De dåliga nyheterna från bankvärlden har rasslat in på sistone – särskilt kring Nordea och bankens allt färre kontor. Det senaste kontoret att stänga är Nickby, där verksamheten upphör i slutet av september (ÖN 17.8). Budet från banken är att det bara är tolv kilometer till Kervo, och att många av bankens kunder redan nu väljer att åka dit för att sköta sina ärenden. Dessutom kommer de att ordna utbildning för kunderna för att visa hur man kan sköta sina bankärenden utan ett besök på kontoret.
Helsingin Sanomat skrev å sin sida (ytterligare) en artikel om en äldre person som inte fick lyfta kontanter från Nordeas kontor (15.8). Den här gången handlade det om Esbo, och den 97-åriga damens yngre släkting undrade i artikeln hur det kommer sig att man inte får lyfta kontanter på ett bankkontor i Finlands näst största stad. Nordeas bud där var att det bara är att åka in till Helsingfors centrum eller Östra centrum.
Dilemmat gäller främst äldre personer – i praktiken den del av befolkningen som mera sällan är bekväm med internet.
Också HS påminner om Pensionärsförbundens intresseorganisation PIO:s ställningstagande från juni. Organisationen gick då ut med att bankerna måste följa diskrimineringslagen och att man måste trygga äldre personers rätt till kontanter och banktjänster. PIO konstaterar att bankerna har allt färre kontor och allt färre bankomater – och att det finns tusentals äldre personer som aldrig ens använt internet. Det betyder tusentals personer som i praktiken har väldigt svårt bara att betala räkningar.
Ur bankernas synvinkel är ekvationen lätt. Bara en liten procentandel av kunderna besöker kontoren, och då upplevs det som klokare att sätta resurserna på andra ställen. En ännu mindre andel väljer att ta ut pengar på kontoren i stället för från automaten.
Utvecklingen är mer eller mindre oundviklig, och beroende på vem man frågar är den endera bra eller dålig – knappast något mittemellan. För en digitalt bevandrad person innebär utvecklingen ett liv utan köer, där man kan organisera det mesta via bara några klick på musknappen hemma i soffan. Det är snabbt, och det är enkelt. För den som inte trivs i den digitala världen har livet på bara några år blivit oerhört mycket mera komplicerat. Det som är bättre för mig behöver inte vara bättre för dig.
Samtidigt innebär de digitala tjänsterna och ett allt mera kontantlöst samhälle oönskade risker. Det senaste exemplet dök upp på söndagen för en vecka sedan då någon eller några riktade överbelastningsattacker mot statliga online-tjänster. Sajter som Trafi, Kanta och Suomi.fi var obrukbara under dagen – tjänster som är mer eller mindre avgörande i ett fungerande samhälle. Tjänsterna låg nere några timmar innan man meddelade att saken borde vara under kontroll. Staten hade tidigare köpt en service som skulle förhindra motsvarande attacker.
Det är överraskande lätt och billigt att genomföra överbelastningsattacker; i praktiken behövs bara ett par hundra euro och några sökningar på internet. Ingen går säker – inte banker, inte statliga aktörer och inte andra företag. Och med tanke på att det mesta numera sköts via internet är det ganska lätt att lamslå ett helt samhälle också för en längre tid. Det är inte ens en potentiell risk som kanske kan äga rum i framtiden. Det har redan hänt, också om de finländska attackerna varit lindriga i jämförelse med det som ägde rum i grannlandet Estland. Det dröjer inte länge förrän vardagen blir jobbig om det inte går att betala för sina inköp i butiken.
De digitala tjänsterna är snabba och bekväma ända tills de slutar fungera. Eller om man hör till gruppen som inte kan använda dem.
