Vad uppgörs en stads eller kommuns identitet av? Husen? Invånarna? Historien? Dialekten? Skogarna, bäckarna och åkrarna?
En kombination?
Säkert, men receptet är allt annat än tydligt.
På sätt och vis är det just den här sortens frågor som Chanette Härus implicit ställer i en insändare till ÖN tidigare i oktober. Där kommer det fram att hon är osäker på om hon vill flytta tillbaka till ett förändrat Sibbo.
Sibbo har alltid varit mitt älskade Sibbo, men det Sibbo jag älskar finns inte längre kvar, skriver hon.
Kommunen växer kraftigt, det svenska språket får allt mindre utrymme. Det är inte längre samma plats.
Vad är egentligen det Sibbo som inte finns kvar? Och vad har kommit i stället?
Härus är inte den enda som funderat på vart kommunen är på väg. Insändaren fick ett entusiastiskt mottagande, med ett stort antal kommentarer som med några undantag håller med om budskapet. Och samma fråga ställdes för ett år sedan med en namninsamling och ett ställningstagande som ville sätta stopp för detaljplanen för Nickby, den med namnet Nickby gårds centrum (NG8).
Över 1 500 människor skrev under ställningstagandet som konstaterar att "Vi undertecknade vill att Nickby utvecklas på ett hållbart sätt".
För en vecka sedan (18.10) bordlades den frågan i Markanvändningssektionen.
Förväntningar och verklighet
Charlotta Engblom står i centrala Nickby. Runtom finns höghusen, kanske den allra tydligaste signalen att Sibbo inte är sig likt. Engblom, som är fullmäktigeledamot för SFP, var en av initiativtagarna till förra årets ställningstagande som bordlades efter ett år i de byråkratiska rullorna. Kort sagt har hon funderat på ungefär samma saker som Chanette Härus tar upp.
Engblom läste också insändaren.
– Den väckte tankar, det var sådant jag själv har funderat på. Något slog an, säger hon.
Engblom har också själv fört fram motsvarande idéer i samband med fullmäktigearbetet, däribland med budgeten förra året där hon höll ett gruppanförande för SFP där hon talade om ordet "förväntningar". Budskapet är att alla som bor i Sibbo eller flyttar dit har förväntningar på hur det borde vara – en bild, eller idé, som är Sibbo.
– Det gäller både sådana som kan tala om sju generationer i Sibbo och de som väljer att flytta dit. Man förväntar sig en viss... bygd. Att man på sätt och vis är delaktig i en klan. När man sedan märker att det inte riktigt är såsom man tänker sig så uppstår en diskrepans. En besvikelse.
Det är ungefär sådana saker som kommer fram i de kommentarer som Härus insändare ledde till.
Så här.
Vill man se betonggetton är det ju bara att ge sig till Östra Centrum eller Korso. Sibbo och Borgå borde värna om en äldre stils arkitektur med låga höghus och grönområden runt om.
Eller så här.
När vi flyttade till Sibbo för snart 50 år sen kände vi att det var tryggt att bo på landet och det är det väl fortfarande. Söderkulla däremot har förändrats till det sämre genom inflyttningen.
Inte för att alla är besvikna.
Samtliga som jag känner som bor i Sibbo eller har flyttat tillbaka till hemorten är väldigt nöjda.
Charlotta Engblom har hört pratet, också om känslan av besvikelse över hur utvecklingen har gått.
– Man hör allt flera som säger något i stil med "Det var inte riktigt det här jag tänkte mig". Vi som känner det förenas av något. Då blir frågan vad Sibbos identitet är och vilka förväntningarna egentligen är.
Många reagerade starkt på Härus insändare.
Kollision med traditioner
Vid konsultbolaget MDI hittas politices doktor Timo Aro som, under titeln ledande sakkunnig, jobbar med frågor kring flyttrörelser, livskraft och dragningskraft. Han har nyfiket följt med utvecklingen i Sibbo, och beskriver kommunen som ett bra exempel på en växande kommun. Inte för att tillväxten gått någon förbi, inte heller det att Sibbo får omkring 500 nya invånare per år, eller att Sibbo är en lockande kranskommun nära huvudstadsregionen.
Det intressanta är att trenden kolliderar med ortens historia och rötter.
– Snabb tillväxt orsakar stor växtvärk när den kolliderar med traditioner, när man konstant planlägger och bygger mera bostäder och förhållandet till andelen egnahemshus förändras, säger Aro.
Den vackra lantliga idyll som jag en gång hade flyttat till höll på att försvinna. Nu efter 4 år kan jag bara tacka min skapare att jag kom därifrån i god tid. Byggandet och inflyttningen har bara fortsatt, men servicen halkar efter.
Tillväxten är dessutom exceptionell, med en årlig tillväxt på drygt 1 procent. Aro nämner att den kritiska gränsen brukar ligga vid 1,5 procent, varefter det börjar bli svårt att kontrollera tillväxten. Kort sagt kräver så snabba förändringar ett stort fokus på planering och förberedelser.
Det som händer i Sibbo kan delvis jämföras med Borgå. När Sköldvik byggdes förändrades staden, från att ha varit en svenskspråkig liten stad, till att bli en större stad med en språkfördelning som började luta mot finska. Stadens identitet förändrades fort, inte minst när kommunfusionen kom, varefter något nytt började växa fram. Numera har Borgå en tydlig identitet utan den sortens konflikter som börjar skymta i Sibbo.
Men här finns ändå stora skillnader.
– Också i Borgå kolliderade förnyelser och förändringar med den rådande kulturen, historien och rötterna, alltså med sådant som ger en känsla av trygghet. Det är utmaningen som kommer med snabb tillväxt. Skillnaden är ändå att Sibbo inte haft kommunfusion eller fått något som Sköldvik. Där är förändringen mera krypande, men samma kollisioner händer nu.
Timo Aro beskriver reaktionerna på förändringarna i Sibbo som ett sorts identitetskrig. Han har också jobbat med frågor om flyttrörelser i Borgå.
Ett identitetskrig
Timo Aro konstaterar att Sibbo nu, med förändringarna, upplever en konflikt mellan det som varit och det som blir. Det för med sig en process där ortens identitet förnyas. Och sådant brukar i regel väcka motstånd hos den delen av invånarna som har sina rötter där.
Det som varit landsort blir allt mera en övernattningsort för människor som jobbar i Helsingfors. Egnahemshus blir höghus. Litet blir större. Jordbruksliv och skärgårdsliv blir stadsliv, eller åtminstone något åt det hållet.
Förändringarna skapar, så att säga, en vilja att hålla fast i det som varit, eller åtminstone bilden av det som varit.
– Det finns ofta en tendens att idealisera det förflutna, och man börjar se brister, som i tjänster och service. Livskvaliteten känns sämre. Och man ser att allt det hotas av tillväxten och när kommunen förändras, säger Aro.
Det handlar, understryker han, om en brytningstid innan en ny identitet har rotat sig.
– Det är en sorts identitetskrig.
Frågan är sedan hur länge det dröjer innan läget stabiliserar sig. Det beror på, men Aro nämner att det är enklare på homogena orter, alltså ställen som inte är tvåspråkiga och där det inte finns många andra språk. Där behöver man inte dras med identitetsfrågorna som kommer med förändringar i språkförhållandena.
Det är just sådana saker som många av de som reagerat på Härus insändare tagit upp.
Sibbo kommun anställer människor inom hälsovården, speciellt äldrevården, som endast kan finska, ingen svenska. Också inom hemvården. Varför ordnas inte kurser för de finskspråkiga arbetstagarna, så att de åtminstone kunde försöka?
Håller med till tusen! Snart svårt att klara sig med svenska i Sibbo.
Kort sagt kan det dröja länge innan det stabiliserar sig. Under de kommande årtiondena, fram till 2030, 2040, eller 2050, kommer en ny bild av orten att sakteligen växa fram.
– Sibbo är en mycket svenskspråkig ort, och jag antar att det kommer att ta tid att bygga det nya Sibbo. Och sannolikt kommer här att finnas två realiteter i en lång tid. Den ena upplevs av de ursprungliga Sibboborna, den andra av nyinflyttade som till stora delar talar finska eller något annat språk. De två grupperna verkar ha helt olika sinnesbilder av kommunen.
Bra betyg
Trots allt skulle Aro ge kommunen ett bra betyg. Han nämner till exempel faktorer som dragningskraft, service, tjänster och livskraft. Sibbo är, kort sagt, en exemplarisk kommun, om man frågar honom.
– Helhetsbilden är positiv. Man har lyckats spara det positiva och ändå vara en starkt växande ort. Men det krävs att man nu stärker identiteten, det som nu skapar en konflikt.
En sak skulle han ändå rekommendera att kommunen överväger: begränsa inflyttningen. Till exempel har man i Grankulla medvetet siktat på 0,75 procent, alltså mera försiktigt än Sibbos dryga 1 procent.
– Genom att begränsa på det här viset är tillväxten lättare att kontrollera. Det ökar på trivseln och livskvaliteten på orten. Själv anser jag att Sibbo kunde granska det valet närmare.
Mellan stad och landsbygd
Tillbaka hos Charlotta Engblom visar det sig att hon tänkt ungefär i samma banor som Timo Aro. Hon har också funderat en del på att stadsplaneringen i Finland verkar leda till en utarmning av landsbygden, så också i Sibbo. Och hon tycker sig se en utveckling där Sibbo går mot något mitt emellan stad och landsbygd.
– När det inte är en tydlig stad, men inte heller landsbygd, så uppstår en viss rotlöshet, tror jag. Vi behöver nog se på hur vi sköter inflyttningen och identitetsfrågan, säger Engblom.
Hon är positivt inställd till att begränsa inflyttningen, ungefär som det hon läst om i Grankulla. Men det är inte enkelt, och här spelar bland annat marknadsekonomin in. Utbudet måste mötas av en efterfrågan.
– Personligen tycker jag att man kunde sänka inflyttningstakten rejält och kolla hur Grankulla har resonerat. Däremot är jag skeptisk till om det går.
Själv pekar hon på några fenomen som är typiskt Sibbo: småföretagarna, hantverkarna, sammanhållningen, naturen och tvåspråkigheten. Delvis skriver hon under påståendet att där sker en form av erodering, men hon understryker ändå att man inte får vara för nostalgisk.
– Vi lever i en tid av förändring. Vi behöver fråga oss vad som på riktigt är viktigt och värt att spara. Att nya områden uppstår och nya vägar byggs är kanske inte den stora stötestenen. Men det andra, med sammanhållningen, naturen språket och småföretagarna, hantverkarna. Det är identiteten. Det är värt att bevara. Och jag upplever att det är i riskzonen. Smultronställen har huggits ned. Och det går inte alltid att prata svenska i butiken. Och angående småföretagarna måste jag medge att jag numera sköter många av mina ärenden i Borgå eller Helsingfors. Men allt är inte förlorat.
Charlotta Engblom understryker att man inte ska vara nostalgisk, men att vissa saker behöver funderas igenom.
Chanette Härus insändare och en del av kommentarerna hittas här under
I en insändare nyligen beskrev Chanette Härus hur hennes älskade Sibbo inte finns kvar.
"Jag vet inte om jag vill flytta tillbaka", skrev hon. Ämnet engagerar, insändaren fick ovanligt många kommentarer och ÖN publicerar en del här.
Alla som kommenterade Chanette Härus insändare i ÖN den 14 oktober var inte av samma åsikt. Många upplever att Sibbo är en trevlig kommun, med levande talkoanda och gemenskap och på båda inhemska språken. Men en majoritet av de som kommenterade uttryckte besvikelse över utvecklingen, som många upplever förstör det genuina Sibbo.
Här under hittar du ett urval.
Vill man i kommunerna ha nya och fler invånare måste man bygga mera bostäder. Men varför bygga så fult och otrivsamt? Det här gäller alla nybyggen i Nickby, Söderkulla och i Borgå. Vill man se betonggetton är det ju bara att ge sig till Östra Centrum eller Korso. Sibbo och Borgå borde värna om en äldre stils arkitektur med låga höghus och grönområden runt om.
Anonym Sibbobo
Jag håller med Chanette Härus. Jag har bott i Sibbo nästan 50 år och i Söderkulla 19 år. Mest har Söderkulla förändrats. Inflyttningen är alldeles för stor, som typ i Hassellunden, men servicen har inte anpassats därefter.
Anonym Sibbobo
Visst har vi livsmedelsaffärer, apotek, kiosk, frissor med mera men det småskaliga som gjorde att vi flyttade hit från Helsingfors är borta. Söderkulla hvc stängdes för cirka 2 år sen, och invånare i södra Sibbo blev hänvisade till Nickby hvc. Fina utrymmen, ja, men på läkartid får man vänta ibland mer än en månad. Tandläkare finns i Söderkulla men efter sex månaders väntetid. Hemvården sägs vara överbelastad. Svenska elever i Söderkulla med omnejd har ingen egen skola utan är inhyst i den finska skolan. De svenska eleverna har inga egna utrymmen sägs det.
Anonym Sibbobo
I Söderkulla är nog de flesta kassabiträdena vänliga och talar svenska, men restauranger och kaféer är helt ovetande om att svensktalande kan bli glada av att också se svenska skyltar.
Anonym Sibbobo
Mycket negativt har skett de senaste tio åren men en sak är bra och det är de goda bussförbindelserna.
Anonym Sibbobo
När vi flyttade till Sibbo för snart 50 år sen kände vi att det har tryggt att bo på landet och det är det väl fortfarande. Söderkulla däremot har förändrats till det sämre genom inflyttningen. Någon polisstation har inte Sibbo heller sedan länge.
Gunilla Malmberg
Sibbo kommun anställer människor inom hälsovården, speciellt äldrevården, som endast kan finska, ingen svenska. Också inom hemvården. Varför ordnas inte kurser för de finskspråkiga arbetstagarna, så att de åtminstone kunde försöka? De gamla Sibboborna som är dementa och sjuka kan inte uttrycka sig på finska.
Anonym Sibbobo
Jag skriver inte alls under det Chanette Härus påstår. Samtliga som jag känner som bor i Sibbo eller har flyttat tillbaka till hemorten är väldigt nöjda. Sibbo växer livskraftigt och således är det många icke-svenskatalande som flyttar in. Ändå får jag fortsättningsvis svensk betjäning i de flesta butiker och inom hälsovården.
Anonym Sibbobo
Homogena bubblor så som i Österbotten vill väl ingen ha i ett modernt samhälle. Vi mot dem-mentaliteten har ingen plats på 2020-talet och speciellt inte i mitt Sibbo. Tillsammans kan både nya och gamla Sibbobor vara stolta över att Sibbo utvecklas och blir en bättre plats att bo på år för år.
Anonym Sibbobo
Håller med till tusen! Snart svårt att klara sig med svenska i Sibbo. Jag är visserligen född i Helsingfors men min far och släkten på hans sida är bördiga från Sibbo. Somrarna vistades jag i Sibbo ända tills flytten gick till Sverige. Flyttade till Sibbo för fem år sedan och ser förändringen. Tanken finns att flytta åter till Sverige.
Christina Winberg
Håller med. Är också uppvuxen i Sibbo, och funderat ofta på att flytta tillbaka. Men har med skräck och fasa följt med hur det har börjat ändras på det sista tio åren åt helt fel håll. Fula och alltför höga höghus som inte passar in i omgivningen förstör nu Nickby centrum och Söderkulla.
Anonym Sibbobo
Största delen av företagen i Sibbo bryr sig inte om svenska kunder. Exempelvis restauranger har inte matsedlar på svenska och personalen vill inte prata svenska. Värsta skandalen är att det ursprungligen svenskspråkiga Varuboden, som övertog det svenskspråkiga Sibbo Handelslag, nuförtiden bryr sig bara om finskspråkiga kunder.
Svenskspråkig skyltning saknas ofta eller är obegriplig. Om Varuboden har svenska på skyltarna är texterna oftast mindre än de finskspråkiga texterna och personalen vill inte prata svenska. Då Varuboden gick in för det som deras dåvarande vd för tre år sedan kallade ett nytt affärskoncept, betydde det att svenskan skulle göras möjligast osynlig, antagligen för att de nya finskspråkiga inflyttarna inte skulle hamna ut för alltför mycket tvångssvenska.
I min ungdom för 40 år sedan fick man betjäning på svenska överallt. I dag vägrar sjukvårdspersonalen på hälsocentralen att prata svenska. Varför ville det forna maktpartiet SFP förfinska kommunen med rekordinflyttning? Samlingspartiet tackar och bockar och om några år duger SFP inte mera ens som stödparti åt Samlingspartiet. Nuförtiden får man bättre betjäning på svenska till och med i Borgå, fast finnarna har varit i majoritet där i över 50 år.
Anonym Sibbobo
Håller med. Det är inte fel att bygga nya småhusområden men inte på bekostnad av fantastiska naturområden. Att utveckla kommunens två centra är bra men lämna naturen och byarna i fred. Småskaligt byggande kan ske i byarna och måttligt byggande i centrum, men vansinnesbyggande typ 100 000 nya invånare i Sibbesborg - vilket varit planen - det är ren och skär idioti.
Anonym Sibbobo
Jag håller med Sibbobon Sten Eklöf, som i en intervju för Yle Östnyland konstaterade att tillväxt nödvändigtvis inte är fel. Han menade att det finns mycket mark som kunde planeras till exempel längs Oljevägen, Borgnäsvägen och Västerleden i Nickby och Kyrkoby och längs väg 170 i trakterna av Box. Men varför förstöra ett rekreationsområde och ett kulturlandskap. Här finns bäckar med öring och iller, här finns vitsvanshjortar, rådjur och älgar. Här finns spånbanor, skidspår, frisbeegolfbanor i samklang med naturen.
Det var när jag i tiderna började sällskapa med min fru och vi var på skidutflykt i nämnda terräng som jag beslöt mig för att bli Sibbobo. Jag hade ingenting bättre från mina hemtrakter att erbjuda henne. Vi skidade i rimfrosttung terräng med gnistrande åkrar och i fjärran såg man kyrktornet och hörde kyrkklockorna klinga. Jag - som var uppvuxen i huvudstadsregionen - fylldes av ett enda stort "Wow"!
Där bor vi än idag, 43 år senare. Fortfarande skidar vi där, fortfarande är allt orört. Orört är inte ett negativt ord. Det finns platser som bör förbli orörda. Nickby gårds centrum är ett sådant område. Jag förstår att en kommun behöver växa. Jag förstår att servicen bör utvecklas, liksom infrastrukturen och den kommunala servicen. Tack för det!
Det bör byggas nya bostadsområden och Nickby gård, Tasträsk och Eriksnäs är exempel på rätt så lyckade planer. Den nu aktuella planen är det inte. Den är överdimensionerad och framför allt är platsen totalt fel vald. Glöm Nickby gårds centrum. Förstör inte ett fantastiskt område bara för att få igång tågtrafiken. Här kunde jag som kuriosa nämna, att min fru åkte tåg mellan Sibbo och Borgå redan på 1960-talet. Hur många invånare hade Sibbo då? Idag är järnvägen mellan Kervo och Sibbo i bättre skick än då tack vare Sköldvik. Så vad är problemet. Låt tågen börja rulla. Nickby har 4 000 invånare. Omkringliggande byar en hel del också.
Stefan Härus
Jag skriver inte alls under det Chanette Härus påstår. Samtliga som jag känner i Sibbo är väldigt nöjda. Sibbo växer livskraftigt och således är det många icke-svenskatalande som flyttar in. Ändå får jag fortsättningsvis svensk betjäning i de flesta butiker och inom hälsovården.
Homogena bubblor så som i Österbotten vill väl ingen ha i ett modernt samhälle. Vi mot dem-mentaliteten har ingen plats på 2020-talet och speciellt inte i mitt Sibbo. Tilsammans kan vi både nya och gamla Sibbobor vara stolta över att Sibbo utvecklas och blir än bättre plats att bo på år för år.
Anonym Sibbobo
Jag flyttade bort från Sibbo för 4 år sedan. Det efter att mina två barn med sina familjer redan flyttat bort därifrån. Jag hade ingenting som höll mig kvar längre. Jag märkte hur kommunen sakteliga började förändras och den enda vackra och fridfulla platsen jag kunde hitta var kyrkan och gravgården.
Man hade börjat expandera i kommunen och fula höghus växte upp tätt som svampar i skogen. Den vackra lantliga idyll som jag en gång hade flyttat till höll på att försvinna. Nu efter 4 år kan jag bara tacka min skapare att jag kom därifrån i god tid. Byggandet och inflyttningen har bara fortsatt, men servicen halkar efter. Alla de äldre som bott ute i byarna i eget hus söker sig till centrum, men klarar inte av att bo i sina nya fina hem utan hjälp av anhöriga.
För dem som saknar anhöriga är det en omöjlig situation att bo kvar. Glad och tacksam att jag flyttade i tid. Nu har jag stationerat mig på ny ort där hälsovård och service finns och fungerar. Också på svenska. Ålderdomen kan komma.
Anonym Sibbobo
