De festar tills de skäms

På fest. Johanna Holmström, Malou Zilliacus, Johanna Dikert & Anna-Sofia Nylund släpper loss.Bild: Venla Helenius

Föreställningen Festen har en fyrdelad dramaturgi: Förfest. Fest. Efterfest. Dagen efter.– Vi är oss själva i den här pjäsen… Eller är vi? frågar författaren Johanna Holmström som själv står på scen.

Skam är temat.

Kanske inte riktigt på samma sätt som i den norska tv-serie som knockat Svenskfinland under vintern, men visst handlar det om upplevelsen av andras blickar och eget tvivel då Johanna Holmström, Malou Zilliacus, Johanna Dikert och Anna-Sofia Nylund äntrar Svenska teaterns Nicken-scen på lördag.

I övrigt är förhandsinformationen ganska kryptisk: "Vad är det som smyger sig in i dansande kroppar? Vad är det som får dig att tveka mitt i steget precis innan du stiger ut genom dörren, festglad och färdig och fin? Vad är det som får dig att oroligt snegla dig över axeln och undra; vad är det för en fest och vad gör du egentligen där?" heter det bland annat i den text som presenterar projektet.

Alla har gjort allt

Vi vill att folk kommer dit med öppna sinnen, utan förutfattade meningar, säger Johanna Holmström, mer känd som författare än som scenkonstnär. Efter att hennes föreställning Stephen Hawking är inte rädd för mörkret spelades på Viirus 2015 blev hon kontaktad av scenkonstduon Sisko, skådespelaren Malou Zilliacus och journalisten Johanna Dikert, och tillfrågad om hon ville delta i ett nytt projekt. Anna-Sofia Nylund engagerades som regissör.

Arbetet med föreställningen har varit ett kollektivt arbete, och alla fyra står på scen.

– Alla har gjort allt, tills jag började med det konkreta skrivandet. Men det går inte att säga vad som är vems idé eller vem som kommit på vad.

– Men det handlar om den västerländska människans alla olika skamkänslor. Vad skäms människor för? Vi försöker komma igenom den här skammen på scenen tillsammans med publiken.

Nyckelscener och improvisation

Föreställningen är indelad i fyra olika faser och man kan säga att den följer samma dramaturgi som ett ordentligt party: en förfest som övergår i en fest och sedan efterfest. Och slutligen det som kallas "dagen efter".

– Vi försöker få fram de olika känslorna under de här olika skedena av en fest.

– Manuset är ganska kort, vi har försökt att skriva ner så lite som möjligt. Känslan ska vara att vi improviserar, vilket vi också gör, även om det finns vissa nyckelscener.

Vilket är ditt eget förhållande till fester?

– Med en så här lång fest tycker jag att man går igenom en process, som påminner om vår pjäs. Men det är alltid ett spel, och det är vår pjäs också: med publiken, med rollerna och med oss själva. Vi är oss själva i den här pjäsen… Eller är vi det? På riktigt?

Ni har utgått från personliga erfarenheter?

– Ja, våra egna och andras. Mest våra egna. Allt material baserar sig på verkligheten, men sen har vi skruvat till det.