Borgå firar egentligen inte 675 år i år – men stadens historia är intressant för det

Borgå museums Riikka Mustonen (vänster) och Hannele Tenhovuori är bägge fascinerade av Borgbacken. Båda hoppas att nya utgrävningar blir aktuella i något skede. Bild: Kristoffer Åberg

Borgå firar 675 år i år. Därför tar Östnyland en titt på stadens historia med en reportageserie vars första del för oss på en resa till tiden före Borgå blev en stad. Här talas det om stenåldersbosättningar, korståg och kyrkans intåg för att tämja de finska hedningarna. Och hur året 1346 är felaktigt.

Den som promenerar på Borgbacken i Borgå, och ens har lite fantasi, ser säkert scener som den här framför sig: En träborg i dimma, palissader, soldater i ringbrynjor. Ljudet från en smedja, lukten av rök. Kråkor som kraxar i träden. Spjut, svärd, pilbågar. Eldar som värmer. Öl i trästop och främmande lukter. Handelsmän från fjärran länder.

Det kommer nog inte långt från sanningen, och det är en tid värd att titta på nu när Borgå fyller 675 år. Men våra trakter har en mycket äldre historia än så.

Så här kan vyn mot Borgbacken ha sett ut någon gång i tiden. Bild: Tom Björklund / Borgå museum

Fiske och jakt

Riikka Mustonen, arkeolog vid Borgå museum, nickar: Ja, området som nu är Borgå har alltid lockat människor till sig, redan när de första öarna steg ur havet efter istiden. Det var ådalen, däribland Borgbacken, som lockade – alltså områdena norrut från kusten. Här finns till exempel Henttalas bosättning med 6 000 år gamla rötter, eller Pukkila med sina 6 500 år.

– Ådalar innebär rörlighet och resurser från havet, som säl och fisk. Man vet att folk på stenåldern fiskade med nät och katsa. Till exempel finns Antreas nät, ett av världens äldsta fiskenät som hittades i Karelen och som tillverkades 8 540 år före vår tideräkning. Folk levde egentligen ganska gott då.

Människor bodde också på det område som nu är Borgå centrum – här finns spår efter boplatser på exempelvis Borgbacken där man hittade en del av en lerkruka. Vid kyrkan och på gårdar i Gamla stan har en del föremål hittats, och i Vårberga – där hittades en yxhammare som kan innebära en gravplats från snörkeramiska tiden.

Folk traskade, för att snabbspola några årtusenden, i trakterna ungefär på det viset tills fasta bosättningar och byar började uppstå när jordbruket kom med i bilden. Det här var en era som åtminstone på andra håll fört med sig en sämre hälsa: Tätare boende innebar sjukdomar, samtidigt som dieten blev mera ensidig.

– Det verkar ändå som att samma hälsoproblem inte förekom här, även om det är svårt att säga något med säkerhet. Det beror också på vad man jämför med. I Mellanöstern uppstod storstäder där livet var helt annorlunda än i våra små byar. Här levde man nära skogar och hav, och fick en varierande diet.

Riikka Mustonen är hoppfull att man i något skede lyckas titta närmare med åtminstone markradar på Borgbacken. Bild: Kristoffer Åberg

Vikingafynd i Borgå

Ytterligare ett hopp framåt i tiden för oss till järnåldern och Vikingarna. Det finns, dessvärre, inte mycket som tyder på att Vikingarna skulle ha varit aktiva här, men nog anekdoter och fynd – och runskrifter som talar om räder till södra Finland på 1000-talet. Bland annat har danskarna berättelser om seglatser österut till Hangötrakten och vidare till Estland och Tallinn. Det är, påpekar Mustonen, en rutt som mycket väl kunde ha gått via Borgå.

– Det finns inga bevis, men inte heller motbevis. Det finns föremål från Vikingatiden, men de bevisar ingenting.

Oavsett har Borgbacken och Maren sannolikt alltid varit en handelsplats, och det är mycket möjligt att där funnits bosättning och ett och annat hus när Vikingarna åkt österut.

Sakteligen växer det svenska riket fram, och med det kommer korstågen – också till Finland. Det finns tecken på att vissa korståg på 1200-talet skulle ha skymtat också här, även om indicierna inte kanske är de som man skulle vänta sig. Mustonen nämner till exempel vissa växter i Maren som tyder på att också danskarna skulle ha tagit sig hit på korståg.

– Där lever växter vars ursprung är i Danmark, alltså arkeofytiska arter som i regel är tecken på gammal verksamhet. Här finns sådana växter också från järnåldern. I Maren finns också växter som tyder på spår från Svarta havet, men det har att göra med österleden.

Det är också kring 1200-talet som svenskarna stöter på de första finnarna i våra trakter, ungefär när de svenska korstågen och nybyggarna rör sig längs kusten. Det finns fortfarande ortsnamn som pekar på språkgränsen och gamla bosättningar, med Kerko som ett exempel. Det är också nu som Domkyrkan får sin första form, i trä.

– Vi vet att kyrkor ofta byggdes på platser som haft mänsklig aktivitet sedan järnåldern, ofta topografiskt bra ställen. De kunde mycket väl ha raderat tidigare hedniska heliga ställen. Domkyrkan syntes på långt håll och signalerade makt. Antagandet är också att folk inte var superhedniska här, att man nog hade hört om Kristus. Kyrkans intåg handlade mycket om makt och det svenska riket.

Ur den synvinkeln kan det ha varit vettigt att bygga en kyrka för de få familjer som bodde här, och mycket sannolikt kan det då ha funnits en borg på Borgbacken – till exempel vet man att Landskrona borg, i nuvarande Sankt Petersburg, byggdes på ungefär samma sätt som Borgbacken.

– Det är samma sorts vallgravar, och antagandet är att det är kopplat till samma maktsträvanden i regionen, när svenskarna rörde sig österut. Samtidigt rörde sig Novgorod västerut. Det var räder åt bägge hållen. Sedan har vi inte hittat spår av strider i Borgå, även om man hittat pilspetsar.

Hannele Tenhovuori påpekar att det är lite svårt att veta exakt hur gammal Borgå är som stad. Bild: Kristoffer Åberg

Svårt att peka på starten

Hannele Tenhovuori, museilektor vid Borgå museum, noterar att det är lite sisådär med att Borgå firar 675 år. Lite virrigt är det också.

Det verkar ändå som att vi har gjort samma misstag i 175 år.

Årtalet 1346 är felaktigt; Borgå kan ha fått sina stadsprivilegier på 1370-talet, kanske 1380-talet. Den första missen ägde rum redan på 1600-talet – potentiellt på grund av slarvig handstil – när siffran fem tolkades som en trea i privilegiebrevet som Gustav Vasa utfärdade. År 1546 blev 1346 och vips blev staden 200 år äldre.

I december 1846 firades 300-årsjubileum. Då nämnde också lokaltidningen Borgå Tidning att staden grundades 1346, och sedan dess har Borgå felaktigt firat jubileumsår vart 50:e eller 25:e år.

Borgås start kan mycket väl ha att göra med omfattande geopolitiska händelser, specifikt att danskarna brände Visby och därmed förstörde Östersjöns handelscentrum.

– Att Borgå skulle ha grundats 1380 kopplas till stora händelser som Visby, pesten, olika krig och annat hemskt. Tallinn – Reval – tog Visbys plats, och man ville skapa en handelsplats som motvikt och handelspartner till Tallinn. Borgå blev en överraskande viktig plats för de östra delarna av Finland.

Oavsett finns inte mycket skriftligt material från början av 1300-talet. Namnet Borgå nämns första gången skriftligt är 1327, då i ett köpebrev för Stensböle gård som såldes till kyrkoherden.

– Vid den tiden fanns här människor, men antagligen ingen stad. Sedan nämns Borgå igen i två brev från Tallinn år 1387. Men det finns inget som säger när Borgå grundades. Det beror sedan på att man inte alltid skrev privilegiebrev för alla städer. Det är sällsynt att hitta sådana, säger Tenhovuori.

Flera språk

Ur dagens synvinkel kanske årtalet ändå inte spelar någon roll – här har funnits bosättning och mänskligt liv i tusentals år. För människorna som levde då var det en annan sak. Privilegierna innebar stadsrättigheter med råd och borgmästare, alltså rätt att bestämma över sina egna ärenden.

– Det var borgerskapet som bestämde, något de också betalade för. Stadsrättigheter pekade också ut var hantverkare skulle jobba, vilket hade med skatter till kronan att göra.

Historien kan lätt beskådas i Borgå. Gamla stans gatuplan är fortfarande som på medeltiden, däribland gårdarnas placering och gatunätets smala gränder. Man vet, utifrån skatter som betalades, att här bodde omkring 30 familjer – omkring 150 personer – i slutet av 1300-talet. Man bodde i låga timmerhus, och det var sannolikt inget mysigt liv. Det var dåliga tänder, svagt öl i stället för vatten, hemgjorda kläder, kyla, epidemier och stor barnadödlighet. Förmögna personer kanske kunde köpa lyxvaror som kryddor och vin, och dessutom starkare öl.

– Men maten var helt okej, man levde bra på fisk, gröt, bröd och svagt öl, säger Tenhovuori.

Trots storleken var Borgå ett förhållandevis viktigt ställe – en handelsplats på en handelsled som också lockade köpmän från Tysklands Hansastäder.

– Det talar ortnamn som Saxby, saksalaiset, för. Tyska handelsmän idkade affärer med folk norrifrån, från Tavastland – pälsar och dylikt. Vissa slog sig ner här. Och om man skulle ta en tidsmaskin och åka till Borgå på den tiden så skulle man höra flera språk, som finska, svenska, tyska och estniska. Minst.

Hår återkommer Borgbacken. Antagandet att där fanns en träborg med två vallgravar på 1300-talet.

– Man utgår ifrån att det fanns höga trämurar på vallgravarna, torn på det högsta stället och små byggnader innanför murarna.

Småskaliga utgrävningar gjordes när Borgåbackens skyltar installerades 2016, och fynden lät förstå att det ännu finns en hel del att hitta. Bild: Kristoffer Åberg

Nationellt viktig plats

Det finns ännu en del att ta reda på om Borgå, nämner Riikka Mustonen: Faktiskt har man inte gjort några stora utgrävningar på Borgbacken på en lång tid. På 1800-talet gjordes de senaste stora, de med ganska tvivelaktiga metoder. På 1970-talet gjordes nya utgrävningar, men då hittades inte mycket.

– Då hittades lite vikingatida material i vallgraven. Men då fick man också bilden av att det inte finns mycket at hitta längre, säger Mustonen.

År 2016 var man där med spadarna igen, då i mycket mindre omfattning när skyltningen installerades. Då väcktes också hoppet att där trots allt finns en hel del att upptäcka ännu. Till exempel hittades järnslagg på toppen av Borgbacken, ett tecken på att där funnits en smedja.

– Det hittades också eldstäder, medan det fanns tecken på en husgrund under parkeringsplatsen.

Om man frågar Mustonen så vore det dags för utgrävningar igen. Lätt är det ändå inte – det kräver samarbete mellan flera instanser och dessutom finansiering för att kunna publicera resultaten så att fynden leder någon vart.

Området är också kopplat till Museiverket som nu ska peka ut nationellt viktiga fornminnesplatser. De utvalda platserna ska kunna rekonstruera vårt förflutna också om alla andra fornminnesplatser skulle förstöras, och Maren och Borgbacken är potentiella kandidater.

– Jag antar att de kommer med. Och dessa ställen ska inte undersökas i liten skala, det krävs tunga argument för ratt börja gräva, för det är alltid en process som förstör. Det kräver sedan stora resurser, säger Mustonen.

Det finns ändå en chans att några ytterligare utredningar skulle göras just i Maren och i Borgbacken.

– Det kräver att man hittar entusiastiska experter och finansiering från flera ställen. Just nu jobbar ingen för det, men jag slänger regelbundet fram tanken till olika universitet, att åtminstone göra något med markradar. Jag pickar lite och försöker väcka folk. Bra forskning kunde säga något om när Borgå egentligen grundades, eller åtminstone mera om hurudant ställe Borgå var på 1300-talet.

Här under kan du lyssna på en längre och mera detaljerad intervju om temat. Du hittar den också här.

Det här är den första delen i en reportageserie om Borgås historia. Nästa del går in på 1400-talet.

Här kan du läsa mera om stenåldern i Borgåtrakten.

Maren och Borgbacken har alltid varit ett viktigt område för traktens människor, under flera tusen år. Bild: Kristoffer Åberg

Östnyland gör en reportageserie i samarbete med Borgå museum.

Artiklarna publiceras med jämnar mellanrum under jubileumsåret.

Den här första delen handlar om tiden tills Borgå blir en stad. Nästa del handlar om 1400-talet.

Publiceras också i form av podcast, längre intervjuer i ljudform.

Det finns andra teorier om Borgbacken: Grundades i samband med svenska korståg till Viborg på 1200-talet. Eller kan ha ingått i Albrekt av Mecklenburgs fästningsplan på 1300-talet när flera borgar byggdes i det svenska riket. Borgåbacken kan ha varit en av dessa borgar.

Man räknar med tre svenska korståg österut, det sista i slutet av 1200-talet.