Det går ännu bra att skicka in en bild på sin egen viktigaste julsak, den som det inte blir jul utan. Vi tar emot bilder fram till den 22 december. Vi vill också gärna höra historien bakom varför just den tomten eller julmattan blivit så kär. Bilderna och berättelsen kan man skicka till www.ostnyland.fi. Där publiceras också alla kalenderbilder.
"Mina käraste julsaker är alla de vackra dukar som min mamma har sytt. Här en av dem, som hängt med i över 30 år. Utan den på bordet blir det ingen jul! Tomtemor och gungstolen har också varit mammas och är köpta i Oslo för drygt 35 år sedan." GOD JUL!
"Den här julkrubban virkade jag till min mamma för drygt 45 år sedan och under hela resten av sitt liv tog hon fram den varje jul. Nu har jag ärvt krubban och fortsätter traditionen. Det som skymtar bakom ängeln är en blå åsna. Jag använde mammas restgarner och man märker ju att blå var hennes favoritfärg. Idag hade jag kanske tänkt en gång till innan jag broderat blå ögon på Jesus, Josef och Maria, och gult hår!"
"Utan en julpyntad Morris blir det ingen jul hemma hos oss."
Inga-Lill Karlssons tomte är en viktig del av julen. "Min svärmor har gjort tomten, och jag har haft den i cirka 50 år. Jag fick många tomtar av svärmor men den här är den enda som har kläder av kreppapper. Det här är en tomte som inte gör sig till, de andra han kläder av tyg. När julen är slut packar jag försiktigt ner den i en låda."
"På bilden syns en del av mina äldsta och käraste julprydnader. De plockas fram varje jul. Tomten med lyktan, tomten och rensläden och tomten på kälken är alla gjorda av bland annat kreppapper på 1950-talet.
"Min julfavorit är denna speldosa som jag har köpt i staden Wien år 1996 när jag var med Finlands Svenska Damkörsförbund och uppträdde där i adventstid.
"En av de käraste julprydnaderna är julkransen som jag köpte år 1987. Den har varje jul sin egna plats ovanför soffan."
"Vår egen tomtenisse har redan i över 35 år suttit snällt varje jul på hedersplats vid middagsbordet. Han kom till 1985 på Barnträdgårdslärarinstitutet i Jakobstad, där vi kommande pedagoger med nål och tråd i högsta hugg sydde ihop tomtar i varierande storlek. På bilden väntar vår kära tomtenisse på att bli serverad en portion risgrynsgröt … Vem skall få mandeln denna jul?
Denna barnkärra från början av 1900-talet har jag ärvt. Den står som blomställning men till Lilla jul flyttar tomtarna in.
"Tomtemor och tomtefar har jag fått av mamma som i sin tur fått dem av en väninna till henne, någon gång på 1970-talet. Detta par är med alla jular, de är stickade och så söta."
"Om inte tomten Boris finns med så blir de ingen jul! Den här jultomten har jag fått av min mommo, hon finns inte bland oss mera. Det är min mamma som sytt den åt henne. Den har funnits med hos oss i cirka 25 år. Mina barn älskar den och de har också döpt tomten till Boris. Nu är barnen stora och har egna familjer, men alltid kommer de ihåg jultomten Boris som har en egen plats under julgranen."
14 december "Asta Smeds från Andersböle donerade julprydnader av keramik, som såldes på De Utvecklingstördas Väl I Östra Nylands julfest. Köpte en så vacker stolpkälke med två söta tomtar. Året var visst 1985. Tar den fram alltid till advent. På 80 talet fick man ju inte nån avlastning fast man hade barn med funktionsnedsättning. Asta är en fantastisk fin vän, som hann och orkade laga keramik som hon donerade till föreningen. Den julprydnaden betyder så mycket för mej."
13 december Tua Henriksson var Borgånejdens lucia 1957. På den tiden besökte lucia familjer som fick hjälp av insamlingen. I en familj hade pappan gjort en halmbock, som han gav till Tua. Det var dåligt med halm det året, därför hade bocken fyllts med en plåtburk i magen. "Den har följt mig sedan dess", säger Tua Henriksson. Kröningen skedde också då på Gamla Rådhusets trappa, krönare år 1957 var Harald Munck på Drägsby går. I sitt tal sa han att "hoppas du inte blir besviken att det inte är biskopen som kröner dig, utan en munk." Luciatiden gav minnen för livet, säger Tua Henriksson.
12 december "Jultomten har pappa Ragnar tillverkat på 1940- eller 1950-talet. Den har funnits i mitt föräldrahem tills den slutligen flyttade hem till min familj i början av 2000-talet."
11 december "Detta är min älskade tomte. Den är den enda som får stå på bordet under julen. Tomten är en barndomstomte som min faster hämtat från Sverige i början av 60-talet och den är helt underbar."
10 december "Detta är min käraste juldekoration. Bilden var alltid uppnålad på köksväggen hos famo och fafa i jultider när vi var små, och den har varit med redan i pappas barndom. När hörnen började se lidande ut efter mångårigt nålande ramade min syster in bilden. I övre högra hörnet står det Anders Olsson."
9 december "En av mina många julfavoriter som absolut ska stå framme på julen är ett gammalt tredimensionell julkort. Det har jag fått av min famo, och sparat det i en ram. Det har samma plats varje år. Kortet är stämplat 19.12.1971."
8 december "År 1973 flyttade jag till Pernå och började jobba på kommunkansliet. En av arbetskamraterna var Marita (Maja) Blomfelt från Gammelby. Under någon av mina första jular i Pernå fick jag denna handgjorda jultomte av henne. Jag vet ingenting om tomtens ursprung. Har hon kanske gjort den själv på någon Mi kurs eller liknande? Tomten är ca 35 cm hög med tomteluvan inräknad. Kläderna och luvan är gjorda av kräppapper. Om någon känner igen den här tomten så skulle jag gärna få veta mera om den."
7 december "Den här julkrubban är väldigt viktig för oss och väcker så många fina minnen. Vi plockar ihop den till varje jul och särskilt det sneda stallet är det väldigt svårt att få att stå rakt. Vi skaffade figurerna på 70-talet när vi var missionärer i Tanzania och bodde vid det teologiska seminariet Makumira där Erik undervisade blivande präster och Kerstin jobbade med kvinnogruppen och Kindergarten. Det fanns en snickare som satt vid vägkanten och från honom beställde vi efter hand de olika pjäserna. För varje år kom det någon till. Julkrubban väcker fortfarande så många minnen till liv för våra vuxna barn som växte upp där i Afrika och numera samlas barn, barnbarn och banbarnsbarn runt den när det stundar till jul."
6 december "Det här är vår familjs favoritren Conny."
5 december "De två originella tomtarna kommer från mitt barndomshem, där de hängt i vardagsrummets fönster så länge jag minns. En orange pappersstjärna hängde mellan dem. Någon familjebekant dam hade gjort dem i början av 50-talet. Ingen jul utan de två vännerna."
4 december "Det här är den enda julgransbollen som finns kvar från barndomens julgran. Den är minst 65 år gammal. Som liten kunde jag sitta hur länge som helst och titta in i dem. Minns att det fanns åtminstone en grön också och två till. Den här behandlas nu med största aktsamhet och barnbarnen får knappt röra den."
3 december Det blir ingen riktig jul för Gunder Jordman om inte de här tomtarna och hästen plockas fram.
2 december "– De här jultomten fick jag av min morbror när jag var liten. Lite skamfilad är den efter alla julfiranden, men vid dryga 60 års ålder så fördriver den största delen av året i en vadderad påse ."
1 december Benita Ahlnäs skyddsängel har funnits under hela hennes liv. - Den har följt mig sedan mitt dop i augusti 1941. Den har varit till hjälp, tröst och glädje och har hängt ovanför min säng, säger hon. 1941 bröt fortsättningskriget ut, och Benita berättar att hennes mamma hade en utryckningsväska färdigt packad om Helsingfors, där familjen då bodde, skulle bombas. I väskan fanns också skyddsängeln. - Inför julen blir skyddsängeln speciellt viktig. Den anknyter också till julens budskap, och till psalmen Härlig är jorden.