Christels kravbrev föll i glömska

P2P. The Pirate Bay är en av de kändaste fildelningssajterna. På sistone har tusentals påstådda fildelare fått kravbrev i postlådan.Bild: Max Nyberg

Det kravbrev på 600 euro som landade hos Christel Liljeström i mars verkar ha fallit i glömska efter att hon kom med motbevis. Det hoppas hon åtminstone – nyligen dömdes en man att betala 600 euro i ersättning och dessutom över 30 000 euro i rättegångskostnader.

När Christel Liljeström läste brevet som damp ner i postlådan för några månader sedan trodde hon inte sina ögon. Det var ett av de kravbrev som advokatbyråer skickat till påstådda fildelare. Budskapet var kort och gott att Liljeström skulle betala 600 euro för en film som hon laddat upp via ett p2p-nätverk (se faktaruta). Annars skulle saken gå till domstol.

Gav redogörelse

Östnyland skrev om fallet i slutet av mars. Redan då konstaterade Liljeström, som är ordförande i Sibbo fullmäktige, att hon inte laddat upp någon film. Särskilt inte eftersom hon knappt vet vad ett p2p-nätverk är, för att inte tala om att hon aldrig skulle veta hur man får tillgång till ett sådant. Att filmen redan fanns på dvd i hyllan gjorde det hela desto märkligare.

Nu verkar saken ha fallit i glömska efter att Liljeström kontaktade avsändaren och gav en redogörelse för familjens rutiner kring de dagar som uppladdningen ska ha ägt rum. Hon kollade sin dagbok och märkte att ingen varit hemma under dagarna den veckan och att ingen således hade kunnat göra det påstådda brottet. Hon skickade svaret och hörde sedan inget mera.

– För min del är saken slutbehandlad. Jag förlorar ingen nattsömn över det, säger Liljeström via telefon från Almedalsveckan på Gotland.

Samtidigt har ett annat likadant fall seglat upp i offentligheten. En man dömdes nyligen att betala 600 euro i gottgörelse, plus motpartens rättegångskostnader på 32 000 euro, efter att ha delat en tv-serie. Saken får Liljeström att undra hur hela systemet är uppbyggt.

– Det är värt att fundera på hur man ger ut uppgifter om ip-adresser till företag. Namn och gatuadresser. Bara för att man misstänker ett brott. Är det inte polisen som ska sköta sådant?

Problematiskt system

Liljeströms dubier kring systemet får medhåll från Electronic Frontier Finland (EFFI), en organisation som jobbar för rättigheter på internet. Vice ordförande Leena Romppainen säger att organisationen redan länge kämpat emot ett system där privata företag lättvindigt får tillgång till uppgifter om en ip-adress. Dessutom har det hänt misstag där man kopplat adressen till fel person.

– Ett problem är också att man kopplar den direkt till ägaren. Det kan jämföras med en händelse där någon gör något brott i en bil – och att bilens ägare automatiskt döms.

Själva systemet med de kravbrev som Liljeström också råkade ut för är problematiskt enligt EFFI. Organisationen beskriver breven kort och gott som utpressningsbrev och misstänker att det senaste rättsfallet är en strategi för att skrämma andra fildelare. Enligt uppgifter från Turre Legal, en advokatbyrå som hjälper sådana som fått ett brev, har flera tusen likadana kravbrev skickats ut.

– 32 000 euro känns som en orimlig summa. Det borde finnas något system som gör summorna rimligare. Det handlar om rättssäkerheten i Finland. Man vill inte gå till domstol om riskerna är så där stora och därför väljer säkert många att bara betala.

Privata uppgifter

FAKTA

P2p-nätverk

Kallas också för torrents.

Principen är att många datorer är kopplade till varandra via ett program, en torrent client.

Alla i samma torrent laddar upp och ned samma fil till varandra från varandras datorer.

Ursprungskällan är oftast en webbsida där någon har länkat till en "startfil" som startar torrenten.

Det kändaste exemplet på sådana webbsidor är The Pirate Bay.

Tekniken används också för laglig verksamhet.

Att Marknadsdomstolen dessutom delar ut ip-adresserna till privatföretag och advokatbyråer för ett så litet brott som att någon delat med sig av en film eller en serie upplevs inte heller som rimligt. Leena Romppainen konstaterar att samma uppgifter inte delas ut lika lättvindigt i andra typer av brott, särskilt inte utanför myndigheternas sfär. Problemet är att uppgifterna kan ställa till stor skada i fel händer.

– Allt är digitalt nu för tiden. Folk har ingen aning om hur mycket information man kan få ut via en ip-adress om man börjar gräva. Man kan lätt hitta saker som ägaren inte vill avslöja.

Den senaste domen väcker ändå ingen större oro hos Christel Liljeström, trots att hon inte vet huruvida något ännu kommer att hända i hennes fall. Hon räknar ändå med att fallet är avslutat i och med redogörelsen.

– Oavsett upplever jag att sådant här inte borde gälla i Finland. Och jag har blivit kontaktad av åtminstone två andra som fått samma brev. Ingendera för saken vidare. Själv valde jag att bestrida saken. Upphovsrättsägarna är bara ute och fiskar.