Chefen måste kunna lyssna och diskutera

BORT MED HIERARKIERNA. Ulf Lindholm tror att ledarskapet förändras när generation Y tar ledningen. Bild: Kristoffer Åberg

Det är ledaren som med sitt agerande avgör om arbetsgemenskapen fungerar eller inte fungerar, också i kommunerna.

Det blir ibland stora rubriker när något går snett i våra östnyländska kommuner. Vi minns till exempel kommundirektören i Askola som sakta röktes ut, misstroendet för bildningsledningen i Lovisa, kringelkrokarna kring skolbyggen i Borgå.

– Ändå är det bara den lilla toppen på isberget, säger Borgåbon och utvecklingschefen vid Kommunförbundet Ulf Lindholm. Det som syns och som man upprör sig över är en mycket liten del av det kommunala ledarskapet. För det mesta fungerar det riktigt bra, på arbetsplatserna med de närmaste cheferna och arbetsledarna.

– Jag började på Kommunförbundet 2002 och har sedan dess rört mig mycket i kommunerna i landet. Jag ser en utveckling mot det bättre. Cheferna diskuterar mer, men fortfarande finns det förstås mycket att göra.

– Jag brukar säga att det bästa ledarskapet är Management by walking around, det vill säga att de bästa cheferna är de som går runt bland sina arbetstagare, som lyssnar och diskuterar. På det sättet vinner de förtroende, som är en grundpelare i ett gott ledarskap.

Allt förändras

Lindholm ser att något stort håller på att ske inom ledarskapet.

– Min grundtanke är att mycket kommer att förändras när 80-talisterna, den så kallade Y-generationen, tar över. De accepterar inte modellen där chefen är diktator och där allt sköts via en viss hierarki.

– Kommunerna fungerar i dag hierarkiskt, det borde de komma bort ifrån. Den nya generationen som tar över är van med turbulens, kriser och kaos är deras liv. De kommer inte att ge hierarkierna en chans.

– De vill kanske inte bindas av en arbetstid mellan 8 och 16. I stället jobbar de när det behövs, och tills allt är klart. I det läget behövs ett ömsesidigt förtroende mellan ledare och anställda.

Lindholm säger att vi nu har följt samma auktoritativa modell i hundratals år och att det är dags att överge den för något nytt.

LEDAREN VISAR VÄGEN. Det är ledarens uppgift att skapa en bild av vart vi är på väg anser Bo-Magnus Salenius. Bild: Evy Nickström

Om målet saknas

Lappträskbon Bo-Magnus Salenius är ledarskapscoach och har bland annat varit med när de östnyländska kommunerna för ungefär två år sedan utredde en eventuell gemensam framtid.

– En orsak till att det i många verksamheter verkar rörigt och famlande, också i kommunerna, är att det just nu är så oklart hur vår värld fungerar. Det är "på riktigt" svårt att ge besked och göra beslut som håller och inte behöver rivas upp för att det kommer nya direktiv eller ny information. Sociala medier och snabb ryktesspridning gör diskussionen ännu mer ogripbar.

– Det finns en styrmekanism som saknas i väldigt många sammanhang i den kommunala sfären och det är idén om vad det är man egentligen håller på med. Vad är kommunens grej och vilken är vår vision och berättelse? Man vet inte vart man är på väg.

Det finns en styrmekanism som saknas i väldigt många sammanhang i den kommunala sfären och det är idén om vad det är man egentligen håller på med.

Om målet saknas skapas en osäkerhet, om framtiden och uppdraget, men också en så kallad psykologisk osäkerhet. Man vet inte vad man kan och får säga. På en arbetsplats, kommunal eller inte, kan den psykologiska osäkerheten gå in i väggarna med förödande resultat. Då är den enda lösningen ofta att byta ledare.

– Att världen är osäker och uppdraget otydligt fråntar inte ledaren ansvaret för ledarskapet. Det är ledarens uppgift att skapa en bild av vart vi är på väg även i en situation när ingen riktigt vet, säger Salenius. När man inte tydligt kan säga något om målet behövs det en närmare dialog med teamet än någonsin. Ledaren måste lyssna, och vara beredd att diskutera hela tiden. Teamet lär sig att tillsammans hantera och leva med osäkerheten.

Bättre framtid

Ulf Lindholm har granskat många trivselenkäter som har gjorts bland kommunanställda.

– Mönstret är alltid detsamma. Enhetscheferna, de som syns till varje dag och de som vet vad arbetet på de enskilda arbetsstationerna går ut på får de högsta betygen av de underlydande. Ju längre bort i hierarkin desto sämre vitsord är regeln.

– De högsta cheferna syns för litet på verkstadsgolven. I kommunerna är det också ofta oklart vilket arbetsgemenskapens mål egentligen är. Vad jobbar vi för är en fråga utan svar.

Jag tror att Panamapapperen och Portugalpensionerna har öppnat våra ögon, och speciellt den yngre generationens ögon.

Lindholm värdesätter inte de kommunala strategierna särskilt högt.

– De hålls på en fruktansvärt allmän nivå och är svåra att tolka konkret. För den som jobbar vid ett kommunalt daghem ger kommunens strategi oftast ingen vägledning alls.

Lindholm tror på en bättre framtid, med mer förtroende och etiskt hållbara lösningar.

– Snålheten och en olustig kapitalism har dominerat alltför länge. Jag tror att Panamapapperen och Portugalpensionerna har öppnat våra ögon, och speciellt den yngre generationens ögon. De vill inte fortsätta på den vägen.

Utan folkvett

I många kommuner finns det personer, kanske speciellt bland förtroendemännen, som kör sitt eget race, som alltid högljutt för fram sin egen åsikt och som vägrar anpassa sig till regler om samtal, och som gör personangrepp. Kort sagt, som vägrar att visa det som de flesta vuxna människor uppfattar som folkvett.

– En sådan person skulle snabbt göra sig omöjlig i företagsvärlden, säger Bo-Magnus Salenius. Åtminstone i företag med tusentals anställda, som ju kommuner har.

– Men i den kommunala beslutsfattarstrukturen kan en sådan person hänga med länge, eftersom väljarna inte uppfattar spelet på samma sätt. De ser en person som är tuff, som inte låter sig styras, som säger vad hen vill och därför röstar de på den här personen.

– De inser inte att den förtroendevalda saknar samarbetsförmåga och därför aldrig kan åstadkomma någonting i politiken.

Enligt Salenius hindrar sådana personer en kommunförvaltning att bli en organisation som lär sig och som genom diskussion och bra beslut flexibelt anpassar sig till förändringar.

Visionslös yrkesutbildning

Bo-Magnus Salenius vill inte gå in och ta ställning till händelser och fenomen i de östnyländska kommunerna, men det finns ett enskilt problem som han gärna kommenterar.

– När det handlar om yrkesutbildningen tycker jag att man agerar både visionslöst och gammalmodigt i Östnyland, säger Salenius.

– I dag är det inte någon stor sak att röra sig från och till sin hemort. Det är viktigt med vägar, de för både bort och hem igen. Dagens unga väljer inte en utbildningsriktning bara för att den ligger närmast.

Salenius pekar på Österbotten där man har ett bredare perspektiv på vad som är den egna regionen i utbildningssammanhang.

– Och det här med att hålla makten över utbildningen i egna händer, det är ett gammalmodigt sätt att förhålla sig.

Mer läsning