När jag skulle börja fjärde klass bytte jag skola, jag stod nämligen inte ut längre. Jag hade tidigare gått i en lågstadieskola som var alldeles för stor för mig, jag trivs nämligen bäst i mindre grupper. Och trots att det var en stor skola kände jag mig otroligt ensam. Ibland lekte jag med mina klasskamrater, men ganska ofta spenderade jag rasterna helt ensam. Ibland fick jag inte vara med och ibland retade man mig så mycket att jag inte längre ville vara med.
Var går gränsen för mobbning?
Jag har definitivt blivit lämnad utanför, men har jag blivit mobbad? Har man gjort narr av mig och haft roligt på min bekostnad?
Mobbning
Premium
Senast publicerat
Klientsystemet Apotti stämmer Lovisa stad men Lovisa ängslas inte – prestationsprincipen gäller
Reparationer av Bastion Rosen inleds
Mänskligt misstag på Näse sjukhus förstörde våren för Rita Tackman
Prakticum utbildar servitörer flexibelt på själva arbetsplatsen - allt sker enligt krögarnas önskemål för att lätta på personalbristen
En lekpark där både barn och vuxna trivs
Här bryter sig kunderna ut med pannan i djupa veck - Koponen skapar lokalproducerade rymningsspel i Nimbuskvarteret
Sibbo artotek ställer ut på huvudbiblioteket
Dagisbarnen i Lovisa rustade upp en konstkoja som genast kom i flitig användning
De många minnenas lägergård blir restaurang
Lappträskmetall i Borgå när Bob Malmström äntrar scenen