Den heta könspotatisen

Jag tror att en del män fortfarande faktiskt inte inser och godkänner att det de håller på med är grundläggande fel och gravt skadligt.

Jag minns tongångarna då den gröna rörelsen föddes. En del tyckte att miljömedvetenhet var trams, avfall kunde fortfarande med gott samvete dumpas i havet, såsom man alltid gjort. Långhåriga ungdomar kedjade fast sig vid träd och röjningsmaskinen sopade undan dem med en 15 meter lång tallkvast. Karlakarlarna hurrade framför tv:n, hippierna i kjoltyg fick vad de förtjänade. I dag är vi ändå alla så pass miljömedvetna att vi sorterar åtminstone problemavfall: blyackumulatorerna som ännu på 70-talet flög i sjön och spilloljan vilken som en god gärning spreds på byns sandvägar för att förhindra damm. Dramat har lagt sig.

Nu debatteras sexuella trakasserier och könsneutralitet. Oförändrat är snabb mental överhettning och fåniga exempel, då det bara skulle gälla att litet uppdatera sina attityder. Men visst är det underhållande då någon kräver att även hornen ska kapas av älgen ifall alla trafikmärken faktiskt ska bli könsneutrala. Eller frågar vad det i fortsättningen är korrekt att kalla snögubben? Lugn, lugn, det kommer att uppstå en moderat och sansad mellanväg.

Vilket himla rabalder det blev då de första kvinnoprästerna skulle prästvigas. Insändarspalterna svämmade över av galla, heligt svavel och de liberalas högpotentiella framtidsutsikter i helvetet. I dag är vi väl äntligen färdiga att lämna bort könsprefixet? Kvar har vi en präst. Varav allt fler nu talar för allas likvärdighet inför Gud, oberoende av sexuell läggning. Fram med blodtrycksmätaren igen, tar det aldrig slut?

Lugn, lugn. Så gott som alla pojkar kommer att gå i byxor om 20 år också. Och vid samma tider småler man åt vår tids diskussioner. Det faller inte heller då längre någon in att föreslå att man kunde rita in bröst på till exempel figuren på märket för vägarbete, i stället för total neutralitet – feministernas oändliga fanskap. Men egentligen borde ju hela skepnaden ersättas med en grävskopa, vilket i käbblet verkar ha gått alla förbi.

Svårast verkar attitydförändringar faktiskt vara för män. Men vad står egentligen på spel? Ingen har ju rätt att trakassera, tafsa eller nedvärdera nu heller. Tycker man alltså att man borde få det?

Sannfinländarnas Teuvo Hakkarainen uttryckte saken som så att #metoo-kampanjen är nonsens och att offren inte borde bry sig om sexuella trakasserier eftersom de inte lämnar spår. Det kanske ligger mera innehåll i det idiotiska uttalandet än vad man först inser. Jag tror att en del män fortfarande faktiskt inte inser och godkänner att det de håller på med är grundläggande fel och gravt skadligt. Därför ska vi fortsätta diskussionen, även med löjliga inslag. Låta den slå över. Och män, kvinnor och könlösa sedan tillsammans ytterligare sanktionera det olagliga samt försvara det rimliga och förnuftiga. Den uppfattningen förändras ju ständigt, vilket verkar vara påfrestande. Gör som vid bilbyte: få något bättre i stället. Sälj dina principer med ett leende.

Det att en liten konservativ minoritet helt enkelt inte klarar av det, och svär och hånar när de faller av tåget, är det där lilla trygga som aldrig förändras.

Kristian Willner företagare och stadsfullmäktigeledamot (obunden/SFP) i Lovisa