Då Kaj Rosendahl var 13 firade Borgå 600 år

I Kaj Rosendahls arbetsrum står hans pappas gamla skrivbord och stol från 1940-talet. KaJ och Monica har egentligen kommit överens om att inte köpa nya böcker, men traven på bokhyllan tyder på att den planen inte riktigt håller. Den senaste nya boken är Inka Töyryläs bok Porvoon talot kertovat. Bild: Kristoffer Åberg

Bankmannen, politikern och konsuln Kaj Rosendahl, 88, har ett unikt perspektiv: han har fått uppleva Borgå stads fyra senaste stora jubileumsår. Då staden firade 625 år 1971 var han själv med i händelsernas centrum.

– Under stadens 600-årsjubilum 1946 var jag ju själv inte med på begivenheterna. Jag var 13 år gammal och gick i Borgå lyceum. Det arrangerades många evenemang, till exempel ett teaterspektakel som hänförde sig till Borgå lantdag. Där var min pappa med som prokurator Tandefelt och jag fick titta på medan de övade. Men då stycket sedan framfördes var jag inte med.

Vi sitter vid det lilla soffbordet i vardagsrummet i Kaj och Monica Rosendahls 1700-talshem vid Ågatan i gamla stan. Här är det julstämning med julgran, ljus och tomtefigurer. Borgå stads 675-årsjubileum börjar närma sig sitt slut och Kaj Rosendahl vill ta tillfället i akt att berätta om sina egna minnen från då det tidigare dragit ihop sig till jubileumsfestligheter i staden.

– Till 600-årsjubileet gavs det också ut jubileumsfrimärken i två olika valörer med domkyrkan som motiv. Min pappa var frimärkssamlare så han skickade i väg mamma med kuvert till posten för att få de nya frimärkena stämplade på utgivningsdagen.

Han berättade många år senare för mig hur han och stadsdirektören sprang från ställe till ställe för att hinna hålla sina tal.

Jubileet var en stor tilldragelse i Borgå och för att få plats för alla inbjudna gäster ordnades festmiddagen på tre olika ställen samtidigt: på societetshuset, på Grand och på restaurang Victoria som låg i Labors fastighet.

Per-Eric Nyholm var stadssekreterare på den tiden och han berättade många år senare för mig hur han och stadsdirektören sprang från ställe till ställe för att hinna hålla sina tal, berättar Rosendahl.

Kaj Rosendahl har tilldelats stadens 600- och 650-årsjubileumsmedaljer. Bild: Kristoffer Åberg

I samband med 675-årsjubileet i år har staden instiftat en Borgåmedalj som årligen kan delas ut till en förtjänt person eller sammanslutning från Borgå. Så gjorde staden också år 1946 och Rosendahl plockar fram sitt exemplar som han beviljades då han fyllde femtio 1983.

– Jag var den fyrtionionde personen som tilldelades medaljen. Texten på den är förövrigt ganska högtravande. Här står "Magnus Eriksson gav staden namn • Runeberg adlade det". Jag vet inte varifrån den texten härstammar.

Bankman och politiker

Då man går igenom tidningsarkiven från de senaste tio åren finns Kaj Rosendahl inte omnämnd särskilt många gånger. Senast han figurerade i Östnylands spalter var ändå juni i år då han efter trettio år lämnade ordförandeskapet i Borgå museiförening.

Men även om det den senaste tiden varit rätt tyst kring Kaj Rosendahl så är han ändå ett mycket bekant namn för de lite äldre Borgåborna. Han föddes den 12 april 1933 och förutom militärtjänstgöringen och juridikstudierna vid Helsingfors universitet har han praktiskt taget tillbringat hela sitt liv i Borgå.

Den politiska banan började i slutet av 1960-talet då han blev invald i Borgå stadsfullmäktige.

– Det här hörde ihop med flera andra saker: min gudfader Gunnar Baltscheffsky var vd på Sparbanken i Borgå och redan då jag började arbeta på banken 1964 var tanken att jag i något skede skulle efterträda honom. Så blev det på hösten 1969. Baltscheffsky var också Borgå stads fullmäktigeordförande och jag efterträdde honom även på den posten samma år. Jag var fullmäktigeordförande i två perioder.

Kaj Rosendahl har många minnen från stadens tidigare jubileumsår. Bild: Kristoffer Åberg

Från 1970 fungerade Rosendahl även som dansk konsul i trettiofyra år.

– På min tid hade konsuln bland annat rätt att utfärda tillfälliga pass och att förlänga fartygs nationalitetscertifikat. Det behövdes ganska ofta vid hamnen i Sköldvik. Och om en dansk medborgare i Finland hade något oklart i Danmark kunde konsuln skickas dit för att kolla läget. Till exempel kunde det handla om försörjningsbidrag. Men de moderna kommunikationsmöjligheterna har gjort att en konsuls uppgifter i dag ser väldigt annorlunda ut.

Helstekt oxe

Stadens 625-årsjubileum 1971 sammanföll med Kaj Rosendahls tid som fullmäktigeordförande vilket betydde att han fungerade som värd för jubileumstillställningarna.

– Fullmäktige hade ett högtidssammanträde med bara ett ärende på listan: det var stadens inköp av Virvik gård i Borgå landskommun. Den är fortfarande i stadens ägo. Jag tror det var i slutet av 1970-talet som golfklubben ansökte om att få arrendera området för sin verksamhet.

Under jubileumsåret har tidningen Östnyland i samarbete med Borgå museum gjort en tolvdelad reportageserie om stadens historia.

Både artiklarna och längre intervjuer i ljudform finns publicerade på ostnyland.fi

Vi avslutar reportageserien med en frågesporten här ovan som är baserad på innehållet i reportagen.

Bland deltagarna som får fulla poäng lottar vi ut ett museikort.

På sommaren 1971 ordnades också en stor folkfest på Borgå torg där besökarna bland annat fick smaka på helstekt oxe.

– Samtidigt med festen ordnades också vänortsdagarna för stadens nordiska vänorter. Jag minns hur vi åt lunch på Grand tillsammans med gästerna och sedan gick för att delta i festligheterna på torget.

Den tredje december har räknats som stadens födelsedag och på det datumet ordnades en mottagning för organisationer och sammanslutningar som ville lyckönska staden. Rosendahl minns att Borgå landskommun, församlingarna, dåvarande Finlands stadsförbund och många andra deltog.

– Det var en verkligt stor mottagning. Den ordnades i ämbetshuset på Fänriksgatan och stadsdirektören och jag stod där i flera timmar och mottog gratulationerna.

Det här jubileet var speciellt också ur den synvinkeln att det redan då fanns beslut om att Borgå stad och Borgå landskommun skulle gå ihop.

Stadshuset i skick

När det blir tal om stadens 650-årsjubileum som firades 1996 har Kaj Rosendahl igen anledning att stiga upp och plocka fram en medalj från hyllan.

– Till det här jubileet gav staden ut en ganska pompös silvermedalj designad av skulptören Kimmo Pyykkö. Jag minns att medaljerna delades ut vid en enkel mottagning på stadshuset.

På medaljen kan man läsa viktiga årtal ur stadens historia: 1346 då staden grundades, 1602 då staden beviljades obegränsad stapelrätt, 1760 då den stora branden härjade, 1809 då lantdagen ordnades samt jubileumsåret 1996.

– Det här jubileet var speciellt också ur den synvinkeln att det redan då fanns beslut om att Borgå stad och Borgå landskommun skulle gå ihop. Fusionen trädde i kraft den 1.1.1997.

Det här fönstret fick medvetet förbli snett då stadshuset renoverades inför jubileumsåret 1996. Bild: Kristoffer Åberg

Rosendahl minns inte att det skulle ha ordnats någon stor folkfest för stadsborna, men alla kunde njuta av det nyrenoverade stadshuset.

– Det var ett jättejobb att räta upp stadshuset och stabilisera grunden. Arbetet blev klart i slutet av 1996. En speciell detalj är att man lämnade kvar ett lutande fönster på gaveln mot Biskopsgatan för att bevara historien.

Kaj Rosendahl konstaterar att stadens alla jubileumsår sett olika ut och har präglats av det som råkat vara aktuellt just då. Framtida historiker kommer säkert inte att kunna förbigå coronapandemin då 675-årsjubileet behandlas.

– Under årets jubileum har man spridit ut programmet över hela året. Det har också getts ut produkter och böcker som en del av jubileet. Men något större enskilt program har inte ordnats från stadens sida, det har säkert delvis med coronan att göra. På fredag blir det ändå fyrverkeri som en avslutning på jubileumsåret.

Vad får då Kaj Rosendahl själv för tankar då han i dag vandrar runt i Borgå?

– Det känns nostalgiskt och fint att man fått vara med så länge och se staden förändras. Det ger också en viss tillfredsställelse att veta att man själv varit en del av utvecklingen. För mig har det alltid känts bra att leva och bo i Borgå.