Den gordiska knuten

Om bara arbetslösheten skulle fås ner så skulle landets ekonomi förbättras avsevärt. Det är lättare sagt än gjort att lösa den gordiska knuten.

Sysselsättning och arbetsliv är ett huvudtema på årets Finlandsarena i Björneborg. Frågan belyses från många olika håll i ett otal diskussioner och debatter under hela veckan.

Regeringen har som mål att höja sysselsättningsgraden till 72 procent under regeringsperioden, men hittills har inga framsteg skett, den ligger kvar på 68 procent. Statsminister Juha Sipilä konstaterade också i Björneborg att även om det så omtalade konkurrenskraftsavtalet kan genomföras som planerat behövs fler åtgärder.

Arbetslösheten är den enskilda faktor som mest inverkar på landets svaga offentliga ekonomi. Det är svårt att komma bort från den skuldspiral vi hamnat i så länge arbetslösheten dels slukar miljarder i stöd, dels innebär att staten går miste om miljarder i skatteintäkter.

För att arbetslösheten ska minska krävs enligt Sipilä en ekonomisk tillväxt på cirka två procent. De prognoser som nu visar att en tillväxt överhuvudtaget sker i den finländska ekonomin, efter en lång väntan, förutspår betydligt lägre tillväxt den närmaste tiden. Ingen tillväxt av den kalibern som sänker arbetslösheten är alltså i sikte.

Direktören på Sitra, Timo Lindholm, varnade för att en garanterad lösning inte finns ens i en tillväxt eftersom kopplingen mellan sysselsättning och tillväxt inte längre fungerar per automatik som tidigare. Ekonomin kan mycket väl växa utan att det skapas nya jobb.

Många arbeten blir projektbetonade, allt fler jobbar deltid och de flesta i dagens yngre generation kommer att ha flera arbeten, arbetskarriärer och yrken. Många kommer också att jobba delvis som anställd, delvis som egen företagare.

Det här måste arbetsmarknadsparterna erkänna för sig själva och agera därefter. Också staten måste anpassa sitt skatte- och stödsystem till en ny arbetsmarknad. Spelreglerna borde förenklas och uppdateras, dagens strukturer är uppbyggda enligt en helt annan verklighet än den vi nu lever och kommer att leva i.

Resultatet från den enkät som Förbundet för finländskt arbete i tisdags offentliggjorde talar också sitt tydliga språk. Den visar i vilken stor förändring arbetslivet befinner sig.

Behovet av flexibilitet, beredskap till förändringar och anpassning till nytt kommer tydligt fram.

Det finns en förändringsmedvetenhet också bland arbetstagarna, men fortfarande är det en trygg arbetsplats som rankas högst bland dessa. Men också bred kunskap, flexibilitet och viljan att utveckla sig själv och lära sig nytt betonades av många tillfrågade arbetstagare.

Bland arbetsgivarna ses viljan till att lära sig nytt och beredskap till flexibilitet i arbetstider och själva arbetet som arbetstagarens viktigaste egenskaper.

Upprepade gånger framkommer i debatten i Björneborg avsaknaden av förtroende på arbetsmarknaden. Vi befinner oss i en ytterst svår situation då förändringarna är stora både på hemmaplan och i omvärlden, då en teknisk omvälvning har oss i sitt grepp och då Finland befinner sig i en rekordlång ekonomisk kris. I ett sådant läge skulle det gälla för alla parter att kunna komma överens, lämna tidigare låsta positioner och inse att det här klaras inte utan eftergifter – från alla.

Alla måste anpassa sig till en helt ny situation och modigt pröva nya modeller och lösningar.

I den situationen är det också ytterst beklagligt att regeringen gått in för nedskärningar i utbildning och forskning som kan vara nog så illa med tanke på de innovationer vårt näringsliv skulle behöva. En hel del av nedskärningarna har ännu inte förverkligats och kunde stoppas – om det fanns vilja.

Tommy Westerlund Ledarskribent