Man skulle ju hoppas på att det här landet och dess system så småningom skulle stiga in i 2020-talet, där varierande arbetsformer, familjerelationer, boendearrangemang osv. är vardag.
Än så länge är det inte så, tyvärr. Efter att i flera års tid varit fri från FPA (förutom i form av barnbidrag, som är den enda okomplicerade förmånen FPA erbjuder) och deras inrutade uppfattningar om människors livssituationer, har vi nu, efter att vi började vår “andra runda” med småbarn fått vara deras kunder igen.
Som företagare är man alltid i en annorlunda situation än som löntagare, vad än det handlar om. Man får vänja sig vid att förklara, bevisa och argumentera så gott man kan för att antingen få någonting eller för att slippa betala. Men hittills har jag ändå tyckt att allt har gått ganska rättvist till. Tills jag nu väntar på min första föräldrapenning som ska betalas ut i slutet på maj, dvs. en månad efter att jag blivit föräldraledig.
