Datorspel kan också vara kultur

Det finns kultur, och så finns det Kultur. Själv stiger jag nu ut ur min kulturgarderob så här offentligt och slår ett slag för en av de mera bespottade kulturformerna: datorspel. En liten attitydförändring håller på att äga rum, men fortfarande stöter jag på kommentarer där någon bättre vetande undrar om man inte kunde göra något vettigare med sin tid.

Det kunde jag, förmodligen. Men jag försjunker mycket gärna i ett bra spel - lika gärna som jag öppnar en bra bok. För mig är ett bra datorspel en kombination av bok, film och konst som, när allt faller på plats, skapar en sorts magi som få andra kulturverk når up till. För i de allra bästa fallen kan ett välgjort spel lika mycket vara ett konstverk som det kan vara en oerhört medryckande berättelse och samhällskommentar.

Ta till exempel serien Deus Ex, vars senaste utgåva Mankind Divided släpptes för några månader sedan. Serien är en dystopisk framtidsvision där "augmenterade" individer förbättrat sina kroppar med robotarmar eller -ben, övermänskliga reflexer eller möjligheten att se i beckmörker (jag vet hur töntigt det låter för icke-spelare). I den senaste utgåvan har världen nyligen genomgått det som kallas "incidenten", en händelse där de augmenterades neurala kopplingar slagit slint och lett till bärsärkagång och en påföljande massaker på de biologiskt "normala".

I spelet dimper man ner i Prag och en värld som nu tagit sig an en form av teknologisk apartheid som för tankarna till de mörkaste perioderna i samtidshistorian. De augmenterade är förvisade till sina egna ghetton och sina egna metrovagnar, de får utstå polisbrutalitet och slumpmässiga poliskontroller.

Som spelets huvudperson är ens uppgift att reda ut ett bombattentat som av allt att döma är gjort av en terrorgrupp av augmenterade. Under resans gång ställs man inför en lång rad moraliska betänkligheter. Har polisen rätt att upprätthålla ordningen med hård hand? Är det rätt att segregera, särskilt med tanke på incidenten? Är allt som sägs verkligen sant? Och, framför allt, är jag villig att döda för att lyckas med det som måste göras? Den sista frågan blir särskilt intressant eftersom hela spelet kan slutföras utan att en enda spelkaraktär dör - en ovanlighet i spelvärlden. Spelet bjuder inte på några svar, bara konsekvenser.

Motsvarande tankegångar finns också i The Witcher 3. Spelet bygger på en romanserie av den polska författaren Andrzej Sapkowski och har hyllats för sitt utomordentliga berättande. Medan man i Deus Ex rör sig i en dystopisk framtid rör man sig här i stället i en Tolkien-aktig fantasivärld. Trots olikheterna finns här liktydiga frågeställningar kring rasism, segregering och ett rättssystem som bygger mera på stämningar och lynchningar än rättvisa. Och också här tvingas man välja sida trots att rätt och fel bara är en gråskala av dåliga val.

Max Nyberg Reporter