Biologisk slybekämpning har gett lovande resultat

Naturresursinstitutet Luke har som mål att ta fram ett preparat som bekämpar sly biologiskt och samtidigt leder till besparingar i miljonklassen i Finland.

För forskarna Leena Hamberg och Markku Rantala var onsdagen inte en dag vid skrivbordet. I stället hade de tagit sig ut i skogen för att i praktiken testa hur väl rötsvampen purpurskinn tar kål på sly.

Solen sken från klar himmel, men ändå öste regnet när testet genomfördes. Testet utfördes så att Markku Rantala röjde björksly, Leena Hamberg följde efter med en sprutflaska i handen och sprutade ut en lösning med purpurskinnmycel på stubben medan Porlom FBK såg till att förhållandena motsvarade ösregn, det vill säga att det regnade minst 5,5 millimeter på en halvtimme.

– Slyet måste behandlas med lösningen omedelbart efter röjningen för att önskad effekt ska nås. Den här gången använder jag en sprutflaska, ibland har jag använt ryggspruta.

Test på olika håll i Finland har visat att preparatet i sig fungerar, den stora frågan är hur det ska spridas. Leena Hamberg berättar att olika apparater för att sprida lösningen har testats, men hittills har man inte lyckats ta fram en apparat som skulle fungera optimalt och framför allt vara tillräckligt kostnadseffektiv.

Åtta provytor

Leena Hamberg är ansvarig forskare i utvecklingsarbetet. Markku Rantala är chef för Lukes försöksskog i Lappträsk. Han ansvarade för det praktiska genomförandet av onsdagens test.

Ett skogsområde i Kuggom hade delats in i åtta provytor. Fyra av ytorna skulle i tur ordning utsättas för hällregn i ungefär en timmes tid efter det att området röjts med såg och stubben behandlats med purpurskinnlösningen. Man ville också undersöka olika bindemedel i lösningen. Forskarna satte ut regnmätare på ytorna för att kontrollera den verkliga regnmängden under försöket och under de tre följande dygnen.

Fyra av ytorna fick ett tak över sig efter bekämpningen, det vill säga de skyddades mot regn. På det sättet får forskarna jämförelsematerial och kan komma underfund med om regn efter bekämpningen påverkar preparatets effekt.

– Jag tror inte att ett fältförsök av den här typen har utförts tidigare, åtminstone inte i södra Finland och troligtvis inte heller på annat håll, säger Markku Rantala.

Lovande

Biologisk slybekämpning har testats på lövträd som björk, asp, rönn, gråal och sälg. Purpurskinnsforskningen har pågått länge och i tio års tid korsades olika svampstammar. För något år sedan skedde ett genombrott.

– Vi har funnit en speciellt effektiv purpurskinnssvampindivid som vi köpt till R5. Dessutom har vi undersökt hur mycket lösningen kan spädas ut utan att effekten sjunker för mycket, säger Leena Hamberg.

Preparatet verkar så att svampens sporer fäster sig på den färska snittytan och sprider sig snabbt ner i stubben och dödar den. Purpurskinn förekommer naturligt i finska skogar och därför är det ofarligt att sprida preparatet.

– Resultaten har varit lovande. Medlet har tagit kål på 80 procent av asp- och björkstubben, 90 procent av gråalsstubben och 50 procent av rönnstubben. För sälgens del har resultaten varit sämre.

Medlet verkar inte över en natt utan det tar sin tid svampen förgjort slyet genom att använda all näring som finns i stubben. Stubben murknar och dör till sist.

– Ungefär hälften av klent björksly försvinner på några månader, grövre bestånd tar längre tid.

Sparar

Intresset för det biologiska bekämpningsmedlet är stort och stora aktörer som Fingrid och Destia deltar i finansieringen av projektet. Fingrid satsar stora pengar på slybekämpning under kraftledningar och Destia måste se till att vägkanterna hålls öppna för att sikten ska vara fri.

– Den biologiska bekämpningen har också den effekten att det växer upp mindre sly efter den. Dessutom förlänger preparatet intervallerna mellan bekämpningen. Om vi under en period på tio år lyckas minska bekämpningen med en, talar vi på nationell nivå om besparingar i miljonklassen.

Utvecklingsarbetet fortsätter och preparatet bör till exempel godkännas av EU-kommissionen innan det når butikshyllorna. Leena Hamberg räknar med att den dagen är nådd om några år.

FAKTA

Forskningsskogen i Lappträsk

Inrättades 1933. I dag består den av cirka 1 300 hektar markområden i Liljendal och Lappträsk.

I skogen undersöks bland annat miljöeffekterna av skörd av energiskog, rötsvamparnas betydelse vid skogsförnyelsen, förnyande och odling av asp, bär- och svampskörden, älgskador, fröskörden från träd, skogarnas livskraft och ädla lövträd. Dessutom utförs fenologiska studier.

Växtplatserna i forskningsskogen och skogarnas struktur utgör som helhet ett bra exempel på förhållandena i de sydfinländska ekonomiskogarna.

Latokartano -skiftet domineras av jämna bestånd av granar på bördiga växtplatser på moränmarker. I Liljendal är andelen tallbestånd och karga marker större.

Genreservskogarna i Holmgård (150 ha) och Latokartano (250 ha) hör till de största områdena som är reserverade för vissa forskningsändamål. Syftet med genreservskogarna är att säkra naturligt genetiskt material från tall och gran.

Källa: Naturresursinstitutet Luke