Thomas Rosenberg: Välkommet uppror på läroboksfronten

Tryckta läroböcker försvinner ur skolvärlden, skrivandet som hantverk lärs inte längre ut i skolan. Det är dags att reagera, tycker dagens kolumnist.

16.12.2022 06:49
Till slut fick han nog, den gode Sture Lindholm, av att hans elever tvingas läsa in all sin historia enbart i elektronisk form, även om en stor del av dem hade föredragit traditionella böcker. Och av att förlagen vägrar trycka nya upplagor av hans egna, och populära läroböcker. Så han började ge ut dem själv, på sitt eget förlag. De första har redan utkommit. Inte bara till elevernas utan också många andras förtjusning.
Utvecklingen, eller snarare avvecklingen, på läroboksfronten har varit snabbare än vi kunnat föreställa oss. Något som medges också av förlagen. I ett färskt reportage (HBL 14.11) uppges att de digitala läromedlen redan står för 95 procent av Schildts & Söderströms beställningar, den helt dominerande läroboksproducenten i Svenskfinland. Och orsaken? Att det är kommunerna och deras plånböcker som styr. Även om många elever fortfarande helst skulle läsa traditionella böcker framom digitala, och förlagen nog kunde tänka sig att fortsätta trycka på papper, sparar kommunerna genom att välja bort böckerna eftersom det, åtminstone på kort sikt, för dem blir billigare.
Det är inte teknikförakt eller gammaldags att konstatera att den traditionella läroboken fortfarande har många fördelar, speciellt i realämnen som historia och samhällslära där det handlar om att greppa större helheter. Att bläddra av och an i en bok, göra anteckningar (om det är ens egen) och att utnyttja flera sinnen (”ja, det stod ju där längst uppe till höger på sidan, invid bilden av..”). Och även diginativa ungdomar uppskattar den koncentration bokläsandet kräver, i en skolmiljö som blir alltmer fragmenterad och överfull av impulser, lockelser och andra distraktioner.

ANDRA LÄSER