Ett av Benita Ahlnäs första och starkaste minnen är hur hon sitter i bombskyddet – ”ständigt i bombskyddet, ständigt rädd”. Minnet av händelserna för 80 år sedan är lika starka nu som då, trots att Benita var bara två år när Helsingfors bombades som värst.
– Pappa var vid fronten, mamma var hemma med mig och mina två syskon, och mitt minne är att vi jämt var i bombskyddet i källaren till våningshuset på Drumsö. Sirenernas ylande, bomberna som föll. Rädslan för ryssen var konstant.
Jag träffar Benita Ahlnäs ett par veckor före hennes 82-årsdag i hennes hem i Gamla stan vid bron över till Maren, och frågar henne vad barndomens upplevelser av kriget har gjort med henne.
