De onämnbara får liv

Underkläderna kallades under många sekler i Europa för ”de onämnbara”. Den nakna historien bakom benämningen belyses i en färsk utställning med just det namnet på Lovisa stads museum.

Bakgrunden var att människokroppen under renässansen på 1500-talet övergick från att ha varit en naturlig del av kosmos till att vara något syndigt. Åtminstone enligt de kyrkligt förankrade etikettböcker som började komma ut mot slutet av 1500-talet.

– Det ledde till att underkläder, i den mån de användes, kallades för "de onämnbara" i den västerländska civilisation som då började växa fram. I andra kulturer som förhöll sig mera öppet till nakenhet kunde klädkoden se helt annorlunda ut, sade professor emeritus Bo Lönnqvist på utställningens vernissage i fredags.

SNÖRNING. En korsett av den traditionella baksnörda typen tar man inte på sig bara för att gå till butiken. Bild: Bo Ingves

Redan de gamla egyptierna

Han betonar att den civilisation som växte fram efter medeltiden byggde på en rationell etik med klara uppföranderegler.

– Natt- och underkläderna blev symbolen för att man var ren eftersom etikettböckerna sade att det yttre speglar människans inre.

Det här tänkesättet återspeglade sig i det västerländska samhället ända till 1920-talet då filmen gjorde underkläderna synliga för den stora allmänheten.

– Utställningen beskriver utvecklingen under 500 år, fast de äldsta utställda plaggen endast är från 1800-talet. Många underkläder har sett ganska lika ut väldigt länge, säger Lönnqvist.

Det vet museets intendent Jaana Toivari-Viitala, internationellt känd egyptolog.

– I utgrävningar i Egypten har jag hittat plagg med samma klassiska snitt. Men de är från 3000 år före vår tideräknings början, säger hon.

ROLIGT JOBB. Lovisa stads museums intendent Jaana Toivari-Viitala är en känd egyptolog som har funnit stort nöje i att sätta upp utställningen ”De onämnbara”. Bild: Bo Ingves

Den demokratiska ohyran

FAKTA

De onämnbara

Utställning över underklädernas historia under 500 år.

Skapats i samarbete mellan Lovisa stads museum och Stiftelsen Kulla Herrgård där Bo Lönnqvist är styrelsemedlem.

Pågår till den 20 november 2016 i Kommendantshuset, Parkgatan 2, Lovisa.

Fritt inträde.

Öppet ti-fr och sö kl. 12 – 16.

En guldgruva för den som vill se verkligt gamla kläder är Livrustkammaren i Stockholm eller domkyrkan i Uppsala. Där finns kläder utställda från tiden för de så kallade Sturemorden i maj 1567.

– Där finns bland annat underkläder av sämskskinn som var det finaste materialet. Vanligt folk fick ha skjortan som kalsong, säger Lönnqvist.

Ett problem för såväl hög som låg var att kläder och underkläder av linne och ull var en god grogrund för ohyra. Med sidenunderklädernas intåg på 1600-talet ändrades läget.

– Den som hade råd med sidenunderkläder fick det betydligt angenämare eftersom lopporna inte fastnade på dem, säger Lönnqvist.

Synliga men osynliga

Medvetet kroppsformande har genom historien varit en viktig del av underklädernas roll. Många modekläder krävde en stomme under för att man skulle se ut som modet föreskrev.

På utställningen kan man bekanta sig med 1700-talets styvkjortlar som framhävde höfterna, 1800-talets vida och opraktiska krinolinunderkjolar och dess ersättare, turnyr, som närmast framhävde damens bak.

REKLAM. Att korsetten har haft ett långt liv visar reklamen i Östra Nyland från 1964. Bild: Bo Ingves

Korsett var ett annat vanligt gissel för kvinnan, det fanns till och med skilda amnings- och grossesskorsetter. Till en början var korsetten och bysthållaren skilda plagg.

– Men de började kombineras för att få bättre fason på formerna. Eftersom korsetterna var besvärliga att snöras kunde kvinnorna ha dem på långa tider. Det var inte så bra för hygienen, säger Lönnqvist.

Men även män har använt korsett för att få en bättre kroppsform.

– Här är en karikatyr från 1812 på hur kung George IV i Storbritannien, modemedveten men fet, blir inklämd i en korsett, visar Lönnqvist på en festlig bild.

KOMISKT. Karikatyr från 1812 när kung Georg IV blir åtsnörd. Bild: Bo Ingves