Centern – och synvillor i söder

Bild: Vesa Moilanen

Vi lever i tider då politik igen är politik. Hur Centern styr upp sin linje berör oss alla.

Parallax kallas ett fenomen inom astronomi eller fotografering. Det är när föremål ser annorlunda ut i sökaren och okularet än de gör i verkligheten. Någon minns 70-talets filmthriller The Parallax View (Fällan) där okända politiska krafter i en annan optisk vinkel vände på riktningen i amerikansk politik genom välriktade skott.

Nu förlöper Centerns partikongress i Seinäjoki sannolikt fredligt och folkligt som vanligt, så det är inte poängen här. Däremot är det en del parallax och optiska förskjutningar i hur det folkrika södra Finland ser livet ute i Centerns inre Finland.

Under den Centerledda regeringens första år har det i debatten ofta sagts att statsminister Juha Sipiläs åtgärder i många frågor slår tillbaka på just den del av folket som stöder partiet.

Centern får sin landskapsförvaltning, vilket säkert applåderas i Seinäjoki. Däremot ser vårdreformens element av kommersialisering och splittrad vård ut att kunna slå ut orättvist just i regioner där Centern i sitt rödmyllesamarbete med vänstern en gång byggde upp en offentlig samhällstrygghet.

Inom partiet räknar många med kritik mot partiledningen kring just social jämlikhet och rättvisa, ett värde som ideologen Santeri Alkio, en av republikens första socialministrar för 100 år sedan, en gång formulerat i partiet.

Som andra partier oroar Centern sig för hur man ska skapa modernare nätverk för att aktivera folk i partiet. Ändå är frågan om inte ett nätverk på hög nivå nu styr Centern in i den tydligt mer marknadsliberala politik som Sipilä har kommit att stå för.

Fast också här kan cityparallaxen spela in. Också det inre Finland har internationellt orienterade exportföretag. Medan vi i söder fortfarande talar om husbönder och jordbrukare har också regionerna snabbare än vi har förstått fått storskaliga lantbruksföretagare med fingerfärdighet också kring kapitalförvaltningens och finanssektorns spenar.

En paradox förblir ändå hur företagaren Juha Sipilä under sitt år som statsminister nästan varje dag har talat om företagsamheten som drivkraft i Finland – och ändå till sist fått se en del av den sektorn vända honom ryggen i förhandlingarna kring konkurrenskraftsavtalet och dess krav på fackrepresentation i små företag.

Centern är tidigt ute med en presidentkandidat, med bara en nominerad kandidat – ex-statsminister Matti Vanhanen, 60.

Den färglöse Vanhanen har visserligen under några röriga år i rikspolitiken seglat upp i klassen sakkunniga och rutinerade politiker. Hans utgångsläge i presidentvalet åskådliggörs däremot av första maj-incidenten i Borgå i år.

Utrustad enbart med sig själv och en megafon hade han, utan synligt stöd av den lokala Centern, tänkt tala till folket efter den årliga manskörssången i Borgå.

Publiken om flera hundra personer ryckte däremot på axlarna och gick sin väg till sillfrukostar och vårmiddagar. Bara någon ortsbo ställde sig bredvid Vanhanen – som vill bli landets statsöverhuvud – och tog en selfie.

Politiken har blivit allt mera politik igen, en demokratisk armbrytning med genuina motsättningar. Hur den förs inom Centern, som snabbt har bytt linje, är intressant för oss alla. Det är inte bara någonting som någon annan gör någon annanstans.

Jan-Erik Andelin Reporter, jobbar i HBL:s Nordenteam

Mer läsning