Evig jakt på den ideala knölen

"Att odla potatis är deras liv i kvadrat, när man har potatis som yrke får man inte vara lat". I alla fall under odlingssäsongen passar den här travestin på Alf Robertssons visa mycket bra in på heltidsodlarna Lindberg i Sibbo.

VARMT UNDER VÄVEN. Claes Lindberg inspekterar hur sommarens skörd artar sig.
– Det att vi är odlare på heltid innebär att vi jobbar hela tiden, säger Claes Lindberg.
– Vi brukar skoja att Claes är vd, det vill säga verkställande dräng, medan jag är drängens dräng, säger hans fru Birgitta Nikander-Lindberg.
Hon tillägger att deras vänner och bekanta vid det här laget lärt sig att det inte lönar sig att försöka engagera dem i något socialt umgänge från det att vårbruket kommit i gång fram till slutet av september. Men där sångens svinfarmare hade åga året om när det gällde utfodringen av sina grisar så har potatisodlaren ändå en lugnare vinterperiod. Då består paret Lindbergs arbete främst av att sortera potatis och att köra ut dem till återförsäljarna varav de flesta ligger inom en radie av tjugo kilometer från odlingarna.
– Så man kan verkligen säga att vår potatis är närproducerad. Vi är tacksamma över våra lokala köpare och samarbetet med butikerna är bra, säger Birgitta.
Lindbergs är mycket väl medvetna om ekotrenden som pågår just nu på livsmedelsfronten men Birgitta säger att det inte är möjligt för dem att övergå till ekoodling.
– Vi har ganska lite egen mark, en stor del av odlingen sker på arrenderade åkrar. Och eftersom många av ägarna inte vill eller kan förbinda sig för alltför lång tid är majoriteten av kontrakten endast på några år. Att övergå från konventionell odling till ekoodling tar flera säsonger och då vi inte kan vara alldeles säkra på att vi får odla åkrarna också i framtiden är det ingen idé att börja med ekoodling, säger Birgitta.

Kall vår

Förmiddagen i början av juni är blåsig och kall. Vinden som drar över Hansas-branten i närheten av Söderkulla gård får odlingsväven att bölja. Tvärs över väven löper en rad med hål som orsakats av ett ensamt vildsvin. Om en större flock, som den som observerats i Lindbergs hemby Box, skulle ta sig över åkern skulle djuren göra verkligt stor skada på odlingen.
Den soldränkta branten är en ypperlig plats för odling av tidiga potatissorter. Eller den skulle vara det om inte försommaren i år hade varit kallare än på länge. Nu står raderna med Jussi, Timo, Solist och Gala och väntar på varmare tider.
– Jussi är en av de nyaste sorterna, vi odlar den för första gången i år. Den ser också ut att bli den sista finländska potatissorten eftersom det statliga Boreal växtförädling lagt ner potatisförädlingen. Enligt beskrivningen ska Jussi vara smakrik, sjukdomsresistent, ge bra skörd och klara av att sättas i kall jord. Det är alla egenskaper som de finländska potatisodlarna uppskattar, säger Birgitta.
Hon har ännu inte ens smakat på Jussi, så det blir spännande att se vad som kommer upp ur jorden. Dessvärre sker det här lite senare än vad Lindbergs hoppats på.
– Våren var kall, vi fick utsädet ganska sent och vi valde att lägga på bara en enkel växtväv i stället för en dubbel vilket vi brukar göra. Nu i efterhand är det lätt att se att det inte var ett bra beslut. Antagligen blir vår nypotatis inte färdig till midsommaren, men vi hoppas på att kunna börja skörda så snabbt som möjligt i juli.

Tolv sorter

Claes Lindberg är odlare i tredje generationen, det var 1983 som han och Birgitta började odla i egen regi.
– Ännu på den tiden fanns det otaliga småodlare i Sibbo av vilka många var så kallade månskensbönder. Det innebär att de till vardags arbetade i någon annan bransch och ofta odlade nypotatis för att få lite guldkant på tillvaron, säger Birgitta.
– En viktig orsak till att det fanns så många potatisodlare i Sibbo var att marknaden i Helsingfors låg på så nära håll, säger Claes.
I år odlar Lindbergs tolv olika potatisorter av vilka ungefär hälften är tidiga arter och hälften sena. Det är ovanligt många sorter för en och samma odlare, alldeles för många, säger Birgitta. Men samtidigt är det spännande att pröva hur nya arter trivs i den östnyländska jorden. Och eftersom alla positiva egenskaper sällan återfinns i en och samma potatissort så tar jakten aldrig slut på potatisen med den bästa balansen (se faktaruta) mellan smak, utseende, skörd och beständighet mot skadedjur och sjukdomar.
Hur är det då med odlarna själva när det gäller potatiskonsumtionen?
– Vi använder potatis till nästan alla måltider. Ofta är den kokt med vi gillar också potatisgratäng, men det kan man inte äta varje dag. Och visst är det supergott med nypotatis de första veckorna. Om några blir över i kastrullen kan man göra en sallad på dem som man tar med till arbetet på åkern, säger Birgitta.
Och hur man känner igen en bra nypotatis i butiken är en fråga som Claes kan svara på.
– Den ska vara otvättad, ha skalet på och när man drar med tummen på skalet ska det lossna. Då vet man att den är färsk.

Plock bland potatisar

Paret Lindbergs erfarenheter av olika potatissorter. Bland odlare med olika jordarter kan omdömena variera.
Tidiga arter
Jussi: "Son" till Timo (se nedan). En för Lindbergs helt ny sort som enligt beskrivningen är smakrik, sjukdomsresistent, ger hög avkastning och klarar av att sättas i kall jord. Blir antagligen den sista finländska potatissorten.
Sieglinde, eller Siikli som namnet förfinskats till: En tysk sort från 1935 som är en storsäljare på torgen. För en del kunder är Siiklin en sort de helt enkelt inte kan leva utan.
Solist: En smakrik sort med lite mörkare skal vilket gör att många konsumenter misstar den för importerad potatis.
Swift: En väldigt tidig sort som odlas mycket i Sverige. Växer snabbt men är ingen stor smakupplevelse.
Timo: Finländsk potatissort som lanserades på 1980-talet. Kan sättas i kall jord och gillas av alla.
Sena arter
Annabelle: En potatissort på framfart med goda kokegenskaper som vunnit många smaktest. Är slät och vacker i formen och har ett tilltalande utseende. Påminner om Siikli men har inga ögon.
Bellarosa: Kan ersätta den klassiska men knepiga rödskaliga Rosamundan. Får stora knölar, har en något mjölig konsistens och passar utmärkt till mos och ugnspotatis.
Carrera: Stor avkastning och vackert utseende men något intetsägande smak.
Challenger: Påminner med sin mjöliga konsistens och ovala form lite om den mycket gamla potatissorten Bintje. Kräver lite djupare sättning för att knölarna inte ska bli gröna.
Opera: En gammal potatissort som tack vare sin beständighet mot bladmögel är en favorit även på ekoodlingar. En verklig universalpotatis som passar till nästan vad som helst.
Velox: Är med sin lite fastare konsistens en ypperlig klyftpotatis. Har en tendens att spricka upp under lagringen så bör sorteras innan den körs ut till butikerna.