"Borgåbarnen är inte lättskrämda" – Rysligt bra rysare fick barnjury på fall

Eva Frantz första försök på att skriva en rysare för barn blev en omedelbar succé. Runeberg Junior-prisets små jurymedlemmar älskade hemskheterna i Hallonbacken och utsåg tvärsäkert årets bästa barnbok för läsare i mellanåldern.

Det är inte alla författare som får pris efter att ha satt skräck i små läsande barn, men det har Eva Frantz lyckats med. I går belönades hon med Runeberg Junior-priset i litteratur för Hallonbacken – en stilsäker rysare som utspelar sig i historiskt tid, på ett sanatorium för barn med tuberkulos.

– Det här är den första barnboken jag skrivit, och det är förfärligt roligt att den får pris, säger hon.

Författaren och journalisten Eva Frantz har tidigare gett ut bland annat tre deckare för vuxna och den senaste, Den åttonde tärnan, utkom i höstas ungefär samtidigt som Hallonbacken. Det där med att bygga upp spänning är med andra ord inget nytt, men faktum är att Frantz skrev spänningsromanen för barn för flera år sedan.

Idén till Hallonbacken kom när familjen semestrade i London för några år sedan, och bland annat besökte Hampton Court en bit utanför staden. Slottet är känt som säte för den engelske kungen Henrik VIII, och i den gamla byggnaden lär det ska vimla av spöken och drottningar med huvudet under armen.

Det här är den första barnboken jag skrivit, och det är förfärligt roligt att den får pris.

Omedelbar inspiration

De medeltida environgerna slog an oanade strängar hos Eva Frantz och väl tillbaka på hotellet hörde hon en liten och späd men bestämd röst tala till sig. Det var ingen mindre Stina, den tuberkulossjuka fattigflickan som är huvudperson i Hallonbacken.

– "Jösses, vad händer?" funderade jag när inspirationen slog till på ett sätt som jag inte varit med om tidigare. Jag hade inte datorn med mig eftersom jag var på semester, och fick lov att anteckna på servetter och de papper som fanns till hands. Till en början visste jag inte ens att det var en barnbok jag skrev.

Hemkommen från London lade hon märke till Schildts & Söderströms barnbokstävling Berättelsen är bäst! och journalisten i henne taggades av den nära stundande deadlinen.

– Mina andra böcker har jag fått kämpa med, men Hallonbacken skrev jag på några veckor och skickade sedan in manuset till tävlingen.

Boken kom trea i tävlingen efter fjolårets Runeberg Junior-prisvinnare Karin Erlandssons Pärlfiskaren och Malin Klingenbergs Älgflickan, och i höstas landade Hallonbacken i bokhandlarna.

Mina andra böcker har jag fått kämpa med, men Hallonbacken skrev jag på några veckor.

Ryslig trend

Barnboksgenren med rysliga element är en kraftigt stigande trend, speciellt i Sverige, men hos oss är Eva Frantz först ut – och helt i takt med den svenska skräckvågen för barn.

– Jag var lite fundersam på hur barnen skulle ta emot Hallonbackens historiska kontext och gammaldags ord som mamelucker eller automobil.

– När jag själv var liten tyckte jag det var spännande att lära mig nya ord via böckerna jag läste, och jag tycker att det är viktigt att man inte underskattar barnen. En bra bok behöver inte vara skriven så att barnen kan sluka den utan tuggmotstånd.

Hallonbacken är med andra ord boken som hon själv skulle ha älskat som barn.

– Jag tyckte om när det blev lite för kusligt. De riktigt hemska böckerna läste jag många gånger eftersom jag senare inte var lika spänd och kunde njuta av pirret i maggropen.

Jag var lite fundersam på hur barnen skulle ta emot Hallonbackens historiska kontext och gammaldags ord som mamelucker eller automobil.

Eva Frantz tänker aldrig på målgruppen när hon skriver, och det gjorde hon inte heller med Hallonbacken. När boken väl var klar tänkte hon att den kunde lämpa sig för läsare i tioårsåldern. Hon har egna barn i den åldern och kunde provläsa för dem, med lyckad utgång.

Tuffa Borgåbarn

Lite överraskad blev hon därför över Runeberg Junior-prisnomineringen i och med att det är barn i åldern 6–9 år som läser de nominerade böckerna och väljer vinnaren.

– Min första reaktion var att "oj, de är helt för små", men Borgåbarnen är tydligen inte lättskrämda eftersom de gillat boken så mycket.

Frantz medger att Hallonbacken är ganska hemsk på sina ställen, och i något skede var det tal om att tona ner slutet en aning.

– Jag stod på mig, och det lönade sig. Samtidigt är jag förvånad över att barnen blivit så förtjusta i boken, den är ju inte ens illustrerad.

Borgåbarnen är tydligen inte lättskrämda eftersom de gillat boken så mycket.

Eva Frantz tycker att det är extra kul att också pojkarna har tagit boken till sig.

– Det talas mycket om pojkar inte läser men Hallonbacken tycks kunna ta sig igenom Minecraft-väggen och nå också den målgruppen.

Översätts till finska

För de finskspråkiga barnjurygrupperna som ännu inte har fått kallsvettas igenom Hallonbackens kusliga korridor så finns det goda nyheter. Boken översätts just nu och utkommer på finska före hösten.

Yrkesmässigt har Eva Frantz många järn i elden: det handlar om teve och eurovision, om journalistiskt skrivande, om poddar och lite om att skriva deckare. Eva Frantz upplever att de olika områdena gagnar varandra.

– Efter allt det andra känns det kul att sitta ner en stund med sitt manuskript, säger hon.

FAKTA

Hallonbacken

Författare: Eva Frantz.

Utgivningsår: 2018.

Sidor: 150 sidor.

Utgiven på Schildts & Söderströms förlag.

Idéer finns

Fördelen med att ha ett skrivande yrke är också att hon skriver snabbt – också då hon skriver kreativt – och texten blir ganska bra direkt. Frantz brukar ge sig själv deadlines och styra upp arbetet så att hon kan ägna kanske två timmar per dag åt att skriva skönlitterärt.

För tillfället är hon mammaledig med en tvåmånadersbebis och det finns inte så mycket tid över för skrivande.

Ska det bli flera barnböcker?

– Jag skulle väldigt gärna återvända till barnboksgenren. Men först måste jag bli du med insikten om att den där stora inspirationen kanske är en en-gång-i-livet-grej. Jag har absolut idéer för en bok som kunde bli någonting i stil med Hallonbacken, jag skulle gärna skriva en renodlad skräckhistoria om ett annat barn i en annan tid, säger Eva Frantz.

Någon Hallonbacken 2 blir det i varje fall inte, berättelsen om lilla Stina och spökkompisen Ruben är avslutad. Slutet gott, allting gott (åtminstone nästan).