Avsikten är en bättre äldreomsorg

Situationen har lite underlättats i Borgå i och med att vi ökat mängden vårdare, men hemvården måste fortfarande utvecklas målmedvetet.

Problem inom äldrevården gör sig påminda i den offentliga diskussionen med jämna mellanrum. Den vinstjakt som uppdagades i början av året inom de privata vårdhemmen väckte stor ilska. En tid efter skandalerna nåddes vi av nyheten att Valvira utreder 60 dödsfall inom äldrevården. Och nu diskuteras hemvården i Borgå återigen. Den finländska äldrevården mår inte bra. Det behövs åtgärder både på lokal och på nationell nivå.

Som kommunbeslutsfattare är jag arg, men också besviken. Vi har ökat resurserna inom hemvården och det finns en stark vilja bland beslutsfattare och tjänstemän att förbättra situationen. Men ibland känns det som om man för en omöjlig kamp. Vi jobbar konsekvent med dessa frågor, men det finns fortfarande mycket som måste göras.

Vi lyckades bra i Borgå med övervakningen, med att rätta till problempunkter och med informationen gällande privata vårdhem. Men vi misslyckades då det var frågan om förändringen inom hemvården. Det är allt skäl att erkänna och samtidigt konstatera att vi kan lära oss av våra misstag och bli bättre. Vårdare, anhöriga och kunder bör höras mer i beslutsfattandet och vi måste bli bättre på att hålla alla involverade informerade.

Det är svårt att få vikarier till hemvården. Bristen på vikarier existerar inte bara Borgå, utan samma problematik finns i hela landet. Detta är ingen överraskning eftersom forskning, som till exempel Nordcare 2 gjort, visar att två av fem finländare som jobbar inom hemvården funderar på att sluta eller byta bransch. Snart har vi ingen kvar som vill jobba inom hemvården. Orsaken är inte att ingen skulle vilja ta hand om äldre människor – orsaken är att jobbet ibland är omänskligt.

Dubbelskift tycks vara mer regel än undantag. Brådskan gör sig ständigt påmind och arbetet är både fysiskt och psykiskt tungt. Situationen har lite underlättats i Borgå i och med att vi ökat mängden vårdare, men hemvården måste fortfarande utvecklas målmedvetet. Enligt personalens representanter (UM 3.5) har personer som jobbar inom hemvården mycket sällan kontaktat huvudförtroendemannen eller arbetarskyddsfullmäktige. Jag vill uppmuntra alla som jobbar inom hemvården och känner eller ser missförhållanden att kontakta personalens representanter. På det sättet blir problemen synliga och officiellt behandlade. Då kan korrigeringsåtgärder göras bättre. Därtill måste vi beslutsfattare hitta innovativa lösningar och nya boendemodeller för de äldre. Till exempel modeller från Nederländerna, som social- och hälsovårdsdirektör Ann-Sofie Silvennoinen efterlyser och lyfter fram i intervjun om Svalåkerns servicehem (ÖN 3.5).

Anette Karlsson socionom (YH), stadsfullmäktigeledamot (SDP), Borgå