Betraktelse från våningsköket

Att dela kök och toalett med någon är minst hälften billigare än att bo i en etta i Zürich.

En av de största skillnaderna mellan studielivet hemma i Finland och här i Schweiz är hur studerandena väljer att bo. I Åbo känner jag en handfull människor som delar hem med någon annan än sin partner, och de allra flesta bor ensamma. Här bor jag tre meter från tågrälsen, i ett hus med hundra andra studenter i kollektiv på fyra, fem eller sju personer. Tre kilometer bort delar 169 studerande på ett kök. Ingen annan än jag tycker detta är konstigt. Aritz, en ung kille från norra Spanien, stirrade storögt på mig när jag sa att de flesta av mina vänner som är i ett parförhållande bor med sin partner och att resten bor ensamma. Han kunde inte föreställa sig det. Varför frågade han, och jag kunde inte svara.

I Finland bor de flesta studerande och andra unga ensamma, och andelen ensamboende bara ökar. De senaste åren har man till och med tvingats riva studentbostäder med större lägenheter i eftersom ingen längre vill dela kök. Huset jag bor i här är byggt 2013. Tidigare i höstas var ett av de sju rummen i lägenheten ledigt. På några timmar fick vi femton samtal av studenter som var intresserade av rummet. En orsak är givetvis priset, att dela kök och toalett med någon är minst hälften billigare än att bo i en etta i Zürich. Men ingen av dem jag pratat med om boendesituationen här har uttryckt en önskan om att bo ensam även om det vore ekonomiskt möjligt.

Enligt Studenthälsans senaste hälsoundersökning (2016) känner sju procent av de finländska studerandena sig ofta ensamma. Den siffran har stigit konstant under de senaste femton åren, samtidigt som andelen studerande som bor ensamma har följt samma trend. Även utan forskningsresultat vågar jag påstå att här någonstans finns en koppling.

Helt enkelt för att skillnaden mellan människor som bor tillsammans med andra i Finland och här i Schweiz är att man här inte behöver känna dem man flyttar in med. Här är det fullständigt acceptabelt och förståeligt om man flyttar in med sju okända människor, och kanske lär känna dem på kuppen. Det skulle aldrig hända i Finland längre. Förenklat betyder det att de med många nära vänner flyttar in med dem och blir ännu bättre vänner medan de som känner sig ensamma får stå ut med att känna sig ensamma också hemma.

Det verkar alltså vara lättare att, i alla fall som ung, bli av med sin ensamhet här än i Finland. Att dela kök och toalett med andra människor är givetvis inte bara ett botemedel mot ensamhet utan kan också vara ofantligt roligt och bra för ens tålamod.

Så varför vill vi inte dela liv med andra än våra närmaste vänner eller romantiska partner i Finland? Är vi rädda för något? Är vi för måna om våra egna saker och egna sätt? Eller vill vi egentligen vara ensamma och slippa kompromissa? Kanske. Men om det är så att allt fler av oss är ofrivilligt ensamma både i livet och i våra hem, är det en sorglig utveckling som skett.

Ida-Maria Sola studerar psykologi vid Åbo Akademi