Bortom ett och noll

Människan är inte gjord för att sitta med en apparat i handen hela tiden.

Min sambo förvånar sig över att jag har memmafläckar på ryggen av tröjan. Det är inte så konstigt. Jag har gått med tröjan bakfram. Ibland har jag den avig. Inte för att jag skulle vilja protestera mot normen utan snarare, eller sannolikt, för att jag varit stressad i morgonrusningen. Ibland känns munnen bara smal i förhållande till skeden. Som när jag läser e-posten på telefonen samtidigt som jag kontrollerar banan för skeden från tallriken upp till näshöjd och in i munnen. Det bekommer mig inte särskilt att jag har fläckar på ryggen men med jämna mellanrum blir jag frustrerad över hur stressen i vardagen gör att jag blir tafatt och klumpig. Jag slår tån i stolsbenet och skvätter kokhett kaffe i famnen, blir arg på att jag inte hittar mina viktiga mejl och kommer sen till mötet för att jag skrivit in fel klockslag i kalendern på telefonen. Jag anstränger mig sedan hårt för att få styr på min e-post, ordning i min kalender och använder någon ny datorbaserad metod för att få slut på kaoset.

Häromdagen läste jag en inspirerande text av William S. Burroughs, hans disciplin Do Easy, Gör lätt. Det är ett sätt att göra, där allt som du gör ska göras på enklast möjliga, avslappnade sätt – som också visar sig vara det snabbaste sättet. Låt fingrarna vara en förlängning av din kropp och väg noggrant föremålet i handen innan du lugnt lägger ner det på bordet eller slänger det i soporna. Dra ut stolen till rätt avstånd innan du stiger upp från bordet och frigör pekfingret från kaffekoppens öra innan du lägger ned koppen med en mjuk rörelse. Gör Enkelt. Snubblar du på mattkanten, tar du några steg bakåt och försöker på nytt tills du har uppfattat avståndet korrekt. Gör Enkelt innebär också att det finns en plats för alla föremål och att alla föremål läggs på sin plats. Då behöver du inte sätta dig på brillorna eftersom de inte ligger i soffan utan i ett fodral på hyllan. Burroughs kommenterade sin novell med att han oftast när han slår sig eller snavar eller river sönder dragkedjan, är irriterad över någonting eller på väg att träffa någon han inte gillar.

I mitt fall är det frågan om att jag fått tillräckligt av digitala verktyg. En elektronisk kalender är bra så länge molntjänsten fungerar eller telefonen inte åker i toaletten. Människan är inte gjord för att sitta med en apparat i handen hela tiden. Jag får nackspärr av att jobba vid datorn, ont i axeln av att peta på telefonen. Jag vill hellre träffa en riktig vän än umgås med de virtuella på Facebook. Statusstressen och konsumtionssamhället gör att man måste få mer av allt. Livet blir en kapplöpning där den som har mest grejer när han dör vinner. Vissa rebeller försöker klara sig med bara 100 saker. Jag har beslutat gå tillbaka till penna och ett block för att hålla ordning i livet. Jag har nämligen upptäckt den bästa metoden, "bullet-journalen". Ett fantastiskt system med helt analog teknik. Nu kan jag äta memma med lugn i sinnet, klottar gör jag i blocket.

John Grönvall magister i datateknik och jobbar som lärare i medier och kommunikation på Arcada

Mer läsning