Bäddat för missförstånd på Postbacken

Fru eller inte fru och i så fall vems fru? Det är frågan som hinner ställas många gånger om i skrattpillret En fru för mycket som spelas i sommar på Postbackens arenateater.

Teater

En fru för mycket.

Postbackens sommarteater.

Efter Derek Benfields manus.

Regi: Katarina Stolt.

I rollerna: Jermo Grundström, Mia Lybeck, John Whitesmith, Sarah Haglund, Erik Snellman, Charlotta Liitiäinen.

Musik: Lasse Lönnros & Bosse Träskelin.

Producent: Kent Lang plus arrangören Borgåbygdens ungdomsförbund.

Premiär på Postbacken den 15 juni. Ges ytterligare elva gånger fram till den 30 juni.

Speltid cirka 2 timmar inklusive paus.

Sällan har man sett en huvudperson som är ute och cyklar lika mycket som Jermo Grundströms pompösa, fåfänga och åldersnojiga tevevärd Patrik Sommardahl i Postbackenfarsen En fru för mycket. Mellan varven grenslar han sin motionscykel årsmodell 1980, och stressar av med hörlurar för öronen då han styr ut på Pellingevägen och trampar vidare ända ner till Tirmo.

Är man inte uppmärksam på trafiken så kan det gå som det går: Den ständigt kåta kvinnotjusargrannen Hans (John Whitesmith) deponerar tillfälligt en het tjej hos paret Sommardahl i lägenheten ovanför eftersom han "dubbelbokat" för kvällen. Resultatet blir att långbenta kalaspinglan Jenny (Sarah Haglund) gör sig hemmastadd i kortkort byxdräkt och hjärtmönstrade knästrumpor prydda med rosett, och hon får Patrik att trilla ur sadeln av blotta förskräckelsen.

Fru Keth Sommardahl (Mia Lybeck) har som tur är rest till Paris men värre är att Erik Snellmans nyinträdda tevebolagschef Roy From – headhuntad från bibelbältet i Österbotten – inväntas vilken stund som helst för att stifta bekantskap med den pedande programvärden som på sistone fått svidande kritik i skvallerpressen och vars fortsatta karriär står i vågskålen.

Fru & förvecklingar

Det kommer inte som någon större överraskning att den gode From ringer på då hans teveundersåte duschar efter cykelturen. I stället tas han emot av en friskt flirtande Jenny som efter en lång match av verbala spetsfundigheter plötsligt finner sig presenterad som fru i huset. Addera ett oförvitligt privatliv med en ung, vacker fru och summan blir en seriös programledare som ses i rutan dem dagar i veckan, och som rentav har tillträdde till sjätte våningen på tevebolagets kontor. Framtiden ser plötsligt ljus ut för programledare Sommardahl, helt i enlighet med Derek Benfields ursprungsmanus.

FÖRVECKLINGAR. – Man kan ju inte glömma bort att man har en fru, säger Erik Snellmans lätt fumliga och lite-ditåt-orerande tevechef till Jermo Grundströms åldersnojiga programledare som hett vill säkra sin plats i rutan. Bild: Petra Lind

Nå, det säger sig självt att en fars inte är en fars utan förvecklingar. Det smäller glatt i dörren då den äkta fru Sommardahl i fullfjädrade komediennen Mia Lybecks skepnad valsar in där hemma – en flygstrejk håller alla plan på marken. Det är bäddat för trassel då hon finner sexigt gotrockiga Vivi (Charlotta Liitiäinen), som klättrat in via brandstegen, i parets äkta säng. För Erik Snellmans härliga, lite-ditåt-orerande tevebolagschef blir det svårt att hålla reda på alla fruarna, inte för att tala om att han har svårt att tas med "tjofladdriken" Hans (helskönt porträtterad av John Whitesmith) som ränner in och ut hos Sommardahls och avfyrar dubbeltydigheter på löpande band.

Symptomatiskt nog går dekoren i rött – kärlekens färg, eller erotikens, hur man nu vill – och Postbackens scen är fylld med röda plyschfåtöljer, lurviga röda mattor, knallröda dörrar och ett barskåp som drar mot orange. Det sist nämnda visar sig vara en möbel av vikt då både äkta och falska fruar, samt äkta och falskspelande män, känner ideliga behov av en styrketår.

Musik & kvicka repliker

Ett välkommet inslag i helheten är Lasse Lönnros och Bosse Träskelin på kontrabas respektive dragspel, som bjuder på väl valda musikaliska snuttar och effektljud. Musiken sitter perfekt i den finländska sommaren och i frufarsen, också om en del av trudeluttarna emellanåt känns en aning påklistrade.

NÄR KATTEN ÄR BORTA. Jermo Grundström trillar av motionscykeln då han hittar kalaspinglan Sarah Haglund i vardagsrummet. Hon har deponerats där av "dubbelbokande" sol-och-våraren John Whitesmith, bosatt en trappa ner. Bild: Petra Lind

Regissören Katarina Stolt har gjort ett fint arbete med sin mix av hobbyskådespelare och proffs. Ensemblens enda professionella skådespelare, Jermo Grundström, serverar repliker med osviklig komisk tajmning och exakt minspel. Resten av gruppen står inte långt efter och nämnas kan till exempel frimodigt och käckt spelande Sarah Haglund.

En fru för mycket kommer med ett fyndigt språk och många smarta ordlekar, men det är hur kvickheterna expedieras som avgör. Och Postbacken-gänget levererar. Måhända inleddes onsdagskvällens premiär en aning trevande, med bortglömda repliker och smärre avbrott. Men senast i andra akten skruvade skådisarna upp tempot ett snäpp och ordgymnastiken genomfördes rappt och med en tajmning som gav publiken få chanser att återhämta sig mellan skrattsalvorna.

"Det känns som om jag varit ute och cyklat hela kvällen", säger tevetjusaren Patrik Sommardahl, han med en fru för mycket, och man kan inte annat än instämma. Det var han kanske också, men Postbacken-pjäsen En fru för mycket hölls definitivt på körbanan hela vägen fram: Ondagens premiärpublik på cirka sjuttio personer skrattade gott och mycket i timmarna två.

FRU NUMMER ETT. Mia Lybeck gör en underbar roll som "originalfrun" i En fru för mycket på Postbacken. Pjäsen hade premiär i onsdags. Bild: Petra Lind