Berättarkaraoke tror på berättelsens kraft

Hur vaknar historier till liv? Hur sprids kunskap om allt det som en gång varit? Jo, genom berättelsens kraft, genom att samlas tillsammans och delar med oss av vår egen historia.

Keth Strömdahl, som till vardags jobbar på biblioteket i Askola, pratar varmt om berättelsens kraft, om vikten av att få berätta sin egen historia men också om att få lyssna till andras berättelser.

– En berättarkväll samlar människor tillsammans på ett sätt som vi gjort sedan urminnes tider, samlats runt elden. Det stärker våra rötter över generationsklyftorna, för historiers kraft är stark, säger hon, och fortsätter att man dessutom självklart inte behöver vara berättaren, om man inte vill. De går också bra att komma med och bara lyssna till de andras berättelser.

Berättelserna som människor har berättat har också utvecklats i form av fotoutställningar, hembygdsvandringar, och en mängd andra evenemang. De lyckade kvällarna fick Keith att fundera över hur idén kunde utvecklas till en del av jubileumsåret Finland 100 år. Då hon fick finansiering kom projektet i gång som en del av programmet.

Den första berättarkaraokekvällen ordnades i biblioteket i Gammelbacka en kväll i början av september. Temat för kvällen var vilka strukturella förändringar byggandet av Nestes raffinaderi i Sköldvik på 1960-talet innebar.

Kvällarna alltid är tvåspråkiga, så man får alltid prata på sitt eget modersmål.

Historier från början

Pekka Kesälä är pensionerad från sitt jobb på Neste. Han är mycket intresserad av historia, och har många historier att berätta om tiden på sin forna arbetsplats. Det blir tydligt att han har berättandets gåva, och det är trevligt att lyssna på honom då han med inlevelse delar med sig av sina historier. Det blir funderingar om hur det gick till då Neste etablerade sig i Borgå. Hur det behövdes en bulvan för köpet, då de flesta motsatte sig affären.

– Det var Borgå landskommuns länsman, Nils-Olof Söderström, som fick uppdraget att ta kontakt med de i Sverige bosatta ägarna till Sköldvik, berättar Pekka Kesälä bland annat. Köpet gjordes sedan i november 1962.

Tillsammans med Matti Hellsten funderar Kesälä över de boendeförhållanden byggarbetarna hade.

– De var förskräckliga förhållanden under byggtiden, säger Matti Hellsten. På 60-talet talade man vida omkring om indianbyn, ett område bestående av olika baracker som byggdes till husrum för arbetskraften på området, som närmast kan beskrivas som slum. Eftersom husrummen snabbt tog slut, bodde människor till och med i den närliggande skogen, i tält eller andra i all hast gjorda små utrymmen.

Under byggtiden var också personalbristen enormt stor, och nästan alla som kom blev anställda. Också många utlänningar anställdes.

– Visste ni att försäljningen av rödvin steg till skyn i de lokala Alko, beroende på att så många fransmän kom till Sköldvik för att jobba, frågar Hellsten.

Mest var det förstås finländare som fick jobben. Det kom människor från norr, liksom från östra och västra Finland, till Sköldvik efter jobb.

Allt detta ledde till en salig blandning av olika slags människor, vilket tyvärr förde med sig olika slag av problem. På fredagar, eller då de fick sin lön, sökte polisen ofta en hel busslast av människor därifrån, så säger legenden i alla fall. De tog många år för bygget att bli färdigt, och som mest jobbade där flera tusen män och kvinnor.

Vi hör också om historien när president Urho Kekkonen skulle besöka bygget för att trycka i gång någon av enheterna. Men när dagen för besöket var inne, var inte enheten, eller knappen heller för den delen, färdig utan man fick ta till en tillfällig lösning och Kekkonen kunde efter många om och men i alla fall trycka på knappen till slut.

Gammelbacka och Vårberga utvecklas

Lasse Rantanen jobbar på biblioteken i Vårberga och Gammelbacka. Han är med för att lära sig mer om själva konceptet, och hjälper till med bland annat bildvisningen. I framtiden skulle han gärna själv vara värd för liknande kvällar. Han tycker Borgå är en unik plats att bo på, och när han tillfälligt bott på andra ställen har han alltid känt en längtan tillbaka hit.

– Jag har mitt hjärta i Borgå, och alla guldkantade barndomsminnen, fortsätter han och berättar att han är uppvuxen i Pepot.

Diskussioner förs hur de olika bostadsområden uppkommit just på grund av behoven som skapades under utvecklings- och byggtiden av Nestes oljeraffinaderier i Sköldvik. Utan Sköldvik hade inte Borgå brett ut sig, och många av våra bostadsområden kanske inte kommit till. Åtminstone inte som de ser ut i dag. Vi pratar om Gammelbacka gård och Yvonne Blom från Borgå berättar att det i dag endast finns en hörnsten kvar av den gamla ladugården som Engel ritade.

– Borgå stad borde absolut göra en namnskylt och fästa den på stenen som finns kvar, som ett minne över Gammelbackagårds historia, säger hon.

Och det är minsann en intressant historia. Herrgården som har anor från 1500-talet köptes år 1732 av Magnus Sprengtporten. I början av 1800-talet övertogs gården av von Born, och den blomstrade upp. Då vi kommer till år 1956 bildar den Eklöfska familjen, som då ägde gården, ett bolag med uppgift att förvalta gården. Men redan år 1964 övertogs bolagets aktier av Borgå landskommun och byggbolaget Haka, som började bygga upp det samhälle som i dag bildar stadsdelen Gammelbacka.

Gammelbackagård som ombyggdes enligt ritningar av Carl Engel på 1840-talet, totalförstördes i en brand 1974. Medan en liten del av stenmuren från ladugården som Engel ritade då alltså ännu finns kvar. Där gården en gång fanns ligger nu församlingens Mariagården. Historien om att sångaren Kirkas farmor bodde på det ryska ålderdomshemmet före branden, tas också upp. De kommer fram att många ryska immigranter bodde där på gården. De skötte om trädgården men höll sig mycket för sig själva.

Tankerolyckan 1970

Pirkko Laine är en också en av deltagarna, hon har kommit med mest för att lyssna och ta del av berättelserna, men säger att hennes pappa ofta berättade att de flesta Borgåbor var rädda och oroliga då Neste skulle etablera sig i Borgå.

– Eftersom Borgå så länge haft svenska som majoritetsspråk, var man var rädd för vad de innebär när många med finska som modersmål flyttar in.Och så var man var förstås också orolig för vad all olja kunde ställa till med, säger hon.

Och de visade sig senare att de var en bekräftad oro. Åtminstone den för oljan. De blev en stor olycka år 1970, då en rysk tanker körde på grund ytter om hamnen i Sköldvik. De ledde till ivriga diskussioner om olyckan, och tiden därefter. Om alla stackars skärgårdsbor som fick städa bort oljan, tvätta stenarna, och olyckligt betrakta sina förstörda fiskevatten. Skärgårdsborna som dessutom inte alls fick något betalt för sina insatser i räddningsoperationen.

"Det blir för svårt att hålla reda på deras arbetstimmar", säger en chef i filmsnutten från olyckan som vi som får titta på.

De pratas om hur de inte fanns några oljebommar. Om hur brandchefen kastade sin cigarett i havet, oljan antändes och hur de blev en stor explosion. Något han fick höra om ända till sin pensionering, sägs det. En annan stor olycka hände i mars år 1989, då en av cisternerna, på grund av ett tekniskt fel, fattade eld.

– Jag kommer ännu ihåg det enorma eldhavet, säger Lasse Rantanen, man såg elden långa vägar in till Borgå. Och den synen är något man inte glömmer i första taget, menar han.

Projektet berättarkaraoke är en del av jubileumsåret Finland 100 år

Tisdag 19.9 kl. 12.30–14. Pukkila, Saimasalen i servicehemmet Onni. Temat vardag och fest på 1950-talet.

Onsdag 27.9 kl. 18-20, Borgnäs bibliotek, Pellava salen. Temat 1940 och 1950 talen. Hurudant var mötet mellan de karelska evakuerade och borgnäsborna efter kriget?

Onsdag 4.10 kl. 18-20, Mörskom bibliotek. Tema 1970-talet och sportens betydelse för kommunen. Gäst: Lasse Virén.

Onsdag 11.10 kl 14-16, Borgå Gymnasium. Slutseminarium med temat hemmafronten och återuppbyggnadstiden på 1940- och 1950 talet.

Tilläggsuppgifter Keth Strömdahl, keth.stromdhl@eduaskola.fis