Borgåbo får miljonfinansiering för forskning

Forskningsgrupp vid Helsingfors universitet har antagits till det prestigefyllda Marie Curie-programmet. Med hjälp av 3D-printrar ska de förbättra höftproteser och katetrar.

Borgåbon Adyary Fallarero är ledare för en av forskningsgrupperna som belönats med 2,3 miljoner euro av Europeiska Unionen för sin forskning om medicintekniska produkter. Forskningen blev antagen till Marie Curie-programmet och har för avsikt att under de kommande fyra åren utveckla medicinska instrument som ska förhindra kroniska infektioner och sjukdomar.

– Det här programmet är väldigt prestigefyllt och ger en mycket erkännande inom forskningsvärlden. Vi är väldigt tacksamma.

Enligt Fallarero är finansieringen en av forskarens största utmaningar. Därför känns det extra bra att få detta erkännande i form av dessa forskningspengar.

– Det var mer än 1300 projekt som ansökte till Marie Curie-programmet och mindre än sju procent antogs. Vi var det enda från Helsingfors som belönades.

Fallarero är inte den enda Borgåbon som i den belönade forskningsgruppen. Förutom hon bor också professor Pia Vuorela och Dr. Malena Skogman i Borgå. Vuorela deltar i projektet och kommer fungera som chef för skolning inom projektet.

Vi är alla olika. Med en 3D-printer kan man printa ut exakt en sådan protes som behövs för varje unik patient

Förhindra kroniska sjukdomar

Forskningsgruppen som Fallarero leder forskar i biofilmer. Biofilmer är ett kluster av bakterier som kan bildas på olika ytor som till exempel implantat och proteser.

– Bakterier kan antingen välja att värka individuellt eller i små samhällen. När bakterierna är ensamma och verkar individuellt går det att bota dem med antibiotika. Men så fort bakterierna klumpar ihop sig bildas biofilmer som är väldigt toleranta till antibiotika. För att döda biofilmerna behöver man tusen gången högre antibiotikakoncentrationer, vilket är omöjligt i praktiken, säger hon.

Biofilmer är orsaken till många svårbotliga kroniska sjukdomar och infektioner. Många av dessa kroniska sjukdomar uppstår när inopererat medicinskt instrument som till exempel implantat, kateter, skruv eller protes, kontamineras av bakterier.

– Alla dessa ytor är ideala för bakterier att bilda biofilmer på. Om man till exempel får problem med sin höftprotes är det enda alternativet att ta ut protesen och ersätta den med en ny. Varje gång man öppnar och sätter in en ny ökar risken för infektion. Vi försöker komma på strategier som kan förhindra infektionerna eller sätt att åtgärda infektionen om den redan uppstått.

Med hjälp av 3D-printrar håller forskningsgruppen på att utveckla medicintekniska produkter som har nu antibiotika i själva materialet. Genom att antibiotikan finns i materialet på till exempel en höftprotes är risken för infektion och att det bildas biofilmer mycket mindre. Enligt Fallarero är 3D-printing en mycket billig teknologi som möjliggör att skapa unika redskap efter patientens behov.

– Vi är alla olika. Med en 3D-printer kan man printa ut exakt en sådan protes som behövs för varje unik patient.

Forskningsgruppen kommer att fokuserar på att skapa lårbensimplantat och katetrar till en början. Målet för forskningsgruppen är att ha en klar prototyp om fyra år.

Från Havanna till Kuopio

Enligt Fallarero har hon alltid drömt om en akademisk karriär.

– Jag var den typiska nörden som alltid skötte skolan utomordentligt. Jag valde att börja studera biokemi eftersom det är väldigt internationellt. Det är samma på alla språk.

Hon är ursprungligen från Havanna, Cuba men flyttade till Finland år 2000 för att göra sina magisterstudier i biokemi vid Kuopio universitet. Enligt Fallarero har hon redan som liten velat åka till norden.

NY METOD. Forskningsgruppen hoppas på att kunna printa ut unika proteser till varje patient med antibiotika i själva materialet. Bild: Mostphotos

– Jag ville forska i Parkinsons sjukdom och andra neurologiska sjukdomar. Jag hörde talas om en forskningsgrupp i universitetet i Kuopio som var ledande i världen inom den här typen av forskning.

Fallarero tog kontakt med professorn på universitet i Kuopio som blev mycket förvånad över att hon faktiskt ville komma till Finland.

– Det var 25 grader varmt då jag lämnade Havanna i januari 2000 och jag möttes av 25 minusgrader i Kuopio. Det var en liten chock i början. Då tänkte jag, att ifall jag överlever det här överlever jag vad som helst.

Trots att klimatet var en utmaning i början hon att det är konstigt att människor är så förundrade över att hon valt att bo i Finland.

– Människor frågar mig ofta varför jag kom till Finland och varför jag har valt att stanna. Ni borde inte undra varför människor vill bo här. Det här är ett fantastiskt, fritt land.

Efter Kuopio bytte Fallarero till Helsingfors universitet för att göra klart sin doktorsavhandling innan hon 2006 fick jag en arbetsplats vid Åbo Akademi, i professor Pia Vuorelas forskningsgrupp. För ett par år sedan återvände hon till Helsingfors universitet och i samband med det flyttade hon till Borgå.

Uppskattar tvåspråkigheten

Fallarero säger att hon ville att hennes dotter skulle växa upp i en stad med en stark identitet och historia. Därför flyttade hon till Borgå med sin man och sin sexåriga dotter. Enligt henne trivs de väldigt bra i staden och hon uppskattar speciellt att höra svenska när hon går omkring i Borgå. Från tiden vid Åbo akademi lärde hon sig att förstå svenska och har nästan bara svenskspråkiga vänner trots att de pratar spanska och finska hemma. Hon tycker inte att Finland värnar tillräckligt om sin tvåspråkighet.

– Finländare utnyttjar inte tillräckligt sin möjlighet att lära sig svenska vilket jag tycker är konstigt. Att lära sig fler språk är alltid viktigt. Varför skulle man inte ta chansen att lära sig ett till språk om man bor i ett tvåspråkigt land?