Den gröna personlighetsfärgen

Det var inte alltför länge sedan jag första gången hörde talas om att man kan dela in människans olika personlighetstyper i färger; blå, röd, gul och grön.

Jag tittade på olika videoklipp och lyssnade på poddavsnitt om detta ämne, men det var inte förrän jag läste boken "Omgiven av idioter" av Thomas Eriksson som allting klarnade.

Redan innan jag läste boken insåg jag att jag tillhör den gröna personlighetsfärgen. Man kan verkligen säga att det gick upp ett ljus för mig ju mer jag läste boken. Jag upptäckte många fina egenskaper hos mig, men jag fick även en nyttig insikt över de sämre egenskaperna jag har.

Den gröna personligheten är väldigt relationsorienterad, vi läser människor och vill ha harmoni. Att tänka på de runt omkring oss och deras känslor är det viktigaste för oss. Vi tycker inte om att stå i centrum eller att prata mycket, därför är vi de bästa lyssnarna av alla färger. Detta är faktiskt på gott och ont, i alla fall för mig. Eftersom jag alltid har lyssnat på det människor säger minns jag mycket av det man berättar för mig och jag har ofta blivit väldigt sårad när jag upplevt att någon inte lyssnar lika innerligt på mig eller kommer ihåg saker jag har berättat.

Ett klassiskt exempel är min födelsedag. För mig är nämligen min födelsedag den bästa dagen på året och den enda dag som jag faktiskt vill vara i centrum och eftersom jag kommer ihåg alla mina vänners födelsedagar (också typiskt för gröna personer) förväntar jag mig att man även ska komma ihåg min födelsedag. Sorgligt nog gör inte alla det och det har slutat med några fällda tårar under några födelsedagar.

Som sagt upptäckte jag också en del sämre egenskaper som ingår i den gröna personligheten. Innan jag läste boken hade jag till exempel aldrig insett att jag är passivt aggressiv. Detta innebär att jag tycker det är otroligt svårt att ta upp saker som stör mig i en relation. Nu menar jag verkligen alla relationer man kan ha, allt från relationen jag har till en lärare eller till en vän. I stället har jag kommit med antydningar och inte kunnat förstå hur personen inte uppfattar dem trots att jag varit så tydlig. Tyvärr leder detta till att ordspråket "väck inte den björn som sover" passar extremt bra in på oss gröna, för till slut exploderar vi av all ilska vi har lagrat inombords.

I dag är vårt samhälle utåt sett främst uppbyggt av de röda och gula personligheterna, alltså extroverta. Detta kan leda till att vi gröna och blåa, de introverta, ibland får svårt att passa in. För oss gröna är nämligen spontanitet svårt. När någon ringer oss och frågar om vi kan hitta på något nu med detsamma får vi lite panik eftersom vi inte har hunnit förbereda oss mentalt inför detta.

Boken hjälpte mig inte bara att förstå mig själv bättre, utan även människorna runt omkring mig. Om du får chansen tycker jag verkligen du ska söka upp så mycket fakta som möjligt om detta ämne, för det är nämligen guld värt.

Chanette Härus studerande och fotograf