Vackra motiv med änglavakt

Änglar och änglamotiv är ett ämne som följt Christer Åberg i över fyrtio års tid. Förtjusningen väcktes då han som nybliven konstnär och teologistuderande var gäst hos Ina Colliander – en av föregångarna i fråga om finländsk träsnittskonst – och såg hennes dekorativa änglar som tagit intryck av ikonkonsten.

– Det här var 1974 och orsaken till att jag hälsade på hos Collianders var att min farbror kände Tito.

Christer Åberg imponerades av de collianderska änglarna, många av dem i färg, och när han åkte hem till Lovisa bestämde han sig för att prova själv. Han skar en bit av korkmattan där hemma och använde den för att göra sin första träsnittsängel, "en klumpigare och mer jordnära ängel än Inas lättflygande" som Åberg själv beskriver det.

Änglarna – i olika utförande – har följt Åberg i fyrtio år och i höst har han ägnat sig åt att skapa änglar i blandteknik. Den gamla korkmattsängeln pryder nu grafikblad i olika vilsamma färger, blad som konstnären fått att rimma väl med andra ålderstigna och patinerade material: buktande plåtbitar, gistet grånande trästycken och guldlamellerat godispapper.

– Jag har en hel säck med gamla karamellpapper i min ateljé. Det är alltså papper där insidan är metall. Fazers bästa är bäst, pappren är inte så plastiga.

Christer Åberg berättar hur han vecklar ut pappren, limmar dem till en platta på en pannå, jämnar beläggningen med en spatel, slipar den och applicerar bladguld – som han så ofta använder i sin konst – över hela ytan. Resultatet blir intressant; de knappt märkbara pappersskarvarna för tankarna till den ortodoxa ikonkonsten.

– Jag vill inte skapa blingbling men bladguldet skapar en patina som jag finner för fram olika meningar inom oss.

På stundtals gyllenpatinerad, rödskiftande, silverblank botten vilar hans ängeltryck – hans serie av skyddsänglar med gloriorna intakta. En del av änglarna placerade bakom glas där den genomskinliga materian på ett sätt markerar gränsen mellan det andliga och det världsliga. Så har änglar också av hävd setts som sändebud mellan himmel och jord.

Glaset utgör också ett skydd för skira väsen på skört bladguld. Åberg själv upplever gränslandet som suddigt. Undgår man en olycka med nöd och näppe kan det hända att man säger att "jag hade änglavakt" utan att för den skull vara djupt religiös. Samtidigt kan upplevelsen av att man räddats av ett högre väsen vara oerhört stark.

– Jag ifrågasätter ingens änglaupplevelser. För mig är det väldigt intimt och personligt med änglar. Med mina änglar försöker jag beskriva de osynliga gränserna mellan det som vi vet och som vi inte vet.

Änglatematiken i sig finner han mycket intressant. Redan i förhistorisk tid, i urgamla egyptiska religioner, fanns änglabegreppet som senare tolkats på olika sätt i olika tider. Inom den lutherska kyrkan är änglarna inte på samma sätt framträdande som exempelvis inom den ortodoxa kyrkan, men däremot finns det en lång änglatradition inom kyrkokonsten.

– Alla änglar är inte romantiska och vackra små putti utan till exempel under barocken målades konst där änglarna fick mänskliga drag.

Åbergs utställda änglar har fötts, med den gamla korkmattserafen som förlaga, i ateljén hemma i Illby. Skapelseprocessen beskriver han som hantverk korsat med meditation. Änglaserien fick honom att tänka mycket på de människor han har omkring sig men också på personer om funnits i hans liv. Han liknar de meditativa stunderna vid bön.

– Jag är så enkel i min teologi att jag upplever att det är lite som att be då vi tänker starkt på andra människor. Jag tycker att vi människor kunde vara änglar för varandra.