Bo-Göran Åstrand vill se en öppen kyrka – men efterlyser tålamod

Enligt biskopskandidat Bo-Göran Åstrand har biskopen i Borgå stift en viktig roll som deltagare i samhällsdebatten. – Biskopen måste gå i samtal med samtiden och vara en av parterna i diskussionerna om olika samhällsfrågor. Jag tycker biskop Björn Vikström är ett gott exempel på detta, säger Åstrand. Bild: SPT/Jennifer Granqvist

Biskopskandidat Bo-Göran Åstrand strävar efter en kyrka som gör moderna tolkningar av Bibelns ord och vågar ta ställning för minoriteter. Förändring bör dock inte ske i strid med rådande kyrklig lagstiftning, påpekar Åstrand.

Det är en lång väg från Jakobstad till Borgå, men det är en väg Bo-Göran Åstrand gärna skulle gå. Åstrand är kyrkoherde i Jakobstads svenska församling i Österbotten och har arbetat vid samma församling sedan han prästvigdes 1991, men denna vår kandiderar han i biskopsvalet i Borgå stift.

Åstrand berättar att han fick frågan om han skulle vilja ställa upp som biskopskandidat i höstas.

– De som frågade mig sökte en kandidat med min profil, det vill säga någon som känner till församlingsarbetet och har kunskap om Borgå stift och erfarenhet av beslutsfattandet inom kyrkan, säger Åstrand.

Åstrand är inne på sin tredje period som prästerligt ombud i kyrkomötet för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Han är också bland annat vice ordförande för förlaget Fontana Media som ger ut tidningen Kyrkpressen.

Förebild i barndomens Purmo

Åstrand är född och uppvuxen i Purmo, några tiotals kilometer sydost om Jakobstad. Intresset för kristendomen och teologin vaknade redan i unga år på 1970-talet.

Fyra frågor

Den evangelisk-lutherska kyrkan har drabbats av medlemsflykt. Vad borde kyrkan göra för att bromsa flykten och locka till sig fler medlemmar?

Kyrkan ska visa att den värdesätter sina medlemmar. Utan dem kan vi inte göra något. Vi måste arbeta hårt för att minska avståndet mellan de anställda, engagerade och medlemmarna som upplever att kyrkan inte är tillräckligt relevant. Lyckas det, så kan kyrkan vara en rätt unik gemenskap ännu i dag.

Vilken är den viktigaste sakfrågan du vill driva i biskopsvalet?

Jag vill att kyrkan ska möta samtiden och gå i dialog med både medlemmarna och samhället. Nu behöver vi lyssna, samtala, mötas och våga pröva nya grepp. Kyrkans budskap om Guds kärlek ska vara tydligt och i högre grad synas i konkret handling. Kyrkan är trovärdig om den engagerar sig för utsatta och marginaliserade och lyckas vara en kanal för människor att göra gott för andra.

Är du för eller emot samkönad vigsel? Motivera.

Jag är för samkönad vigsel. Också den som är homosexuell ska ha möjlighet att få älska, bli älskad och bekräftad som sådan man är i en ömsesidig relation. Jag ser inte att Bibeln skulle vända sig mot en sådan relation.

Ska kyrkans kvinnoprästmotståndare tvingas till samarbete med kvinnliga präster?

Vid behov, ja. Det är viktigt att kvinnor och män i prästämbetet kan arbeta sida vid sida, både i församlingslivet och vid altaret. Det är ett tydligt vittnesbörd om att vi oberoende av kön förenas av samma tro på Jesus Kristus. Därför är det nödvändigt att alla präster kan samarbeta.

– Jag blev inspirerad av den lokala kyrkoherden Bo-Jarl Klingenberg. Han dök alltid upp hos oss när det hände något stort. Det kunde handla om glada händelser som dop eller om någonting sorgligt som när min farfar gick bort. Kyrkoherden hade alltid tid att sitta ner och prata, säger Åstrand.

Åstrand har försökt tillämpa samma principer i sitt eget arbete som kyrkoherde. Han vill vara närvarande i församlingsmedlemmarnas liv och när han hinner gör han gärna hembesök för att träffa människor också utanför kyrkans väggar.

– Ibland kan det vara en utmaning att få mig upp ur soffan och ut ur huset, jag sitter så gärna och samtalar, medger Åstrand med ett skratt.

Församlingen försöker vara närvarande i Jakobstadsbornas liv också genom en omfattande eftermiddagsverksamhet för elever i årskurs ett och två. Utöver det bedriver församlingen även andra former av verksamhet som riktar sig till barnfamiljer, bland annat dagklubbar och olika läger.

"Guds vackraste ord är välkommen"

De senaste veckorna har Österbotten varit i blickfånget i Borgå stift. Två präster i Kristinestads svenska församling har uttalat sig kritiskt om prideparader och homosexualitet, vilket oundvikligen lett till frågor till kandidaterna i biskopsvalet.

Åstrand konstaterar att realiteten är att åsikterna om homosexualitet och samkönat äktenskap går isär inom kyrkan. Balansgången är svår, men enligt Åstrand måste den evangelisk-lutherska kyrkan våga ta ställning för utsatta minoriteter och marginaliserade människor.

– Biskop emerita Irja Askola har sagt att Guds vackraste ord är välkommen, och det håller jag med om. Kyrkan ska vara en gemenskap där alla människor är välkomna.

Att alla är välkomna betyder emellertid inte att alla får göra som de vill, säger Åstrand.

– Vi måste hålla ihop det här och hitta en gemensam nämnare och en gemensam linje som alla följer.

En biskop är i hög grad med om att forma kyrkans linje. Åstrand berömmer den nuvarande biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, och ärkebiskop emeritus Kari Mäkinen för deras ställningstaganden i diverse samhällsdebatter.

– Som biskop skulle jag också själv vara aktiv och agera vid kontaktytan till samhället, säger Åstrand.

Tålamod behövs med samkönad vigsel

Åstrand hoppas att en gemensam linje inom kyrkan skulle vara godkännandet av samkönad vigsel. Men, tillägger han, för tillfället tillåter kyrklig lagstiftning inte att präster viger samkönade par och därför avråder han sina kolleger från att göra det.

Bo-Göran Åstrand

Ålder: 54 år.

Familj: Hustru, fyra barn, två labradorer och en katt.

Hemort: Bor i Jakobstad.

Bakgrund: Jobbar som kyrkoherde, prästerligt ombud i kyrkomötet, styrelseordförande för Kristliga Folkhögskolan i Nykarleby och direktionsmedlem i utbildningsanordnaren Seurakuntaopisto; vice ordförande för Fontana Media (Kyrkpressen), ansvarig för ett pågående centralregisterprojekt i Borgå stift.

Läser just nu: Yuval Harari: Homo Deus – en kort historik över morgondagen.

En förebild: Ärkebiskop emeritus Kari Mäkinen.

– Vi måste vänta tills kyrkan har kommit i fatt tiden i sin lagstiftning. Som medlem av kyrkomötet skulle det vara svårt för mig att säga något annat.

Som biskop skulle Åstrand föra samtal med präster som viger samkönade par men han skulle inte ta till konkreta straffåtgärder. Ungefär detsamma gäller präster som kommer med grova uttalanden om sexuella minoriteter.

– Min utgångspunkt skulle vara att alltid först föra ett personligt samtal. Sedan skulle jag förvänta mig att det samtalet leder till förändring, säger Åstrand.

Överlag tror Åstrand på att Bibelns budskap kan tillämpas än i dag, men att budskapet måste tolkas in i samtiden. Mitt i meningsskiljaktigheterna är det viktigt för kyrkan att komma ihåg vad den finns till för.

– Kyrkan ska ha ett tydligt budskap om Guds kärlek och nåd. I grunden är det tron på Jesus Kristus som förenar oss.