– Oj, fy fan. Får man svära? Det är vidrigt.
Så beskriver gymföretagaren Jeanette Broman den senaste månadens nedstängning av gymmen i huvudstadsregionen.
– Man skulle förstå det om det skulle finnas några grunder. Men det har varit ett sånt Pelle Jönssonande från regeringens synvinkel. Ingenting har huvud eller fötter, vänster hand vet inte vad höger hand gör.
Broman beskriver en situation där hon menar att coronasamordningsgruppen i huvudstadsregionen inte tar till sig av den information som Institutet för hälsa och välfärd förser den med.
Jeanette Broman är skeptisk till att gruppträningen verkligen ska få köra i gång.
Institutet har till exempel klassat gruppträning inomhus som en sexa på riskskalan, en situation med måttlig risk det vill säga.
På tisdagen kom gruppen dock med nya rekommendationer. Eftersom pressen på vården i Nyland inte ökar längre kan gym och simhallar öppna från den första februari, anser gruppen.
Broman har en egen teori om tajmningen av återöppnandet.
– Jag har varit av den åsikten att det var välfärdsområdesvalet som har satt stopp för allt det här. Ingen har vågat göra någonting så länge som det förts valkampanj. Ja, det har jag nog konstaterat, till och med sagt, att bara det är slut så börjar det hända saker. Det tog ju bara en dag.
"Bara att tuta och köra" när det öppnas
Det mest sannolika är att Regionförvaltningsverket på fredagen meddelar om att konditionssalarna får slå upp sina dörrar 1.2, tror Broman. Desto mer skeptisk är hon till att gruppträningen också ska få köra i gång.
– Då kallar jag personalen tillbaka på arbetet och så är det bara att tuta och köra. Det finns ju den risken att vi får begränsa antalet, det vet ju inte heller. Får vi ha öppna dörrar eller ska det vara max tio personer samtidigt?
Begränsat antal besökare hade hennes gym i Sibbo också förra våren, ett system hon tycket fungerade bra.
Myndigheternas förfarande får hård kritik.
– Då hade vi nu en liten chans att kunna erbjuda den service som vår business ursprungligen är uppbyggd på.
Det finns ändå skillnader mellan situationen nu och då, skillnader som inte har så mycket med myndighetsbestämmelser att göra.
– Om man jämför de här situationerna så är folk inte rädda för coronan nu som de var senast. På det viset så finns det ändå lite hopp om att när vi får öppna så hittar kunderna hastigt tillbaka. De som försvann när coronan kom, de har ju inte hittat tillbaka ännu. Allt det som man har arbetat för innan coronan, det är fortsättningsvis borta.
Tilliten är förlorad
Under den nuvarande nedstängningen av gym har ändå privatpersoner och familjer kunnat hyra konditionssalarna för privata träningspass.
Gymmen i huvudstadsregionen har stått mestadels tomma.
Broman säger att det oftast handlar om en eller två personer som bokar in ett par timmar.
– Folk är tacksamma och det har också varit många som tycker att de vill stöda oss i dessa tider.
– För min del så är det bara skönt att veta att det alltid finns någon som övervakar min lokal. I Sibbo är det lite oroligt. Om det skulle vara tomt en hel månad så kan det hända vad som helst.
Även om det snart handlar om fler än bara enstaka besökare i hennes gym sitter Bromans skepticism i sig.
– Jag är ju pessimistisk och misstänker att vad som helst kan hända nu, speciellt när folk som är symptomfria kan jobba trots att de skulle vara positiva. Så det kommer ju bara att öka på vilka som blir smittade och då kan de stängda på nytt. Jag räknar med att de kommer att skylla på konditionssalarna när det sprider sig igen.
– Man har tappat all tillit på allt. Man har ju lite leidon, säger hon.
