Delaktighet

Utan människor som är beredda att bära ansvar och ta del i beslutsfattandet fungerar inte demokratin.

Presidentvalet är avklarat, men nu har fokus riktats mot landskapsvalet och riksdagsvalet nästa år. I höst blir det också församlingsval inom den lutherska kyrkan, och till det är rekryteringen av kandidater redan i full gång.

Utan människor som är beredda att bära ansvar och ta del i beslutsfattandet fungerar inte demokratin. Utan styrelsemedlemmar kan ingen förening existera, och utan förtroendevalda förlorar församlingarnas och kommunernas beslutsprocesser sin legitimitet och sin trovärdighet hos lokalbefolkningen. En fungerande demokrati garanterar att medlemmarnas åsikter och önskemål blir hörda.

Ansvarsbärande och samhällsengagemang skall naturligtvis helst inte inskränka sig enbart till röstande en gång vart fjärde år, och inte heller till att en liten skara sköter förtroendeuppdrag, hur viktiga båda dessa saker än är. En viktig utmaning i dag är att utveckla nya sätt för människor att känna sig delaktiga i arbetet för en mer rättvis, trygg och hållbar framtid.

En församling eller en förening behöver ansvarsbärare typ styrelsemedlemmar och förtroendevalda, och det behövs i mån av möjlighet anställda som har möjlighet att på heltid ansvara för stödfunktioner och långsiktigheten i verksamheten. En värdefull, men ofta förbisedd resurs är de personer som kanske inte är beredda att delta i regelbunden verksamhet, men som vid behov ställer sin erfarenhet och yrkesskicklighet till förfogande. Det kan gälla specialkunnande ifråga om kommunikation, fastigheter, juridik eller ekonomi.

Inom församlingarna talas det i dag mycket om hur man skall kunna engagera, inspirera och handleda medlemmar, som är beredda att delta i planerandet och förverkligandet av verksamheten. Dessutom behövs naturligtvis alla de som möjliggör verksamheten genom att betala sin medlemsavgift, för att inte tala om deltagare, som bär upp de olika grupperna. Det blir ingen kör utan sångare, ingen barngrupp utan barn, och ingen besökstjänst utan människor som är beredda att ge av sin tid till att hälsa på hos dem som längtar efter någon att tala med.

Förutom de ovan beskrivna kategorierna behövs det aktivister som inspirerar och lockar andra att komma med i verksamheten. I dagens läge är det dessutom värdefullt att det finns människor som delar nyheter om föreningen eller församlingen på nätet, samt kommenterar projekt och kommande evenemang.

Med egna erfarenheter från ärkebiskopsvalet i färskt minne vet jag att man som kandidat sätter sig själv på spel. Det är helt naturligt att presumtiva kandidater därför tänker sig för både en och två gånger innan de ger grönt ljus till sin kandidatur. Det är lättare att ventilera sina åsikter om i vilken riktning samhället eller kyrkan borde utvecklas hemma vid kaffebordet, än att göra det i offentligheten. Det är, som sagt, möjligt att vara aktiv på olika sätt. Men om man verkligen vill åstadkomma förändring är det följdriktigt att ställa upp eller att åtminstone ta reda på vad de olika kandidaterna står för – och rösta!

Björn Vikström är biskop i Borgå stift.