigare journalist på Åbo Underrättelser. Har också fungerat som medarbetare på HBL. Belönades 2011 med Bonniers Stora Journalistpris för sitt reportage om psykvården i Åbo. Omskolad till sjukskötare.

Boken utges på Förlaget, 150 sidor.