Mässområdet tar så småningom sin form. En sillsallad , det är det bästa ordet för det blivande sammelsurium. Stock- och stenhus, pulpettak, åstak och plattatak placerade utan någon logik – motbjudande utsikt, arkitektoniskt ett fiasko!
Vi går tillbaka till den sk. nollpunkten, när man inte hade dragit en planeringslinje. Då borde man ha övervägt helhetsbilden och beslutit regler, som skulle ha haft någon samband med den så kallade Lovisaimago, som i det här projektet saknas totalt.
Ett grovt exempel på området är placeringen av två stenhus i två våningar brevid en gammal traditionsbyggnad, nästan fast i den. Staden marknadsförs ju som en idyllisk, liten havsstad, som årligen ordnar det välkända Lovisa Gamla Hus-evenemanget, som lockar hit tiotusentals turister. Den här sortens brutalism är icke positiv Lovisa-anda!
Mässan är ju en presentation av nybyggen, vilket betyder, att man inte kan tänka sig planera någon sorts plagiat av de sk. ”Nidustans kvarteren”, utan den skall presentera välplanerad, harmonisk modern helhet, i enlighet med Lovisaandan. Men här har man misslyckats totalt!
En del av de på området planerade projekten har redan slopats. Med andra ord har planeringens ursprungliga målsättning varit felaktig.
Mässområdet skall enligt planerna förenas till stadens centrum med en pontonbrygga. I tvåmeters vågor och höststormarnas regnväder är den gungande pontonen närmast livsfarlig. Ta fram förnuftet! Vem tar ansvaret för den synnerligen misslyckade stadsplaneringen av området?
Med erfarenhet av arkitektoniskt planering och utvecklande av Lovisa stad i över femtio år är jag mycket besviken.
Kai Andersson, Lovisa
