Barnen har ordet: Sådana daghem vill vi ha

MOBILT. Ett av barnen tyckte att daghemmet kunde vara rörligt, gå på hjul. Det daghemmet kunde till och med resa utomlands. Bild: Lovisa stad

Ett daghem kan vara fyrkantigt eller runt till formen och gärna vara utrustat med ett torn. På menyn står makaronilåda, spaghetti och glass, tiden på daghemmet kunde med fördel utvidgas till 22 timmar per dygn.

I Lovisa har man utrett hur stadens småbarnspedagogik ska utvecklas för att motsvara framtida behov. På onsdagen behandlar de vuxna i stadsfullmäktige en vägkarta i matrisform om vilka åtgärder som ska vidtas under de närmaste åren. Men i beredningen har även slutanvändarna av stadens dagvårdstjänster kommit till tal. Här följer en resumé av daghemsbarnens egna tankar och förväntningar.

Om du själv skulle få bestämma, hurdant daghem skulle du bygga?

Frågan ställdes till barn i åldern 3–5 år på Määrlahden päiväkoti, Rauhalan päiväkoti och Valkom daghem.

Barnen ansåg att daghemmet kunde vara stort och långt, eller litet med enbart män som arbetar där. De önskade sig glada och gärna många olika färger i interiören. Tamburerna bör vara rymliga, så att man inte behöver trängas vid på- och avklädningen. Ett barn önskade flera vuxna, så att barnen inte skulle vara ensamma medan ett annat barn hoppades på att det inte skulle finnas några vuxna alls. I stället skulle Nalle Puh ta hand om barnen.

– Dagiset sku byggas på stranden. Man sku simma och ta bort underbyxorna. Man sku sätta på sig någo simppare och simma. Vuxna kommer med när barnen faller dit under vattnet, berättade ett barn.

Om du själv skulle få bestämma, hur skulle daghemmets gård se ut?

Frågan ställdes till barn i åldern 3–5 år på Hembacka daghem, Kuggom daghem och Villekulla daghem.

Gården ska vara stor. På barnens önskelista finns bland mycket annat en fotbollsplan, en tennisplan, basketbollsställningar, en karusell att snurra i, möjligheter till klättring och många olika slags gungor (till exempel en spindelgunga som i Ada och Glada-parken). Barnen önskar sig även intressanta lekplatser, gärna på hög höjd, som en trädkoja eller uppe på daghemmets tak. Möjligheten att åka skridsko är också viktigt för några barn.

– På dagisets gård finns två snöhundar. I dagiset finns en miljon barn och åttio tanter. Där sovs i våningssängar, med trettiotre våningar. På gården finns snö och Romeo. Man använder röd-blåa dagiskläder, visionerade ett av barnen.

Hur känns resan till och från daghemmet? Frågan ställdes till barn i åldern 3–5 på Isnäs daghem, Lekgården i Pernå kyrkoby och Ruukin päiväkoti.

En del barn berättar att de njuter av att åka bil. Några diskuterar med sin mamma eller pappa under vägen, andra lyssnar på musik och en del iakttar naturen. Det finns också barn som tycker att vägen är tråkig. Men alla säger att det är roligt att komma till daghemmet.

– På vägen ser man olika färgs bilar och olika hus. Man kan se allt möjligt som är fint. Det känns ganska bra, ibland är jag trött. Jag brukar se spår ibland. Jag har sett månen. Roligt att komma till dagis, det är nätt och glatt. Jag kommer snabbt innanför dörren. Hemresan är också rolig. Vi brukar lyssna på radio i bilen. Ibland ser jag solen, den kan vara orange. Ibland kan man gå efter spåren fast man inte vet vilket djur det är. Ibland kan man höra ugglornas ljud.