Bred kompetens nyckeln till bättre hemvård

– Jag önskade så att det var du som skulle komma. Kom in, så kan vi gå och sitta i vardagsrummet.

Närsköterskan Miia Tervoja har precis öppnat dörren till Ulla Ekströms, 90, dörr i Nickby och stigit in i tamburen. Vi följer efter Ulla som tar stöd av en rullator och sätter oss i tygfåtöljerna. Ulla säger att hon gillar alla hemvårdens "flickor" men Miia verkar vara en favorit. Fortfarande kan Ulla vara någorlunda aktiv i hemmet, hon säger att hon bland annat brukar diska och vattna blommorna under dagen. Det är till exempel med att bära in post, värma maten och ta medicinerna som Ulla får hjälp av hemvården som besöker henne tre gånger per dag.

– Jag är så tacksam att kommunen godkände mig som hemvårdskund. Jag tror det var 2008, Miia började här lite senare. Hemvården gör att jag kan bo kvar hemma, och bort vill jag inte flytta, säger Ulla som får ett ängsligt ansiktsuttryck när hon bara tänker på saken.

Miia berättar att hon började arbeta inom hemvården i Sibbo för åtta år sedan. Under den tiden har hon sett flera av förändringarna som skett inom branschen i allmänhet och i Sibbo i synnerhet.

– Målsättningen, det vill säga att trygga kundernas välmående är fortfarande densamma, men arbetet har förändrats på många sätt.

Hon nämner som exempel mobilapplikationen Medimob med vilken skötarna utan att köra via kontoret kan bokföra alla besök och få fram adresser och persondata. En annan sak är att städning, butiksbesök, matleveranser och tvättande som tidigare sköttes av hemvården personal utlokaliserats till andra aktörer.

– Men hemvården har ett bra och nära samarbete med tjänsteleverantörerna.

Miia säger att hon uppskattar Sibbo som arbetsgivare bland annat för att personalen erbjuds möjligheten till fortsatt utbildning.

– När de stora årsgrupperna åldras behövs nya sätt att arbeta vilket bland annat innefattar nya tekniska lösningar. Sibbo är med i ett robotprojekt och vi ska så småningom testa en robot som doserar mediciner. Ulla, hur skulle det kännas att bara sträcka ut handen och en maskin skulle mata ut rätt piller?

Ulla verkar lagom förtjust.

– Sedan får man väl i något skede en robot som säger att "Ulla, nu ska du äta och Ulla, nu ska du komma ihåg att svälja".

Miia hoppas ändå att tekniken inte ska gå så långt.

– Det bästa är nog att det är en människa som tar hand om en annan människa.

I Sibbo har man redan länge satsat på vidareutbildning av hemvårdspersonalen. Resultatet är till exempel att sjuksköterskorna via hemvårdens egna fysio- och ergoterpeuter fått utbildning i rehabiliterande vård. Kompetens inom de här områdena är viktig då man arbetar med äldre människor och vill förebygga att de råkar ut för olyckor i hemmet.

– Trots sparkraven som finns har vi velat satsa på utbildningen och inte sett den som slöseri med pengar. Särskilt då moderna hus och hjälpmedel i hemmen har gjort det möjligt för allt sjukare människor kan bo kvar hemma så ser hemvårdarens arbetsbild mycket annorlunda ut i dag än det gjorde förr. Då är det viktigt för personalen som kanske fick sin examen inom hemvården för 10–15 år sedan att få uppdatera sina kunskaper, säger äldreomsorgschef Helena Räsänen som vi träffar på hemvårdens kontor i Nickby.

Tuula Wackström, servicechef för hemvården, säger att man i år även fått en ny fysioterapeuttjänst och en hälsovårdartjänst till den förebyggande sidan inom äldreomsorgen. Och det förebyggande arbetet är betydelsefullt om man vill uppnå äldreomsorgslagens rekommendation om att 92 procent av alla som fyllt 75 år ska kunna bo kvar hemma.

– Det är av stor vikt att kunna stödja människor redan innan de är så sjuka att de behöver hemvård. Via forskning har man kommit fram till att det finns olika grupper som med större sannolikhet har behov av stöd. Hit hör äldre med låga inkomster, nyblivna änklingar och äldre med alkohol- eller mentala problem. Bland hemvårdens kunder är den största gruppen äldre med demenssjukdomar men den grupp som ökar snabbast är äldre med olika typer av missbruk, säger Räsänen.

Men att möjliggöra att en äldre människa kan bo kvar hemma är inte en fråga enbart mellan den äldre och hemvården.

– Ofta är det så att den äldre vill fortsätta bo hemma. Men de närstående kan anse att han eller hon skulle ha det bättre på ett vårdhem. Men den äldre har ju självbestämmanderätt och i sådana situationer blir vår uppgift att hitta stödformer för de anhöriga för att omvårdnaden av den äldre inte ska bli för betungande.

Hemvårdsledare Mona Jonsson, som började jobba i Sibbo i augusti, säger att hemvården kan spela en stor roll när det gäller att bygga upp ett nätverk kring den äldre som inte bara möjliggör att han eller hon kan bo kvar hemma utan också höja livskvaliteten.

– Nätverket kan bestå av anhöriga, vänner, grannar, församlingar och föreningar. Folk vill vara kvar i de sammanhang de är vana vid. Så om en äldre i åratal varit med i till exempel en cigarrklubb så mår han bra av att kunna fortsätta med det.

– Hemvården kan inte själv förverkliga allt, det behövs ett brett samarbete. Men vi bör fråga de äldre vad de skulle behöva för att bo kvar hemma och inte bara berätta om de tjänster vi erbjuder.

Hemvårdsarbetet är tungt och i Finland är hemvårdarna den yrkesgrupp som mest drabbas av sjukfrånvaro. Enligt Räsänen är situationen i Sibbo bättre än i medeltal men man har ändå beslutat att så småningom gå in för en ny arbetsmodell som enligt förhoppningarna både ska hjälpa personalen att må bättre och även förbättra kvaliteten på hemvården. En verklig vinn-vinn-metod med andra ord.

– Vi ska införa den så kallade Buurtzorg-modellen som utvecklats i Holland och som redan används av Tammerfors stad och av flera privata aktörer i Finland, säger Jonsson.

Vid årsskiftet inleds ett pilotprojekt där ett hemvårdsteam börjar arbeta enligt Buurtzorg-modellen. Yrkeshögskolan Arcada följer upp och analyserar resultaten.

– Tanken är att hemvårdsteamen ska bli självstyrande och få göra upp en egen budget och ett eget tidschema. Anställda mår bra av att själva ha inflytande över sitt eget arbete. Målsättningen är att arbetstiden ska vara mera flexibel och inte bestå av ett enda sjok. Man kan till exempel planera sitt arbete så att man besöker en klient i samband med att man åker till butiken på egna ärenden, säger Jonsson.

Räsänen säger att erfarenheterna av Buurtzorg-modellen är mycket goda.

– Sjukfrånvaron har minskat, personalen känner att den har bättre ork och klienterna är nöjdare.

I huset i Nickby har Miia Tervoja just mätt Ulla Ekströms blodtryck. Det är snäppet högre än normalt men Ulla tror själv det beror på att hon är lite nervös över att pressen är på plats.

– Nog är det märkligt när man tänker på det: först vårdade man själv människor i trettio år på Nickby sjukhus och nu behöver man själv vård, säger Ulla.

Vad gäller Buurtzorg-modellen säger Miia att den låter intressant.

– Att ha självstyrande team låter ansvarsfullt men det ger också nya möjligheter. Vi vill kunna ge en så bra hemvård som möjligt. Ibland går det inte så bra och det sker misstag men målet är att klienterna ska vara nöjda i de allra flesta fall.