Borgå museum dukar fram julen med Saara Hopeas stilrena och färgglada femtiotalsdesign

Borgå museum fortsätter traditionen och dukar fram ett julbord till första advent. Precis som tidigare passar man på att lyfta fram pärlor ur samlingarna, den här gången är temat femtiotal och formgivaren Saara Hopea.

Saara Hopea-Untracht (1925–1984) hör till Borgåbornas favoriter. Många kommer bra ihåg formgivaren, som efter att ha vunnit internationellt renommé och rest världen över, slog sig ner i ett flervåningshus vid Runebergsesplanaden i Borgå tillsammans med maken Oppi Untracht.

– Det är lite på publikens begäran som vi lyfter fram henne. Dessutom ligger femtio- och sextiotalet i ropet just nu, speciellt bland yngre designintresserade, säger museichef Marina Catani på Borgå museum.

Museets forskare Lillemor Jordas är julentusiast och har historiskt tidsenliga dukningar som sitt specialområde. Det är hon som huvudsakligen ansvarat för hur Saara Hopeas julbord dukats fram i Gamla rådhusets stora sal, och upplägget är minst sagt inbjudande: Här samsas prisvinnande stapelbara bruksglas med andra färgglada glaskärl.

– Man kan säga att det är ett genomsnitt av Saara Hopeas produktion, säger Jordas.

Visserligen har Saara Hopea inte formgivit kärl speciellt för julsäsongen utan henne åsikt var att glas kan användas på många olika sätt i en dukning. Julstämningen infann sig genom valet av kärl och på museets julbord är det julens varma färger som gäller: djupröd, glasklar, ockra, rökgrå, midnattsblå och mossgrön som i fatet under ostkupan som Saara Hopea formgav i två olika storlekar.

OSTKUPA. Saara Hopea hörde till femtiotalsvågen av designer som gick in för stilrent, modernt och färgglatt. Bildens ostkupa är egentligen designad för att höra ihop med Kaj Francks Kilta-tallrik, men på julbordet har man valt att placera den på ett Saara Hopea-fat. Bild: Petra Lind

– Den här är den mindre versionen av ostkupan och den är egentligen designad för att höra ihop med Kaj Francks Kilta-tallrik. Men här har den fått Saara Hopeas eget fat som sällskap eftersom vi trots allt har Saara Hopea som tema, säger Lillemor Jordas.

Självklara bordsgäster är exempelvis skålen Nyppyläkulho, ett av Saara Hopeas mest kända kärl, vittvinsglasen Traviata med mörk fot och likörglasen med olika färgers kupa. Jättevasen eller jätteglaset på fot var också en av hennes innovationer; på museets julbord fungerar kärlet som fruktskål.

Det syns tydligt att Saara Hopea hörde till femtiotalsvågen av designer som tog avstånd från krusiduller och gick in för stilrent, modernt och färgglatt.

– Det var efterkrigstidens melodi. Man gick in för enkelt, praktiskt och modernt, säger Marina Catani.

SATSNING. Borgå museum vill profilera sig via Saara Hopeas design. Hennes färgglada glasföremål finns framdukade på julbordet i Gamla rådhuset och hennes formgivning är också en del av basutställningen. Bild: Petra Lind

Ett exempel är Saara Hopeas stapelbara bruksglas som är riktiga samlarrariteter. Serien är en av hennes första som hon skapade under 1950-talet på Notsjö glasbruk, och hon formgav den speciellt med tanke på den internationella marknaden.

– Glasserien var designad för tidens små bostäder och knappa förvaringsutrymmen. Men glasen i fyra storlekar var svåra att tillverka och det krävdes mycket av glasblåsarna för att få till precis de rätta måtten så att glasen kunde staplas på varandra, säger Lillemor Jordas.

Vid Notsjö ställde sig många bland försäljningspersonalen sig tveksamma till hur man skulle kunna sälja så simpla glas. Ute i världen tyckte man tvärtom, och Saara Hopeas praktiska och moderna glas vann silvermedaljen på Triennalen i Milano 1954 för att efter det gå på export västerut.

POPULÄR. Saara Hopeas Nyppyläkulho är en av hennes mest kända föremål. Skålen med reliefdekor finns i många olika färger. T.h. vittvinsglaset Traviata som Saara Hopea också är känd för. Bild: Petra Lind

I stora salen i Gamla rådhuset har Saara Hopeas kärl fått en tidsenlig inramning där de står dukade på bordduken Hundra rosor formgiven av Dora Jung år 1962. Julbordet kompletterats med två olika femtiotalbestick designade av Bertel Gardberg samt av Ilmari Tapiovaaras Domus stolar som tillverkades från och med 1946.

Ovanför julbordet hänger en halmkrona i mässing, en av otaliga som Saara Hopea formgav. Halmkronor, eller halmhimlar som de oftare kallas hos oss, var väldigt populära i Finland på 1950-talet och det var en trend som Saara Hopea hakade på.

Med hantverkstraditionen som grund formgav hon halmkronor i geometriska mönster.

FAKTA

Saara Hopeas jul

Festbordet i Gamla rådhusets stora sal är uppdukat med 1950-talets designklassiker, formgivna av Saara Hopea.

Bordet är dukat till och med den 6 januari 2019.

Gamla rådhuset håller öppet onsdag-söndag kl. 12-16, stängt torsdag 6.12. och onsdag 26.12.

Det är fritt inträde till Gamla rådhuset den 13–30 december.

– Saara Hopea förekom i många tidningsreportage och demonstrerade sitt moderna hantverk. Hon kunde foga in en lampa i kronan, blommor eller dekorativa påskägg till påsk, säger Lillemor Jordas.

Saara Hopea framhöll vikten av en god teknik- och materialkännedom och när hon 1960 gifte sig med Oppi Untracht och flyttade till New York, började hon skapa kronor av plaströr och industriavfall, såsom stål och mässing.

– Hon tillverkade så många himlar hon hann med, och hennes skuggspelande kreationer beundrades stort i USA, säger Jordas.

POPULÄR. Saara Hopeas Nyppyläkulho är en av hennes mest kända föremål. Skålen med reliefdekor finns i många olika färger. T.h. vittvinsglaset Traviata som Saara Hopea också är känd för. Bild: Petra Lind

Metallarbeten hörde också till Saara Hopea kunskapsområden. Hon var efterkommande till den gamla guldsmedsätten Westerlund i Borgå, och involverade sig i släktens guldsmedsaffär vid Mannerheimgatan då hon återvände till hemstaden i slutet av 1960-talet.

Trähuslängan där affären och guldsmedsverkstaden – där hon formgav smycken – kallas fortfarande Hopea-kvarteret trots att släktens affär numera finns tvärs över gatan.

Borgå museum har cirka 600 av Saara Hopeas designföremål i sina samlingar. Nu finns cirka en tredjedel av föremålen utställda på julbordet och i utställningsmontrarna i den förnyade basutställningen på rådhusets bottenvåning.

Det händer mycket också annars på museet i december. Nästa vecka får julbordet i rådhuset sal sällskap av museets julgran och strax före jul fylls väggarna av en femtio- och sextiotalsdukarna av de närmare 300 tavlor som donerats till museet av tre lokala konstnärer och konstsamlare.